Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aten (Athen) - Antik topografi - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Aten
398
polis, råder ännu ovisshet. På Akropolis’
sydsluttning låg Asklepios’ helgedom
(stiftad 421 f. Kr.), där många votivreliefer
blivit funna. Nedanför denna byggde
Eu-menes II av Pergamon i första hälften av
2:a årh. f. Kr. en stoa, av vilken betydliga
ruiner stå kvar. Detsamma är förhållandet
med det i v. angränsande, av mecenaten
He-rodes Atticus i 2:a årh. e. Kr. byggda odeet
(en övertäckt teater). På s. ö. sluttningen
ligger Dionysosteatern (jfr bild å planschen;
se också Teater). Av den äldre teater, där
Aischylos’, Sofokles’ och Euripides’ skådespel
först uppfördes, finnas obetydliga spår; de
förefintliga ruinerna härröra från en av
statsmannen Lykurgos på 330-talet f. Kr. uppförd
byggnad, som senare ombyggts upprepade
gånger. I samband med teatern står frågan
om läget av Dionysos Lenaios’ tempel, där
ävenledes dramer uppfördes. Vanligen sökes
detta längre i s. ö.; Dörpfeld förlägger det
till sänkan mellan Akropolis och Pnyx. En
av Peisistratos byggd underjordisk
vattenledning, som ännu förser den kungliga
trädgården med vatten, kommer från v. och går s.
om Akropolis samt mynnar ut i ett brunnshus
på n. ö. sidan av Pnyx. Dörpfeld håller detta
för den berömda källan Enneakrunos, som
andra söka i s. ö. vid Ilissos. Utanför
stadsmurarna lågo gymnasierna, som urspr. voro
avsedda för idrottsövningar — de bestodo av
en större öppen gård, omgiven av pelarhallar
och rum —, men då filosoferna där uppsökte
ungdomen, blevo de också bildningsanstalter,
vilkas hallar och rum användes till
föreläsningar och disputationer. De mest bekanta
äro Lykeion (Lyceum), där Aristoteles lärde,
Kynosarges, efter vilket kynikerna ha sitt
namn (läge ovisst), och Akademeia i v., till
vilket den egendom gränsade, där Platon
inrättade sin efter detta benämnda skola.
Stoi-cismens stiftare, Zenon, uppträdde däremot i
en pelarhall (stoa’ poiki’le, »den brokiga», så
benämnd efter sina berömda målningar) inne
i staden, av vilken skolan fått sitt namn. —
De viktigaste upplysningarna lämna
kvarstående monument och beskrivningen hos
Pausanias (2:a årh. e. Kr.); dessutom en
mängd spridda notiser hos antika författare.
Under de senaste årtiondena har särskilt W.
Dörpfeld lämnat viktiga bidrag men också
uppställt ovissa och omstridda hypoteser.
Litt.: W. Judeich, »Topographie von Athen»
(1905); Baedekers »Griechenland»; »Grèce» i
serien »Guides bleues». — Bilder från A.
återgivas också vid art. Akropolis,
Andro-n i k o s och Areopagen. M. Pn N-n.
Historia. A:s ursprung och äldsta historia
dölja sig i sagans natt. Det äldsta A. var
inskränkt till själva borgklippan, Akropolis,
som var bebyggd redan i mykensk tid; rester
av ett palats och lösa fynd från mykensk tid
ha bevarats. Sagohjälten Theseus lär ha ökat
A :s storlek betydligt genom att sammansluta
till en enda stat de förut oberoende
småstaterna i A:s uppland, Ättika. Enligt den
attiska arvsägnen skall Kodros (se denne) ha varit
A:s siste regerande konung och staten sedan
allt framgent ha haft en republikansk
författning med undantag av de 50 år (560—510
f. Kr.), under vilka Peisistratos och hans
söner, dock med vissa avbrott, innehade enväldet.
A:s högsta blomstring inträffade under
400-talet f. Kr., efter de persiska krigen.
Visser
GAMLA ATEN
Skala 1:30000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
