Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Australien, Australkontinenten - Geologiska förhållanden - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Australien (Klimat)
526
ter. De flesta viktigare
sedimentformationerna äro representerade inom denna kontinent.
Under slutet av den paleozoiska och början av
den mesozoiska tiden, d. v. s. under perm, trias
och jura, var A. huvudsakligen fastland, som
stod i samband med den indisk-afrikanska
Gondwanakontinenten och genomgick ungefär
samma geologiska historia som denna, med
nedisning under permo-karbonperioden. Under
denna fastlandstid bildades betydande
sten-kolslager i kontinentens ö. och s. ö. del, under
permo-karbon i Tasmanien och Nya Syd-Wales
och under trias-jura i Queensland och Nya
Syd-Wales. I det inre av kontinenten ha
sandstenar (»ökensandsten»), tillhörande krit- och
tertiärformationerna, stor utbredning.
Kvartära avlagringar finnas flerstädes i floddalar
och längs kusten, särskilt kring
Carpentaria-viken, i Murrayområdet samt gränsområdet
mellan Sydaustralien och Västaustralien; i
Australalperna spår av en kvartär nedisning.
— A. är mycket rikt på metaller. Flera av
de sedimentära formationernas konglomerat
och sandstenar äro, liksom de yngre
tuff-avlagringarna, guldförande. Även uppträder
guldet i kvartsgångar i sådana mängder, att
det är föremål för brytning. Silver, bly
och zink finnas flerstädes oCh äro särskilt i
Stanley range vid Broken hill i västligaste
Nya Syd-Wales föremål för storartad
brytning. Koppar anträffades först i
Sydaustralien, där särskilt Flinders range och
Yorke-halvön äro rika på denna metall; senare har
man funnit koppar i Nya Syd-Wales, Victoria
och framför allt på Tasmanien. Tenn finnes på
Tasmanien och på gränsen mellan Queensland
och Nya Syd-Wales, järn har upptäckts
flerstädes, men i mindre skala, däremot få de
ovan nämnda, oerhört mäktiga
stenkolsfyn-digheterna en stor betydelse för landets
utveckling. A. G. H.; O. Sjn.
Klimat. Den minsta kontinentens
egendomliga topografi, enkla landkontur och läge
mitt under det s. vindfattiga högtrycksbältet
förklara ökenklimatet i dess inre delar. A:s
klimat påminner om n. Afrikas på
motsvarande n. bredd. De höga temperaturerna, de
stora dygns- och årstidsväxlingarna samt
regnfattigdomen i det inre stå icke mycket efter
Saharas. Sydkustens milda klimat påminner
om medelhavskustens. För A. särskiljande
äro dels de tropiska virvelstormar (cykloner),
som bildas över de heta haven vid Timor eller
Fidjiöarna och som på en enda dag kunna
giva långt mer nederbörd än den normala
årsnederbörden, där de träffa A:s kust i n. v.
eller n. ö., dels de regelbundet omväxlande
heta nordvindarna, särskilt i Victoria, och
kalla sydvindarna, särskilt i Nya Syd-Wales;
i all synnerhet de senare äro utpräglade
genom sin plötslighet och de häftiga störtregn
med temperaturfall på 10 grader, som i regel
åtfölja dem. Växlingarna äro en naturlig
följd av det på s. halvklotets obrutna
vattenyta kringvandrande anticyklonsystemet, där
Årsnederbörd (enl. Kendrew 1922).
de mellanliggande cyklonerna (i motsats mot
på n. halvklotet) i regel utgöra en
lågtrycks-ränna med kraftig bylinje. Ungefär halva
kontinenten har en medelmolnighet på mindre
än 2/io. Härigenom blir sommaruppvärmningen
och vinteravkylningen mycket utpräglade. På
sommaren skjutes sålunda högtrycksbältet åt
s., så att monsunregn komma till stånd i n.
A. Under vintern lägges området för högsta
lufttryck mot n. över det inre, vilket
underlättar nyssnämnda lågtrycksrännors
strykande över s. A. med åtföljande regn där. A:s
inre tredjedel får högst 250 mm regn per år,
medan vid Innisfail (Geraldton) i Queensland
3,550 mm i medeltal uppmätas. Passaden,
som här kommer från ett mycket varmt hav
och tvingas att vid en brant bergssluttning
avbörda sig sitt vatteninnehåll, har nämligen
här sitt största inflytande. Regnen året om på
östkusten, sommarregnen på nordkusten och
vinterregnen på sydkusten ge åt området för
största nederbörd formen av en månskära, som
om sommaren vrides mer mot n., om vintern
Januaritemperatur vid havsytan (enl. Gorczynski
1918).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
