Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atlantis (sagoö) - Atlantis (tidskrift) - Atlantisk - Atlantiska oceanen (Atlantiska havet, Atlanten) - Djup - Vattnets salthalt, temperatur och cirkulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Atlantis—Atlantiska oceanen
412
Man har vid skilda tider gjort många
försök att förklara underlaget för sagan eller
identifiera A. Ofta har man antagit, att
feni-ciska eller kartagiska handelssjöfarande
vinddrivits till Kanarieöarna, Azorerna eller t. o. m.
till Amerika och att deras berättelser, ävensom
överdrivna underrättelser om naturkatastrofer,
legat till grund för den av Platon sedan
bearbetade sagan. (Jfr sagan om titanen Atlas.)
O. Rudbeck d. ä. (se denne) identifierade A.
med Sverige, andra ha i Azorerna,
Kanarieöarna eller Kreta (under dess minoiska tid)
sökt resterna av A. Nyligen har Leo
Frobe-nius trott sig i A.-sagan finna minnen av en
tidig men redan före 800-talet f. Kr. avbruten
förbindelse mellan medelhavsfolken och en
gammal kulturkrets vid nedre Niger. P.
Be-noits uppmärksammade roman »L’Atlantide»
förlägger A. till Ahaggar i det inre av Sahara.
— Om också det »historiska» A. måste
betraktas som en saga, har man dock på
geolo-gisk-paleontologiska grunder antagit tillvaron
av ett nordatlantiskt fastland under
tertiär-och början av kvartärtiden. Även fynd av
unga lavabergarter av ytnatur på stora djup
n. om Azorerna ha jämte djurgeografiska fakta
framställts som stöd för denna teori. Sedan
A. Wegener (se denne) framställt sin hypotes
om horisontalförskjutning av landmassorna,
varigenom Amerika skulle ha skilts från ö.
halvklotets kontinenter, har frågan kommit i
annat läge samt de geogr. och geol.
överensstämmelserna mellan de båda kusterna av
Atlanten fått en enklare förklaring. — Litt.: A.
F. R. Knötel, »A. und das Volk der Atlanten»
(1893); R. Dévigne, »Un continent disparu.
L’Atlantide» (1923). O. Sjn.
Atla’ntis, norsk tidskrift, utges i Kristiania
sedan juli 1918 med huvuduppgift att främja
den andliga förbindelsen mellan Västeuropas
kulturstater, särskilt Frankrike, och Norge.
Redigerades urspr. av prof. Chr. Collin och
museidirektören Jens Thiis, sedan 1922 av
lektor Rolf Pande.
Atla’ntisk, som tillhör Atlantiska oceanen
el. därinvid liggande länder.
Atlantiska oceanen (Atlantiska
havet, Atlanten), det hav, som skiljer
Amerika från Europa och Afrika. Det har sitt
namn efter Platons »Atlantis» (se d. o.).
Utsträckning. A. begränsas i s. ö. och s. v.
mot Indiska och Stilla oceanerna av de
meridianer, som gå genom Gamla och Nya
världens sydligaste uddar (20° ö. och 67° v.
fr. Gr.); i n. och s. anses det sträcka sig till
polcirklarna. Dess areal beräknas av Penck
till 103,927,000 kvkm, bihaven inräknade, och
sammanlagda kustlängden till 142,300 km. Med
norra polarbassängen har A. förbindelse
genom Smiths sund på Grönlands västsida och
på dess östsida genom sundet mellan
Grönland och Spetsbergen. I s. har A:s vatten
fri kommunikation med det isfyllda
Weddell-havet. Med den norra delen av A.
sammanhänga alla dess »medelhav», såväl Nordsjön
och Östersjön som det egentliga Medelhavet
och de amerikanska medelhaven, Mexikanska
viken och Karibiska havet. I norra delen av
A. ligga de viktigaste öarna, helt nära
Amerikas, Europas och Afrikas kuster. Södra
delen av A. har av stora vikar att uppvisa
blott Guineabukten, av öar endast några
obetydliga vulkanöar samt Falklandsöarna och
Sydgeorgien.
Djup. I mitten av havet ligger en S-formig
bottenförhöjning, vars norra del har olika
namn på olika ställen, såsom
Reykjanes-ryggen, Kabelplatån, Azorplatån och
Dolphin-rise (Delfinryggen), medan den del, som ligger
s. om ekvatorn, kallas Challengerryggen.
Denna minst 15,000 km långa tröskel är i
allmänhet 2,000—3,000 m djup. De allra grundaste
ställena äro området kring ön S:t Paul samt
Prinsessan Alices bank på Azorplatån under
38° n. br. och 29° 20’ ö. Igd, med blott 59 m
vatten, där det är grundast. På ömse sidor
om dessa centrala platåer ligga bassänger av
4,000—-6,000 m djup.
Den östra bassängen har på norra
halvklotet på tre ställen djup av mer än 6,000 m
och är djupast v. om Kanarieöarna (6,298 m).
Av grundare ställen må nämnas den mellan
Skottland, Färöarna och Island liggande åsen,
den s. k. Wyville-Thomsonryggen (400—500
m djup), som avspärrar det kalla
ishavsvattnet från sydligare delar. Västra sidan av n.
A. har mellan Bermudasöarna och S :t Thomas
över 7,000 m djup. Det största hittills funna
djupet i A. har 1883 lodats n. om Portorico,
näml. 8,341 m på 19° 30’ n. br. och 66° 12’ v.
Igd. Flamska huvan på östra sidan av New
Foundlandsbanken är en underhavsplatå, som
synes ha uppstått av erratiskt grus och sten,
som där nedfalla från smältande isberg.
Södra Atlanten har ö. om Challengerryggen
två stora djupbassänger, åtskilda av en smal
underhavsbank, Valfiskryggen, som förbinder
Afrikas kontinentala sockel vid 20° s. br.
med Challengerryggen vid 35° s. lat. Denna
bank, som är mellan 2,000 och 3,500 m. djup,
spelar ung. samma roll som
Wyville-Thomsonryggen på n. hemisfären. V. om
Challengerryggen finnes även en förhöjning i
havsbottnen, vilken på 4,000 m djup avspärrar den
brasilianska djupbassängen av 5—6,000 m från
det antarktiska djupområdet och
Argentina-bassängen, som har 5—6,000 m djup. Från
Stilla havets djupregioner äro A:s avspärrade
genom en underhavströskel av 3—4,000 m
djup, vilken i bågform sträcker sig mellan
Patagonien och Grahamsland på den
antarktiska kontinenten. På denna tröskel ligga
Falklandsöarna, Sydgeorgien,
Sydsandwich-och Sydorkney-ögrupperna. Mot Indiska
oceanen är A:s sydliga djupbassäng däremot
öppen, och vattenutbytet mellan de båda
oceanerna försiggår fritt i alla nivåer.
Vattnets salthalt, temperatur och
cirkulation. Högsta salthalten, 37 å 37,5 °/oo, och högsta
vattentemperaturen, 28 ä 28,50 C, i Atlantiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
