Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdikningsanslag - Avdrag - Avdrift - Avdriftskvadrant - Avdriva - Avdrivning - Avdunstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Avdikningsanslag—Avdunstning
584
Avdikningsanslag, bidrag utan
återbetal-ningsskyldighet till myrutdikningar och
vat-tenavtappningar, vare sig ändamålet är
odling av åker eller äng, avdikning av
redan odlad jord eller minskning av
frost-ländigheten i kringliggande bygd. Anslaget
är delat i det norrländska a v d i
k-ningsanslaget, från vilket understöd
lämnas till torrläggningsföretag i de
norrländska länen och Dalarna, och det
allmänna avdikningsanslag et för övriga
delar av riket. För statsbidrag från det
allmänna anslaget för endast frostminskning
fordras yttrande av vederbörande menighet
om företagets lämplighet och nytta, vilket ej
gäller för bidrag från det norrländska
anslaget. Bidrag från det norrländska anslaget och
till frostminskningsföretag från det allmänna
anslaget kunna uppgå till hälften av
kostnaden men till avdikning för odling till åker
eller äng från det senare anslaget blott till
i/3. Anslagen ha för 1923—24 beviljats med
från det allmänna anslaget 1.200,000 kr. och
från det norrländska 1,200,000 kr. H. J. Dft.
Avdrag. 1. De avtryck, som göras å de
till en tryckform uppsatta typerna före den
egentliga tryckningen och avses för
korrekturläsning o. s. v. (jfr Avtryck 1).
2. Se Bevillning och Inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Avdrift. 1. Den avvikning i sidled ur sin
bana, som en spetsprojektil gör, när den
skju-tes ur ett räfflat eldvapen. A., som i regel
äger rum åt höger vid ett högerräfflat och åt
vänster vid ett vänsterräfflat vapen, orsakas
av luftmotståndet och projektilens rotation.
2. Vinkeln mellan ett fartygs kursriktning
och den riktning, vari det faktiskt framgår.
A. uppkommer genom vindens och sjöns
inverkan.
Avdriftskvadrant, se Pejlkvadrant.
Avdriva en mark, med drevfolk frammota
villebråd till på förhand utställda skyttar.
Avdrivning är en inom metallurgien och
kemiska analysen använd process, varigenom
guld, platina och särskilt silver skiljas från
bly. Silverrikt bly, s. k. verkbly, upphettas
på drivhärd, ett slags flamugn, och över
metallytan blåses en kraftig luftström.
Härvid syrsättes (oxideras) blyet men ej silvret,
och den bildade blyoxiden (blyglete) lägger
sig överst samt avtappas. A. fortsättes, tills
silvret blickar, d. v. s. den metallglänsande
silverytan blir synlig. E—t N—n.
Avdunstning. 1. Om man exempelvis i ett
lodrätt, nedtill slutet rör innestänger en
vät-skemängd medelst en tätt slutande kolv och
därefter höjer kolven, så att ett mellanrum
bildas över vätskeytan, kommer
vätskemäng-den att småningom minskas. Samtidigt fylles
mellanrummet med gas, vätskans ånga, och
med en manometer kan man konstatera, att
gastrycket ökas upp till ett visst värde,
benämnt antingen vätskans fuktighetstryck eller
ångans maximumtryck, varefter vätskemäng-
den förblir oförändrad. A.-fenomenet, som även
benämnes evaporation, kan omvändas och
kallas då kondensation: genom att
nedtrycka kolven återvinnes småningom hela
vätskemängden. Även om man över vätskan
insläpper andra gaser, sker a., ehuru
långsammare, ju större tryck dessa ha. A. åtföljes
alltid av temperatursänkning hos vätskan och
omgivningen, varför värmetillförseln har stor
betydelse för a:s förlopp.
Temperatursänkningen betingas bl. a. av en för varje vätska
karakteristisk konstant, avdunstningsvärmet
(se Värme). A. spelar stor roll vid
indunst-ning av lösningar och vid andra
kemiskt-industriella processer (se D e s t i 11 a t i o n,
Exsiccator) ävensom i naturens
vattenhushållning (se nedan). Man har därför sökt
i siffror bestämma den hastighet, med vilken
a. försiggår. Vid dessa praktiskt viktiga
förlopp borttransporteras emellertid den
avdunstade ångan genom pumpning eller med
vinden, och härigenom, ävensom genom
temperaturens ojämna fördelning, kompliceras
fenomenet, så att generella räkneformler bli
tämligen värdelösa. Även fasta kroppar, såsom
kamfer och is (i frusen tvätt), kunna bortgå
genom avdunstning. A. L-m.
2. Avdunstning benämnes inom
hydrogra-fien vattenförlusten till atmosfären från hav,
sjöar och floder samt från marken (med eller
utan vegetation). Den mätes i millimeter,
motsvarande ett över den betraktade ytan
jämnt utbrett vattenlagers tjocklek. A:s
bestämmande, en av den praktiska hydrografiens
viktigaste forskningsuppgifter, har hittills
lyckats endast i ofullständig grad, emedan
förhållandena i naturen ej kunnat ens
tillnärmelsevis efterliknas i ett laboratorium eller på
teoretisk väg tillfredsställande framställas.
Till en början har man genom vägning eller
mätning bestämt a. från större eller mindre
kärl, placerade på viss höjd över marken (t.
ex. Wilds eller Bigelows evaporimetrar) eller
nedsänkta i marken eller i vattendrag, så att
vattenytan i dem kunnat hållas i jämnhöjd
med kringliggande ytor. Det har emellertid
visat sig omöjligt att få alldeles samma
förhållanden i kärlet som utanför, och i regel
sluter man sig på detta sätt till en säkerligen
större a. än den verkliga. Man har vidare
försökt väga isolerade växtdelar eller t. o. m.
hela små träd dag från dag för att ur deras
viktsändring beräkna vegetationens a.; det är
emellertid omöjligt att avgöra huru samma
växter förhålla sig i naturen, där de äro
omgivna av sina likar. Havs och sjöars a. har
man sökt beräkna ur deras temperatur; som
vattnets avdunstningsvärme är högst
betydande, kan man, trots osäkerheten i många
av de ingående faktorerna, ur en
balansräkning av värmetillskott och värmeförluster få
ett approximativt värde på a:s storlek. På
land synes den f. n. bästa metoden vara att
omsorgsfullt mäta nederbörd och avrinning
inom ett väl begränsat flodområde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
