Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antarktis, Antarktien, Antarktika el. Sydpolslandet - Geografiska förhållanden - Geologiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Antarktis (Geologiska förhållanden)
1076
Västant a rktien, medan huvudmassan
av världsdelen i övrigt skulle benämnas Ö s
t-antarktis el. Östantarktien (se
nedan, geologiska förhållanden). Världsdelen
är i sin helhet säkerligen större än Europa
men icke så stor som Sydamerika.
Västantarktis’ nordligast utskjutande del
är Ludvig Filipsland, ett äkta antarktiskt
landskap, som framvisar vilda alper med
enstaka, skarpskurna toppar, bland vilka Mount
d’Urville särskilt framträder. Längs kusten
följa därpå mot v. Palmerland, Dancoland,
Grahamsland och därutanför en arkipelag, av
somliga kallad Palmerarkipelagen och skild
från fastlandet genom Gerlachesundet. Vidare
följa längs kusten av Västantarktis
Loubets-land, Alexander I:s land innanför
Alexander-■ön och Charcotsland. Ofta benämnes detta v.
fastland i sin helhet Grahamsland. Dess ö.
kust sköljes av Wedellhavet. Här märkas
Joinvilleön, Pauletön, en slocknad vulkan,
James Ross’ ö, Seymourön och Snowhill. På
fastlandets kust vidtager s. om Ludvig
Filipsland Nordenskjöldsland och Konung Oskar
II :s land, vid vars av en låg isbarriär
avspärrade kust man träffar Sälöarna och ön
Jason-land. Längst i s. ligger Foyns land. På
Wed-dellhavets motsatta kust ligga Prinsregent
Luitpoldsland och Coatsland, som torde böra
räknas till Östantarktis. På Östantarktis
märkas vidare mellan 40° och 60° ö. Igd
En-■derby land och Kemps land, båda i verkligheten
kanhända öar, och innanför Drygalskiön
Kej-sar Vilhelm II :s land med Gaussberget
(endast 366 m), Drottning Marys land och Knox’
land. Den långa kuststräcka, som nu följer,
har man med ett gemensamt namn kallat
Wilkesland, ända tills den ungefär vid udden
Kap Adare plötsligt böjer av mot s. och
övergår i det område, som kallas Sydvictorialand.
V. s. v. från omböjningen ligger på 72° 25’
s. br. och 155° 16’ ö. Igd den magnetiska
sydpolen, ung. 2,200 m ö. h. Utefter
Sydvictoria-lands kust går en väldig bergskedja med
många toppar på över 3,000 m höjd, och där
isbarriären börjar, ligger på Rossön vulkanen
Erebus, enligt Shackletons mätning 4,077 m.
Ö. därom på samma ö når Terror 3,318 m.
Bland dessa berg märkas vidare
Amiralitets-bergen, Markhamberget (4,600 m), Drottning
Alexandrabergen med toppen Kirkpatrick
(4,457 m) och Drottning Mauds berg (omkr.
4,600 m). V. om dessa kustberg höjer sig den
av sammanhängande isfält bildade Rossplatån
från omkr. 2,200 m vid den magnetiska
sydpolen till omkr. 3,000 m vid polen. Mot
Ross-havet och Rossbarriären sänker sig platån
mycket hastigt. V. om Drottning Mauds berg
utbreder sig Konung Edvard VII:s platå, och
kring själva polen bär platån namnet Konung
Håkan VII:s platå. Mellan Sydvictorialand
och Konung Edvard VII:s land utbreder sig
Rosshavet. Nära dess ö. kust märkes
Coulman-■ön. S. om 78° vidtager Rossbariären. Här
intränger från Rosshavet mellan
Sydvictoria
land och Rossön McMurdosundet, vid vilket
Kap Evans är beläget, omgivet av berg i v.
och ö. Vid barriärens motsatta sida, 2% mil
inåt, ligger observationsplatsen Framheim.
Den första upptäckten av ett till den
antarktiska världsdelen obetingat hörande
land, Sydshetlandsöarna, gjordes 19 febr. 1819
av William Smith; världsdelens
huvudlan-massa, Östantarktis, upptäcktes i jan. 1840
ungefär samtidigt av Dumont d’Urville och
Wilkes. Sydpolens upptäckare, norrmannen
Roald Amundsen, uppehöll sig kring polen 14
—17 dec. 1911. En månad senare, 17 jan. 1912,
nådde engelsmannen R. F. Scott fram till
polen (se vidare Polarexpeditioner).
Till den antarktiska världsdelen ansluta sig
i viss mån några små, i de sydliga
världshaven kringspridda oceaniska ögrupper, som alla
utmärka sig genom en mycket kall sommar,
stark nedisning, som dock icke kan jämföras
med den antarktiska, samt en djur- och
växtvärld, som, ehuru fattiga, dock äro betydligt
rikare än Antarktis’. Man kan sammanfatta
dessa öar som subantarktiska. De viktigaste
bland dessa äro Sydgeorgien, den vulkaniska
Sydsandwichgruppen samt Bouvetön i s.
Atlantiska oceanen samt Kerguelen och
Heard-ön s. om Indien, i viss mån även Prins
Edvards- och Crozetöarna samt Macquarieön. —
Litt.: O. Nordenskjöld, ’Polarvärlden och dess
grannländer» (1907) och ^Polarnaturen» (1918).
Se även litt. vid Polarexpeditioner
och de särskilda upptäcktsresandena. E. L—r.
Geologiska förhållanden. Det stora
antarktiska områdets geologiska byggnad är ännu
mycket ofullständigt känd. Man vet,
huvudsakligen tack vare den svenska antarktiska
expeditionen 1901—03, att det närmast mot
Sydamerika utskjutande Grahamsland i sin
allmänna geologiska byggnad motsvarar de
Patagoniska Anderna och det intill dessa
gränsande oveckade, av tertiär och vulkaniskt
material uppbyggda Östpatagonien.
Anmärkningsvärt är, att de fossilförande
avlagringarna från jura- och tertiärformationen vitt
na om ett varmt till subtropiskt klimat i
mesozoisk och tertiär tid, alldeles som
förhållandet är med norra polarregionens
motsvarande formationer. Från de senaste
syd-polsexpeditionerna vet man vidare, att
väldiga bergskedjor sticka upp ur istäcket ända
till polens grannskap. Känd sedan gammalt är
vidare den stora vulkanen Erebus vid
Syd-victurialands kust, mitt emot Nya Zeeland.
Huruvida de från olika håll vid det
antarktiska områdets yttergräns följda kuststräckorna
omsluta en enhetlig kontinent eller om de
tillhöra skilda landområden, ett mindre
Västantarktis, som delvis skulle vara en fortsättning
av den andina veckningszonen (se Amerika
sp. 722), och ett större Östantarktis, vars
kända delar väsentligen bestå av flackt
liggande områden med sannolikt övervägande
urberg som berggrund men på vissa håll
oveckade sandstenar, delvis med kolinlagringar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
