Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asar - Asarhaddon - Asarja - Asarum - Asarum europaeum - Asa-Tor - Asbaggar - Asbest, Amiant, Byssolit - Asbjörnsten, Peter Christen - Asblomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Asarhaddon—Asblomma
232
Saga, E i r, S i o f n, L o f n, Var, V o r,
Syn, Lin, S no t r a, Fulla, G n a, Idun,
Nanna, S i f, Jord, Sol, Bil, stundom
även trots deras avvikande börd Freja, som
var av vanernas släkt, samt Gefion, Sigyn,
Gerd, Skade och R i n d, vilka egentligen
voro av jättebörd men i likhet med Loke
upptagits bland gudarna. — Asar och asynjor
bodde enligt den yngre mytologien i Asgård,
en mitt i himlen belägen härlig nejd, där de
runt kring Idavallen bodde i en stor borg
eller, enligt de yngsta källorna, i tolv palats,
ett för varje gud.
Huru allmänt ordet asar varit framgår av
de ytterst talrika och spridda namn, i vilka
ordet ingår som första sammansättningsled,
fhty. Ans-, isl. As-, fda. Æs-, angls. Ös-, t. ex.
fhty. Ansgar (angls. Ösgärr, såsom keltiskt
låneord Oskar), isl. Asläkr, Åsketill (sv. Eskil),
angls. ösvald, Ösvine (som keltiskt låneord
Ossian), Ösbeorn (da. Esbjörn), Åsa, Aslaug,
Åstrièr (da. Estrid). Ad. N-n.
Asarha’ddon, se Assarhaddon.
Asa’rja, »Jahve hjälper», namn på flera
bibliska personligheter, bl. a. en konung i
Juda, även kallad Usia.
Asarum, socken i v. Blekinge kring
Karlshamn; Bräkne härad, Blekinge län; 127,51
kvkm, 9,011 inv. (1923). Socknen tillhör
»mellanbygden» och »strandbygden». Bekanta för
ein naturskönhet äro Asarumsdalen och
Mör-rumsåns dalgång samt socknens n. v. del.
3,321 har åker, 7,737 har skogs- och hagmark.
Flera betydande industriella anläggningar:
Strömma bomullsspinneri, Granefors
valsverk, stärkelsefabriker, urfabrik m. fl. I
socknen ligger s. ö. om Karlshamn Vägga
saltsjöbad. A. bildar med Ringamåla ett pastorat i
Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt.
A’sarum europaeum [-pè’-], se Hasselört.
Asa-Tor, se Tor.
Asbaggar kallas de skalbaggar, som äro
as-ätare eller nekrofager. De förekomma
särskilt inom familjen Silphidae, som också fått
namnet asbaggar, men även inom andra
skal-baggsfamiljer. Till asbaggarna höra släktena
Necrophorus, dödgrävare (se d. o.), och
Silpha, s k i n n a r b a g g a r (se d. o.).
Asbe’st [el. a’s-] (av grek. a’sbestos, osläck-
Asbest.
lig), A m i a’n t el. B y s s o 1 i t, fintrådiga
varieteter av amfibolmineralen tremolit och
aktinolit (se Amfibolmineral).
Trå-diga varieteter av mineralet serpentin (se
d. o.) gå även stundom under namn av a.
(serpentinasbest). A. förekommer flerstädes,
bl. a. i Alperna, i vårt land vid Dannemora,
Taberg m. fl. ställen. A. utgöres av vita till
grönvita massor, sammansatta av fina,
böjliga och silverglänsande trådar. Spec. v. 2,5
—2,9. A. angripes ej av syror och svaga
alka-lier och är eldfast. Av asbest tillverkas
asbestpapp, -garn och -väv och diverse
kompositioner, vilka användas till
isolationsända-mål och till skydd mot antändning av
brännbara material. En produkt framställd av a.
och cement är e t e r n i t (se d. o.). E—t N—n.
Asbjörnsen, Peter Christen, norsk
författare o. vetenskapsman (1812—1885).
Utnämnd 1860 till skogsinspektör (forstmester)
i de trondhjemska amten och 1864 till ledare
av statens
torvmosseundersökningar,
arbetade han med
kraft och framgång
på förbättrandet av
den norska
skogshushållningen. Den
viktigaste delen av
Ars verksamhet
faller dock inom
sago-forskningens område. Hans
huvudarbeten äro de tills,
m. Jörgen Moe
utgivna »Norske
fol-keeventyr» (1842,
52); »Norske huldreeventyr og folkesagn»
(1845—48) och en ny samling »Norske
folke-eventyr» (1871) äro uteslutande A:s verk. Den
förstnämnda samlingen omfattar en mängd
folksagor, berättade i en utomordentligt
livfull och humoristisk men därjämte även
folklig och enkel stil; särskilt berömt är det både
genom ton och ordförråd äktnorska språket.
Det senare arbetet rör sig ävenledes med
motiv ur folksagans värld, ehuru inklädda i
skildringar av norskt folkliv och norsk natur.
— A. skrev dessutom kokboken »Förnuftigt
madstel» (1864; sv. övers. »Tidsenlig
matlagning», 1871), naturvetenskapliga verk m. m.
Se den av A. Krogvig och M. Moe utgivna
»hundraårsupplagan» av sagorna (1911—14).
Asblomma, Stapèlia, kaktusliknande
växtsläkte, hörande till fam. Asclepiadaceae.
Stammen och grenarna äro köttiga och fyrkantiga
och bladen ombildade till koniska, mjuka men
vassa taggar, ordnade i fyra längsrader.
Blommorna, som till färgen äro matt rödbruna eller
smutsgula med ljusare eller mörkare fläckar,
utveckla en vidrig, asliknande lukt. —
Flertalet av de omkr. 30 kända arterna växer på
Kaplandets torra, sterila slätter, där de
spädare skotten ofta förtäras likt spenat av
infödingarna. Se bild sp. 233. G. M-e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
