Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almanacka, Almanack - Almandin - Almannagá - Al-Mansur - Almare stäket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Almandin—Almare staket
594
En sida ur 14-öres almanackan till
Stockholms horisont för år 190 0.
Obs. uppställningens likhet med den 300 år äldre
almanackan sp. 591—592. Söndagsbokstäverna ha
ersatts med veckodagarnas initialer, de
astronomiska notiserna betydligt inskränkts,
väderleksförut-sägelserna och de astrologiska prognostika
bort-tagits.
stellationer för de personer, som äro under
de VII planeterna, konungars och furstars
revolutioner samt om förmörkelser och
kometer». Sedermera insatte man stundom i
vissa almanackor, utom kalendariska
underrättelser och officiella meddelanden, små
berättelser, anekdoter, dikter o. s. v.
Slutligen betraktades ofta de kalendariska
underrättelserna som bisaker, och
almanackorna blevo ett slags periodiskt utkommande
böcker, vilkas innehåll var avsett för nöje och
undervisning. Man fick sålunda historiska,
diplomatiska, statistiska, nautiska m. fl. slags
almanackor, almanackor för damer o. s. v.
Om rent astronomiska efemerider med titeln
almanacka se Astronomiska årsböcker.
Såsom förelöpare till de svenska
almanackorna kan man betrakta runstavarna
och kalendarierna (se dessa ord), som
dock voro i bruk även efter almanackornas
införande. Den första kända svenska
almanackan utgavs 1540 av Thomas Zeger (Zegerus)
och är en övers, från tyskan. Den första
egentligen svenska almanackan anses vara av Petrus
Olai Wadstenensis (1582). F. o. m. år 1600 ha
i Sverige utkommit almanackor varje år, och
efter 1610, då tvenne utgåvos, var det icke
sällsynt, att flera sådana årligen utkommo. Var
och en av dessa åtföljdes av ett särskilt
»pro-gnostikon», och dylika blevo sedermera viktiga
bihang till de flesta almanackor. Dessa
»prognostika» voro dock endast ägnade att hos
fol
ket underhålla vidskepelse och tro på allehanda
skrock och orimligheter,varför man medelst en
förordning 1707 sökte förebygga utgivandet av
dylika med oriktigheter uppfyllda skrifter. I
de flesta, som därefter utkommo, intogos i
stället meddelanden om redan inträffade
tilldragelser samt därjämte små uppsatser av
undervisande art. Så t. ex. skrev Linné 1743 och
1744 »Anmärkningar om inländska växter».
Detta bruk, att låta varje års almanacka
åtföljas av en liten uppsats av allmännyttigt
innehåll, vidmakthålles ännu.
Väderleksupp-gifter, som grundade sig på den
föreställningen, att månskiftena utöva ett avgörande
inflytande på väderleken, förekommo redan i
de äldsta svenska almanackorna men
upphörde 1869.
Till år 1686 var vem som helst berättigad
att utgiva svenska almanackor, men sagda år
fick professor And. Spole av Karl XI
privilegium att utgiva sådana. Sedan 1747 äger
Vetenskapsakademien uteslutande privilegium på
almanackors utgivande, och förtjänsten på a.
är en av akademiens förnämsta inkomstkällor.
1749 utgåvos almanackor för Stockholms,
Lunds, Göteborgs och Åbo horisonter (den
sistnämnda på finska, vilket språk bibehölls
för Finlands almanacka t. o. m. 1808). 1795
utgavs den första lapska och finska
almanackan för Torneå (Haparandas) horisont.
Almanackans pris har fr. o. m. 1749 varit
fastställt av regeringen (1858—1918 14 öre,
därpå 25 öre 1919—20 och 35 öre 1921—22 samt
från 1923 åter 25 öre). A. tryckes sedan
1905 hos Almqvist & Wiksell, förut i en
längre följd av år hos P. A. Norstedt &
söner. Om svenska almanackor se G. E.
Klemming och G. Eneström, »Sveriges
kalendariska literatur» (1878).
Almandin, ett granat-mineral. Se Granat.
Almannagjä [a’lmanagjä; [-nyisl.-gjäu],»All-mannaklyftan»,-] {+nyisl.-gjäu],»All-
mannaklyftan»,+} en 7—8 km lång, lavaklyfta
på s. v. Island mellan berget Armannsfell
och insjön Thingvallavatn. Dess jämna, vid
Thingvellir (se d. o.) 40—50 m breda botten
begränsas mot v. av 30 m höga, lodräta
lavaväggar och mot ö. av mindre branta, 10—15 m
höga. Öxarä störtar med ett präktigt
vattenfall ner i A. men bryter sig snart ut. Tätt
invid ö. väggen ligger en väldig klippa, det
forna »Lagberget». Från klyftans kant en
vacker utsikt över den historiskt och
naturvetenskapligt mycket märkliga trakten.
Al-Mansür, Se E 1 - M a n s u r.
Almare staket, i. Sund i s. ö. Uppland
mellan Stäkesön och fastlandet; förenar
mälarfjärdarna Görväln och Skarven.
2. Gods i s. ö. Uppland på s. delen av
Stäkesön vid Görväln; Stockholms-Näs
socken, Uppsala län; 125 har åker och äng, 390
har skog och hagar, tax.-värde 156,000 kr.
samt för underlydande i Stockholms län
63,500 kr. — Platsen var före anläggningen
av Stockholm genom sitt läge av stor
betydelse för Sigtunas och Uppsalas försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
