Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna valmansförbundet - Allmänna änke- och pupillkassan i Sverige - Allmänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Allmänna änke- och pupillkassan i Sverige—Allmänning
576
lande av föredrag och utgivande av skrifter.
Under årens lopp ha tusentals föredrag
hållits och omkr. 200 böcker och bokhäften
utgivits. Bland skrifterna märkas »Politisk
årsbok» sedan 1911 samt från 1915 ett
månadsblad, sedan 1920 kallat »Medborgaren».
Dessutom hållas kurser för utbildning av
talare. Arbetet leddes under de första 8 åren i det
hela av dr Östberg som ordf, i verkställande
utskottet med biträde av red. A. Jäderin,
vilken ännu tjänstgör som förbundets sekr.
Från 1908 har förbundet även anställt
ombudsmän. Bland dem märkas särskilt red.
G. Gustafsson 1909—13 och löjtnant J.
Folc-ker 1915—21. F. n. har förbundet två
ombudsmän, L. Kolmodin och B. Petersson.
Ordf, i överstyrelsen och i arbetsutskottet
blev 1912 amiral A. Lindman. — Litt.: A.
Jäderin, »Allmänna valmansförbundet 1904—
1914» (1914). A. Jdn. (dm-)
Allmänna änke- och pupillkassan i Sverige,
Stockholm, grundades 1784. Dess ändamål
är att sätta varje svensk undersåte, som icke
uppnått 60 års ålder, i tillfälle att bereda
pension dels åt efterlevande hustru och barn,
dels ock åt annan person, oberoende av
skyld-skapsförhållande. Kassans ledning utövas av
12 fullmäktige. Pension kan betingas från 100
till 3,000 kr. årligt belopp men kan genom
vinstmedel utgå med väsentligt högre belopp
än det betingade. Kapitalet utgjorde vid 1922
års slut omkr. 14,700,000 kr.
Allmänning, en menighets samfällda skog
och mark eller vatten. I Sverige kom till en
början endast den jord, som togs i anspråk
för odling, under äganderätt, och den övriga
marken, skogen, gällde såsom ingen tillhörig.
Dess begagnande stod fritt för en var. I den
mån landets uppodling ökades samt i följd
härav de särskilda samfälligheternas områden
kommo närmare varandra, uppstod för var och
en av dessa ett intresse att åt sina medlemmar
förbehålla en viss vidd av den odisponerade
marken. Sålunda fingo olika samfälligheter
(by, socken, härad, land = landskap)
allmän-ningar , som deras medlemmar kunde med
andras uteslutande nyttja och som snart
an-sågos som samfällighetens egendom. Med
stöd av allmänningsbegreppet uppkom det
s. k. skogsregalet, vilket, såsom Gustav Vasa
i brev till norrlänningarna 20 april 1542
förklarade, innebar, att »alla sådana ägor, som
obyggda ligga, höra Gud, konungen och
Sveriges krona till». Alltifrån mitten av
1300-talet, om ej tidigare, ansågo sig ock Sveriges
konungar kunna, till förmån för bergsbruket,
genom privilegier giva bergsbruksidkare rätt
att nyttja vissa skogar. Så uppkommo
bergslags- och gruveallmänningar. — Ett
vattendrag kunde enligt medeltidsrätt utgöra
allmänning dels i följd av sin belägenhet å
eller invid en skogsallmänning, dels även
självständigt. Ur detta allmänningsbegrepp
utvecklade sig det s. k. vattenregalet.
Det har av ålder stått byamännen fritt att
låta dela bya-allmänning, eller oskiftad skog
till en eller flera byar, genom skifte.
Enahanda rätt synes ha tillkommit jordägarna med
avseende på de gamla sockenallmänningarna,
om vilkas delning det genom k. förklaringen
5 april 1739 stadgades, att delningen borde
pådrivas, »på det var och en sedan sin
enskilda del därav så mycket mer och bättre
vårda och akta må». Enligt 1805 års
skogs-ordning kunde, efter ansökan hos k.
befall-ningshavande, allmänning delas och, under
viss förutsättning, en särskild delägares lott
utbrytas. De få, möjligen ännu odelade
sådana allmänningars vidd är i alla
händelser mycket ringa. Härads- och lands- ( =
landskaps-, läns-)allmänningarna blevo
genom k. brev 16 mars 1824 upplåtna till
delning mellan jordägarna. Av
landsallmän-ningar finnes numera icke något kvar.
Hä-radsallmänningar åter finnas i behåll inom
10 län och till en sammanlagd ytvidd av
omkr. 103,000 har. Enligt k. förordningen
26 jan. 1894 må häradsallmänningar icke
delas, och de skola antingen stå under
skogs-statens vård och förvaltning eller ock, under
skogst jänstemännens uppsikt, förvaltas av
delägarna, d. v. s. innehavarna av i mantal
satt jord, enligt fastställda hushållningsplaner
och reglementen. I båda, fallen tillkommer
behållna avkastningen delägarna (efter
oförmedlade hemmantalet), men storverksträd
(mastträd och mastspiror) samt ekar äro
kronan förbehållna, och vissa allmänna ändamål
skola tillgodoses före utdelningen.
Åtskilliga häradsallmänningar ha sammanslutit
sig till Sveriges häradsallmänningsförbund,
som avser att befordra en gynnsam
förvaltning. Nya allmänningar
(sockenallmänning-ar och besparingsskogar) av betydligt
omfång ha inom Kopparbergs och Gävleborgs
samt Norrbottens och Västerbottens län
bildats i sammanhang med storskifte och
av-vittring. Ifrågavarande allmänningar utgöra
inom Kopparbergs och Gävleborgs län
sammanlagt inemot 275,000 har samt inom
Norrbottens och Västerbottens län omkr. 320,000
har. Av avkastningen ha i vissa socknar i
Dalarna bildats fonder, uppgående till
åtskilliga millioner kronor. — Bland
kronoallmän-ningarna funnos några, till vilka kronan
hade enahanda ägande- och dispositionsrätt
som till kronoparker; de norra
kronoskogar-na eller kronoallmänningarna åter utgjorde
föremål för avvittring mellan kronan och
enskilda; och åtskilliga kronoallmänningar
an-sågos vara av samma natur som lands- eller
häradsallmänningar samt blevo därför
underkastade samma behandling som dessa. För
närvarande förekommer benämningen
kronoallmänningar (kronans allmänningar) endast
undantagsvis. Gruveallmänningar liksom
övriga till bergsbrukets understöd anslagna,
staten tillhöriga skogar stå numera under
skogsstatens överinseende. Dessa skogars
areal uppgår till något över 35,000 har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
