Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Altare el. Altar - Altarets sakrament - Altarkläde - Altarskrud - Altarskåp - Altartavla - Altaruppsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Altarets sakrament—Altaruppsats
666
av ett antependium eller antemensale (se
dessa ord). Om altarbordets fasta
utsmyckning se Altarskåp, Altaruppsats
och C i b o r i u m.
Altarets sakrament, se Nattvarden.
Altarkläde, se Antependium.
Altarskrud, se K y r k o s k r u d.
Altarskåp, en altaruppsats, vars huvudparti
är format som ett grunt skåp, under
medeltidens senare skede den vanliga formen för
altaruppsatser i Europas rom.-kat. länder n.
om Alperna (se Altaruppsats). De äldsta
altarskåpen (från tiden omkr. 1300) voro
avsedda att innehålla relikgömmor, av vilka
en del hade form av helgonbilder. För att
dölja och skydda detta dyrbara innehåll
brukade man i regel hålla altarskåpen stängda,
t. o. m. under mindre högtidliga gudstjänster,
ett bruk, som ännu kvarlever.
Den vanliga altarskåpstypen består av ett
grunt mittparti (c o r p u s) med ett eller flera
par dörrar (flyglar). Corpus och — i regeln
— inre sidan av de innersta flyglarna
uppdelas av hyllor och väggar i nischer, ofta
formade som små kapell och sirade med
arkitek-turartad dekoration. Varje sådan nisch
innehåller en snidad statyett. Innerflyglarnas
yttre sidor och de yttre flyglarna prydas av
målningar. Mindre altarskåp visa stundom
enklare former, t. ex. i det att skulpturen
är begränsad till corpus, och undantagsvis
förekomma altarskåp, som helt och hållet
äro sammansatta av målningar. Redan omkr.
1400 utfördes i norra Tyskland altarskåp,
i vilka de från varandra isolerade
statyet-terna helt eller delvis ersatts med
berättande grupper, utförda i relief eller
friskulptur. Denna typ fick under årtiondena
omkr. 1500 en rik blomstring i
Nederländerna, där altarskåpets statyetter ordnades
i dramtiskt livfulla grupper i de tämligen
breda nischerna i corpus, ej olikt
marionetterna på en dockteater. Med rätta har man
i sådana altarskåp, mysterieskåp (se
d. o.), sett illustrationer till de samtida
religiösa skådespelen, »mysterierna». — Särskilt
under 1400-talets senare hälft och 1500-talets
början voro altarskåpen mycket populära och
tillverkades, i synnerhet på vissa orter, i
mycket stort antal. De altarskåp, som finnas i
svenska kyrkor och museer, äro än utförda
inom landet, än importerade, under 1400-talet
företrädesvis från Lybeck, sedermera från
Antwerpen och Bryssel. Bland
altarskåpstill-verkare märkas nordtyskarna Bertram, Hans
Hesse, Johannes Stenradh, Herman Rode,
Bernt Notke, Benedikt Dreyer, Claus Berg och
Hans Brüggemann, sydtyskarna Mikael
Pa-cher, Tilman Riemenschneider, Veit Stoss och
Mattias Grünewald, nederländerna Hubert och
Jan van Eyck och Jan Borman samt
svenskarna Hakon Gulleson och Lars Snickare. Även
bland de många till namnet okända
altar-skåpstillverkarna finnas talrika framstående
konstnärer.
Litteraturen om altarskåpen är
synnerligen rik. Bland sammanfattade arbeten
märkas Münzenberger och Beissel, »Zur Kenntniss
und Würdigung der mittelalterlichen Altäre
Deutschlands» (I—II, 1885—1905);
Gold-schmidt, »Lübecker Malerei und Plastik bis
1530» (1889) ; Neumann, »Werke
mittelalter-licher Holzplastik und Malerei in Livland und
Estland» (1892); Matthaei, »Werke der
Holzplastik in Schleswig-Holstein» (1901) ; Beckett,
»Altertavler i Danmark fra den senere
Middel-alder» (1895); Meinander, »Medeltida
altarskåp och träsniderier i Finlands kyrkor»
(1908), och Lindblom, »Nordtysk skulptur och
måleri i Sverige från den senare medeltiden»
(1916—). Se vidare Wrangel, »Det medeltida
bildskåpet från Lunds domkyrkas högaltare»
(1915), och den litteratur, som anföres vid art.
Altaruppsats och Kyrklig konst
samt vid art. om enskilda konstnärer och om
enskilda länders konsthistoria. H. W-n.
Altartavla, se Altaruppsats.
Altaruppsats, den på eller bakom
altarski-vans bortre del uppställda byggnad, som
utgör altarets huvudsakliga prydnad. Dess
enklaste form är det under den äldre
medeltiden brukliga superfrontalet, en låg
vägg, vars framsida kunde vara prydd med
bildframställningår. Som en kvarleva av
superfrontalet torde man få betrakta den låga,
murade eller timrade underbyggnad, p
re-d e 11 a, på vilken yngre altaruppsatser oftast
äro uppställda. — Dessa yngre former ha sitt
ursprung från de heliga bilder, innehållande
reliker (se Bilddyrkan), som man under
900-talet i Frankrike börjat uppställa på
altaren. Redan från tiden omkr. år 1000
föreligga vittnesbörd om att dylika bilder
skyddats av egna »ciborier». Denna anordning är
analog med de helgonskåp, som under
1200-talet uppträdde i norra Europa och som
innehålla en madonna- eller helgonbild, oftast
utförd i halv till hel kroppsstorlek och
skyddad av skulpterade dörrar. Omkr. år 1300
uppstodo i Tyskland de äldsta
altarskåpen (se d. o.), som innehöllo flera fack för
relikgömmor och heliga bilder. Med tiden
försvann minnet av bildernas uppgift att
innehålla reliker; på samma gång blev det brukligt
att stundom helt eller delvis ersätta dem med
målade framställningar. Så hade man sedan
1200-talet förfarit i Italien, där man under
inflytande av den bysantinska konstens
principiella avhållsamhet från friskulpturer städse
varit obenägen för skulpterade bilder på
altaruppsatser. Här utbildades under renässansen
den altarprydnad, som vanligen betecknas
med namnet altaruppsats: en arkitektonisk
uppbyggnad, som omfattar en eller flera
målningar. Denna typ spreds under 1500-talet
över nästan hela Europa, ofta dock ombildad
i nationella varianter. I Holland och Danmark
använde man med förkärlek omkr. år 1600 ett
slags altaruppsatser med flera målningar eller
inskriftförsedda fyllningar, omfattade av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
