Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Autotomi - Autotrofa växter, Autofyter - Autotropism - Autotyp - Autotypi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Autotrofa växter—Autotypi
572
sagda punkt genom en häftig
sammandragning av muskulaturen och skiljes från
kroppen. Givetvis föreligger här en reflexrörelse.
Efter skedd a. utväxer inom kort från benets
oskadade del en ny fot (se R e g e n e r a t i o n).
Liknande fall av a. förekomma även hos
spindlar, insekter, vissa ödlor o. a. L-e.*
Autotrofa växter (grek, trofé, föda) el. A
u-t o f y t e r, sådana växter, som kunna bilda
organisk substans av rent oorganisk substans,
t, ex. kolhydrat av kolsyra och vatten. Förr
ansågos blott klorofyllförande växter vara a.,
men även vissa bakterier kunna leva
uteslutande av oorganiska ämnen.
Autotropi’sm, se Retningsfysiologi.
Autotyp, »självtryck», i faksimile utgiven
upplaga av äldre tryck. Jfr Autotypi.
Autotypi, (grek. ty’pos, avtryck),
fotomeka-niskt reproduktionssätt, genom vilket man
efter halvtonbilder (fotografier, målningar,
laveringar etc.) kan framställa klichéer för
tryckning i boktryckspress. A. är ett s. k.
hög-trycksförfarande (jfr Fotomekaniska
re-produktionsförfaranden). För att
möjliggöra en reproduktion av halvtoner enligt
denna princip måste hela bildytan uppdelas i större
eller mindre »punkter», vilket sker på
fotografisk väg genom att vid tagningen av det
erforderliga negativet placera ett s. k. raster några
mm framför den känsliga plåten. Rastret
består av ett rutnät; det är framställt av två
fullkomligt plana glasplattor, graverade med
fina, med svart färg fyllda parallella linjer och
Fig. 1. Rasternegativ (förstorat).
Fig. 2. Autotypi (förstorad).
hopkittade med de graverade sidorna mot
varandra, så att linjerna korsa varandra
vinkelrätt. Rastret bör helst vara så fint, att
rutnätet ej verkar störande vid bildens
betraktande med obeväpnat öga. Antalet linjer
varierar vanligen mellan 30—70 per cm. De av
illustrationerna i Nordisk familjebok, som äro
tryckta i texten, äro i regel utförda i a.
med ett raster av 60 linjer per cm. Vid
tryckning av autotypier på dåligt papper,
t. ex. tidningspapper, är man av
trycktekniska skäl stundom nödsakad att använda
grövre raster, t. ex. med 15—20 linjer per cm.
Rastret placeras i en s. k.
reproduktionska-mera omedelbart framför den fotografiska
plåten på ett avstånd från denna, som står i ett
till rastrets grovlek, kamerautdragets längd
och bländaröppningens diameter noga
beräknat förhållande. Samtidigt med att
originalbilden i sin helhet av kamerans objektiv
pro-jicieras genom rastret på den fotografiska
plåten, verkar varje liten öppen ruta i rastret
såsom hålobjektiv. (Se Hålkamera.) Vart
och ett ger på plåten en liten bild av
objektivets bländaröppning. Då dessa små
hål-kamerabilder alltid äro Ijusstarkast i mitten
men avtaga i ljusstyrka åt kanterna, förmår
vid svagt ljus (ringa ljusmängd) endast
centrum av punkten giva ett framkallbart
ljusintryck, så att här endast en helt liten punkt
uppstår, men i den mån ljuset är starkare,
breda punkterna ut sig och bli större. På ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
