Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Archibuteo lagopus - Archidamos II - Archidiaconus - Archiepiscopus - Archilochos - Archimedes - Archipenko, Alexander - Archipoeta - Archives nationales - Arcifera - Arcimboldo, Giuseppe - Arcimboldus, Johannes Angelus (Giannangelo Arcimboldi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1295
Archibuteo lagopus—Arcimboldus
1296
Archibüteo lagopus, se F j ä 11 v r å k.
Archida’mos II, konung i Sparta (d. 427).
Besteg tronen 468 f. Kr. A. bragte till slut ett
uppror i det underlydande Messenien (det s. k.
tredje messeniska kriget 464—455) genom
erövringen av den hjältemodigt försvarade
bergfästningen Ithome och började det
peloponnesiska kriget 431 genom infall i Ättika,
varför detta krigs första skede (431—421)
fått namnet archidamiska kriget.
Archidiäconus, lat., den förnämste
diakonen, ärkedjäkne.
Archiepi’scopus, lat., ärkebiskop.
Archi’lochos (lat. Archi’lochus), grekisk
skald från Paros, levde i mitten av 600-talet
f. Kr. Av hans dikter finnas endast
obetydliga fragment bevarade till vår tid.
Traditionen ger honom emellertid en mycket
framstående plats bland Greklands skalder.
Av hans verk åtnjöto särskilt hans
krigssånger och hans satiriska dikter (avfattade på
jambiskt versmått) högt anseende.
Archimödes, se Arkimedes.
Archipe’nko, Alexander, rysk
bildhuggare (f. 1884?), en av den kubistiska
skulpturens mest avancerade företrädare. Ilans
skulpturer, som haft stort inflytande på många
nutida konstnärer, äro ytterligt hårt och
abstrakt stiliserade i anslutning till geometriska
former. Jfr Kubism.
Archipoèta, lat., »ärkepoeten», pseudonym
för den främste företrädaren av den tyska
»vagant»-poesien under medeltiden (se V
a-g a n t e r). Han bar förnamnet Walther och
var av adelssläkt. A. prisade i prunkande
verser sin samtida, kejsar Fredrik Barbarossa,
samt sjöng vinets och kärlekens lov. Den
ryktbara backantiska visan »Mihi est
propo-situm in taberna mori», som länge
tillskrivits Walter Mapes, är författad av A. A:s
dikter utgåvos först av Jakob Grimm (1844).
Archives nationales [arjTv nasiåna’1], det
franska nationalarkivet i Paris, inrymt i det
forna Hotel Soubise, 60 Rue des
Francs-Bour-geois, på högra Seinestranden; anses vara
världens största arkiv. Bildades under
revolutionstiden, då till ett centralarkiv i Paris
från olika delar av Frankrike sammanfördes
en mängd handlingar, som under
århundradenas lopp samlats av franska regenter,
kyrkliga stiftelser, enskilda familjer och judiciella
och administrativa myndigheter. Till arkivet
hör sedan 1867 ett paleografiskt museum.
Arcifera, en huvudgrupp bland de stjärtlösa
groddjuren av underordningen Phaneroglossa,
kännetecknad därav, att skuldergördelns bägge
halvor ej äro fast förenade i mittlinjen utan
skjuta över varandra. Hit räknas familjerna
Cystignathidae, Discoglossidae, Hylidae och
Pelobatidae (se dessa ord).
Arcimboldo [artjimbå’ldå], G i u s e p p e,
italiensk målare (omkr. 1530—1593). Numera
är han känd endast genom sina målningar av
frukter, blommor, maträtter o. s. v., som på
avstånd sedda hopsmälta till ett porträtt
eller en allegorisk komposition. Dylika
osmakliga stycken finnas på Gripsholm, Finspång
och Skokloster. — A. var trol. brorson till följ.
ArcimboJdus, Johannes Angelus
(Giannangelo Ar c i m b o 1 d i), ital.
prelat (d. 1555). Prost i klostret Arcisate, blev
A. 1514 generalkommissarie för avlaten i
större delen av Tyskland och norden och bekläddes
för uppdragets främjande med påvlig legats
rang och myndighet. I Lybeck och Hamburg
arbetade han med lysande framgång 1516 och
kom sannolikt följ, år till Danmark. Kristian
II fordrade för hans »handelsrättigheter»
en avgift av 1,120 gyllen och försökte vinna
honom för sin politik mot Sten Sture d. y.
Våren 1518 begav sig A. till Sverige, där
emellertid riksföreståndaren fick honom på sin sida
genom att tillåta honom avlatshandel utan att
betinga sig någon tribut och genom att
erbjuda honom själv den indräktiga
ärkebiskopsstolen i Uppsala. Gustav Trolle tvangs nu att
inför honom såsom påvens ställföreträdare
»frivilligt» nedlägga sitt ämbete, och A. valdes
därpå av domkapitlet till svenska kyrkans
primas. Jakob Ulfsson skulle tillsvidare sköta
platsen, och A., som i april 1519 återvände till
Rom för att erhålla påvlig stadtastelse i sin
värdighet, skulle erhålla i början 500 och
sedan 700 dukater årl. av inkomsterna, av vilka
resten skulle tillfalla riksföreståndaren. I
Sverige bekräftade A. mot vederlag städers
och gillens privilegier. Han sålde vidare dels
s. k. smörbrev, som gåvo köparna rätt att
under fastan äta mjölkmat, smör och ost, dels
rättighet att begravas i vigd jord trots landet
påvilande interdikt o. s. v. De största
inkomsterna inflöto emellertid av de avlatsbrev, som
meddelade plena ravlat och gåvo den biktande
rätt att själv välja biktfader. Hans
medhjälpare Did rik Slagheck förrådde hans politiska
omvändelse för Kristian II, och A. undgick nätt
och jämnt att på återfärden till Rom fängslas
i Danmark. Kristian lade beslag på de
ansenliga penningmedel och varor, som A. och
hans bror lämnat i Danmark och Norge,
vilket land A. själv ej besökte. Blott en mindre
del, som dock uppskattades till 10,000—15,000
marker, undgick detta öde. Då A. efter
många vedervärdigheter nådde Rom, hade
Sten Sture och hans anhängare på Kristians
och Trolles angivelser blivit bannlysta,
Sverige belagt med interdikt och A. stämd att
stå till svars för sina gärningar. Processen
slutade först 1521 och till fördel för A. Han
återvann påvens förtroende, blev ett par år
senare biskop av Novara samt 1550 ärkebiskop
av Milano. — Litt.: C. Allen, »De tre nordiske
rigers historie» (II, III) ; H. Schücük, »Svenska
folkets historia» (bd 1, 1915). A. G—w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
