Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - d’Amade, Albert Gérard Léo - Amadeo - Amadeo, Giovanni Antonio - Amadeus VIII, den fridsamme - Amadeussjön - Amadisromaner - Amager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Amadeo—Amager
698
land blev han 1917 chef för 10 :e
armékårs-området. M. B-dt.
Amade’o, se A m e d e o.
Amade’o, Giovanni Antonio,
lom-bardisk arkitekt o. bildhuggare (1447—1522).
Uppförde 1470—75 Cappella Colleoui i
Berga-mo med dess gravvårdar över fältherren
Bar-tolommeo Colleoni och dennes dotter Medea.
Omkr. 1490 deltog han i konstruktionen
av Milano-domens djärva mittkupol. Hans
största och mest ryktbara arbete är den
praktfulla, ytterst rikt utsmyckade fasaden till
kartusiankyrkan (»la certosa») vid Pavia,
som han i samarbete med Mantegazza
började bygga och dekorera 1492 (se avbildning
å sp. 696). Huvudsakligen plastiskt begåvad,
älskade han att smycka sina arkitektoniska
verk med en yppig skulptural dekoration.
H. W—n.
Amadèus VIII, den fridsamme, hertig
av Savojen, senare påve Felix V (1383—1451).
Blev ss. anhängare till kejsar Sigismund av
honom upphöjd till hertig av Savojen 1416
och fick 1422 grevskapet Genève till län,
varjämte vid den äldre linjens utgång (1418) hela
Piemont tillföll hans hus. Religiöst svårmod
föranledde A. att 1434 nedlägga regeringen,
som han fört med ordningskärlek, fasthet och
mildhet, och draga sig tillbaka till en
eremitboning vid Genèvesjön. Konsiliet i Basel
valde honom 1439 till påve i st. f. den avsatte
Eugenius IV. A. emottog värdigheten, men
då han icke lyckades bli allmänt erkänd,
återvände han till sitt forna eremitliv (1449).
Amadèussjön, eng. Lake Amadeus, saltsjö i
det inre av Australien, i s. v. Nordterritoriet.
Dess längd anses vara 160, dess bredd omkr. 25
km. För det mesta täckes sjöbädden av en
tunn skorpa av salt eller gips. A. upptäcktes
1872 av E. Giles.
A’madisromaner är namnet på en hel följd
av spanska medeltidsromaner på prosa, vilka
senare, särskilt under 1500-talet, vunno
europeisk spridning. Den äldsta av dem är
romanen »Amadis de Gaula», efter vilken de
övriga fått sitt namn. Den urspr., möjligen
portugisiska versionen av denna är förlorad,
men den finnes kvar i spansk övers, (av
Garcia de Montalvo). Amadis är
inbegreppet av alla ridderliga dygder; som hana
motsats uppträder hans broder och
stridskamrat, den lättfärdige Galaor. Ursprunget
till »Amadis de Gaula» är ej med full visshet
känt. Den har livsuppfattning och lokaliteter
gemensamma med de s. k. bretonska
romanerna (se d. o.). Men om ramen sålunda
uppenbarligen är lånad från de fornfranska
riddar-epopéerna, paras i »Amadis» med den äldre
tidens riddaranda ett större mått av förfining
i seder samt en specifikt spansk färgning av
det hela. I översättningar och bearbetningar
införlivades Amadisromanen senare med de
flesta europeiska länders litteratur. Även i
Sverige var denna litt. bekant, vilket
framgår av en rad i Stiernhielms »Hercules».
Moderna bearbetningar och översättningar finnas
på franska och engelska. Se E. Baret, »De
1’Amadis de Gaule» (1873), Th. Braga,
»For-macäo de Amadis» (1878) och Menéndez y
Pelayo, »Origenes de la novela» (1905).
(O. W—n.)
Amäger, ö utanför Köpenhamn; 65,3 kvkm,
99,677 inv. (1921). Skiljes från den urspr.
staden genom det smala sundet
Kalvebod-strand. På öns nordspets ligga
Kristians-havn, som sedan gammalt tillhör
Köpenhamn, och Sundbyerne, numera
inkorporerade med den danska huvudstaden. På s. ö.
kusten av ön ligger hamnplatsen Dragör.
Därifrån är sedan 1907 järnväg till Köpenhamn.
äorgdräkter.
Brudgum.
Brud.
Söndagsdräkter.
Folkdräkter frän Amager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
