Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avtal - Avtalslagen - Avto- (Auto-) - Avtrumma - Avtryck - Avträde - Avträdessyn - Avtumma - Avvakum, Petrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Avtalslagen—Avvakum
622
För ett avtals giltighet fordras numera
framför allt, att parterna äga rättslig
handlingsförmåga — ingendera får t. ex. i vanliga
fall vara omyndig —; att svek eller obehörigt
tvång icke föreligger; att vad som utfästes
icke är rättsstridigt, osedligt el. av
beskaffenhet att icke tillgodose något den berättigades
förnuftiga intresse; samt att, därest viss
form är föreskriven, densamma också använts.
Tidigare har gällt, exempelvis i romersk rätt,
att en rättsligen verksam viljeförklaring
principiellt icke kunde avgivas genom annan
än den, vars rättsförhållanden den angick. I
motsats härtill tillåter däremot den moderna
rätten i vidsträckt måtto bruket av
ställföreträdare, så snart avtalet ej rör de viktigaste
personliga intressena. Slutligen gjordes
tidigare också gällande, att, eftersom avtalet får
sin rättskraft av överensstämmelsen i
parternas uttalade viljor, detsamma blir giltigt
endast under villkor, att viljeförklaringarna
riktigt återgiva parternas viljor och att den
av viljeförklaringarna, som avgivits först
(anbudet, offerten), fortfarande uppbäres av en
oförändrad vilja hos dess avlåtare (offerenten)
vid den tidpunkt, då dess mottagare (oblaten)
avger sin viljeförklaring (antagandet,
accep-ten). En dylik uppfattning passar emellertid
icke för det moderna rörliga samhällslivet, i
vilket avtal ofta utan mellanhänder avslutas
mellan personer på vitt skilda platser. På
grund därav har också på ifrågavarande
område en ny åskådning framträtt, vilken icke
utan framgång gjort sig gällande i
rättsvetenskap, lagskipning och lagstiftning.
Enligt denna nyare åskådning bör oblaten, som
mottagit ett anbud, vara berättigad att, även
om detsamma skulle efter mottagandet
återkallas av offerenten, anse avtalet avslutat, om
han (oblaten) inom skälig tid avlåter sin
accept och denna ej oskäligt fördröjes på
vägen till offerenten. Likaså förmenar man
anbudet kunna gälla utan hinder därav, att
detsamma genom missägning el. skrivfel
kommit att få ett annat innehåll, än
offerenten avsett, blott ej oblaten insett el. bort inse
misstaget. Man söker med andra ord grunden
till avtalets rättskraft icke så mycket i
vilje-överensstämmelsen som fastmera i det
berättigade däri, att envar må kunna lita på
att hans motpart skall stå vid sitt ord. Det
blir då ej vad parterna verkligen velat, utan
den tillit varderas utfästelse alstrat hos den
andre, som blir avgörande. Också talar man
nu om tillitsteorien ss. förklaring av
avtalets bindande kraft i motsats till den
äldre viljeteorien. Att anbudet, som
ovan sagts, binder offerenten, redan innan
oblaten antagit detsamma, uttryckes med
ordet löftesteori i motsats till den äldre
avtalsteorien. Ät dessa nyare teorier
hade vår svenska rättspraxis i sak gjort stora
medgivanden, redan långt innan de tillvunnit
sig det (visserligen något varsamma och till
förmögenhetsrättens område begränsade)
er
kännande i vår lagstiftning, varom
avtalslagen (se d. o.) bär vittne.
Bland indelningar av a. må nämnas den i
t v å s i d i g a a., varigenom parterna
ömsesidigt ikläda sig förpliktelser, t. ex. köp, och
ensidiga a., varvid ett dylikt åtagande
sker endast eller i varje fall huvudsakligen
från den ena partens sida, exempelvis
försträckning. Av en viss betydelse är ock
indelningen i onerösa och b e n e f i k a a., av
vilka de förra bereda bägge parterna, de
senare endast endera ekonomisk fördel. — Se
vidare Arbetsavtal, Kontrakt och
Legoavtal. (C. G. Bj.)
Avtalslagen, lag av n/6 1915 om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område.
Avto- (Au to-). Om ord, sammansatta med
avto, se A u t o- och dess sammansättningar.
Avtrumma, kapa eller avskära ett stycke
av ett avverkat träd eller en stock.
Avtryck, avformning av en upphöjd kropp
i en mjuk massa, som hårdnar och bildar den
moderform, i vilken därefter den egentliga
gjutmassan inhälles och antager önskad form.
1. A. kallas de avdrag, som göras, sedan
tryckformen i pressen blivit tryckfärdig
(p r e s s r e v i d é r). — A. kallas även ett
omtryck av en skrift eller tryck efter ett
föregående tryck. H. L.
2. A. kallas även avdrag av träsnitt,
etsningar, stick och litografier, utförda
därigenom, att de stockar, plåtar eller stenar, på
vilka en bild eller teckning blivit inskuren, etsad
eller ristad, bestrykas med färg och tryckas
mot papper eller något annat ämne, på vilket
man vill överflytta bilden. Avtrycken äro, i
fråga särskilt om kopparstick och etsningar,
av olika godhet och följaktligen av mycket
olika värde. De dyraste och bästa äro de första
avdragen från plåtarna, artistprov (se
d. o.), som vanligen tagas från den
oförjär-nade gravyren. De näst följande äro de, som
tryckts, innan någon inskription graverats i
plåten: avant la lettre. Har gravören å plåten
inristat någon inskription med radernålen,
kallas de avtryck avant la lettre finie. A.
med full inskription (après la lettre) kallas
vanliga avtryck. Numera, då alla större
upplagor av graverade och etsade plåtar
tryckas från galvaniska fällningar av
originalplåten, kunna endast a. från originalplåten med
rätta tilldelas högre värde. A. T—g.*
Avträde, se Renhållning.
Avträdessyn, se
Byggnadsskyldig-h e t och Husesyn.
Avtumma, se T u m n i n g.
A’vvakum, Petrovitj, ryske
sektväsendets upphovsman (omkr. 1620—-81), protopop
(prost). A. vann allmän ryktbarhet även i
hovkretsar för vältalighet och andlig kraft
samt anlitades ofta för att utdriva onda
andar o. dyl. Han motsatte sig de ändringar i
liturgien, som patriarken Nikon ville
genomföra, och blev, då han anklagade denne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
