Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balkankrigen 1912 och 1913 - Kriget till sjöss - Litteratur - Balkasch - Balkbricka - Balkh (Balch) - Balkjärn - Balkong - Balkplöjning - Balks - Balkvägare - Balkåkra - Ball, Valentine - Ballad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Balkasch—Ballad
790
i Egeiska havet. Efter hand satte sig
grekerna i besittning av öarna Lemnos, Imbros,
Tenedos, Lesbos, Chios m. fl., och på Lemnos
erhöllo de en utmärkt, framskjuten bas för
bevakning av Dardanellerna. Kriget till sjöss
avslöts med en oavgjord strid vid Lemnos
18 jan. 1913, varpå turkiska huvudflottan fann
sig föranlåten att återvända till Dardanellerna.
Litt.: Immanuel, »Der Balkankrieg 1912»
(1912—14); Ph. v. Schwerin, »I fält med
turkarna. Minnen från Balkankriget» (1913);
Boucabeille, »La guerre turco-balkanique
1912—1913» (1913) och »La guerre
interbal-kanique» (1914); O. Lybeck, »Balkankriget 1912
—13 ur sjömilitär synpunkt» (1913); Meyer,
»Der Balkankrieg 1912/13» (1913—14) ; K.
Ni-kolaides, »Griechenlands Antheil an den
Bal-kankriegen 1912—1913» (1914); F. Lindencrona,
»Balkankriget 1912—1913. Operationerna i
Trakien intill stilleståndet» (1917). M. B-dt.
Balka’sch, »den stora sjön», kirg. Ak dengis,
»vita havet», insjö i s. v. delen av ryska Asien,
vid övergången mellan Kirgisstäppen och
Tur-kestans lågland, 274 m ö. h.; 18,400 kvkm.
Största djupet anses vara 11 m. Viktigaste
tillflödet är Ili från s. ö. B. saknar avlopp
men har likväl sött vatten. B. har
otvivelaktigt fordom sammanhängt med
stäppsjöarna Ala-kul och Sasyk-kul ö. om sjön. Sjön
är rik på öar. Stränderna äro i n. och v.
klippiga, i s. och ö. låga, sumpiga och
vassbevuxna, alltjämt ett tillhåll för tigrar.
Is-belagd nov.—april.
Balkbricka, plåtbricka, som förbinder
däcks-balk med spant eller i allm. två spantjärn
med varandra, allt å järn- och stålfartyg.
Balkh (B a 1 c h), stad i n. Afganistan, omkr.
15,000 inv. I närheten finnas ruiner av det
gamla grekiska Baktra, som gett landskapet
Baktriana och riket Bak t r ien (se d. o.)
deras namn. B. utplundrades 1220 av
Djingis-kan, erövrades 1736 av schah Nadir, lydde i
början av 1800-talet än under afganerna, än
under Bochara och kom 1850 definitivt till
Afganistan.
Balkjärn benämnas särskilt de sektioner av
valsat järn, vilka användas till däcksbalkar i
järnfartyg. Ett b. är antingen enkelt, valsat
i ett enda stycke, eller sammansatt, då varje
balk består av två eller flera enkla
järnsektioner, hopnitade till ett helt stycke.
Balko’ng, en på en
husvägg anbragt
utbyggnad (balkongplattan) av
sten, betong el. trä
samt uppburen av
balkongstöd (konsoler, strä- ’
vor) och omgiven med
bröstvärn
(balkongräcket). Kommunernas
byggnadsordningar ange,
när b. får anbringas och
huru långt den får springa framom
tomtgränsen.
Balkplöjning, det plöjningssätt, då tiltorna
uppläggas på oplöjd mark, så att oplöjda
balkar kvarstå mellan fårorna.
Balks [bäks], eng., fyrkantigt virke av
smärre dimensioner, bilat, sågat eller i senare
tid t. o. m. hyvlat. Ordet b. motsvarar ung.
den svenska benämningen sparrar och den
norrländska »egyptiska sparrar». I allmänhet är
deras rot- och toppdiameter lika. De
förekomma med såväl kvadratisk som
rektangulär genomskärning, t. ex. 5"X5" och 5"X6".
De skola vara fullt friska och torra, fria från
sprickor, blånad och större kvistar. Skeppning
av b. äger rum i bestämda längder mest till
England, Tyskland och norra Afrika. B.
uppmätas som plank och säljas per
petersburg-standard eller per engelsk kubikfot. F. L.*
Balkvägare, benämning på de grova
plankgångar (fig. 1, a), vilka sträcka sig utefter
fartygets hela längd och fastbultas på
fartygets innansi-dor samt tjäna
att uppbära
däcksbalkarna
(fig. 1, f), på
vilka däcket
vilar. På
järnfartyg finns ej
någon b.
motsvarande den nu
beskrivna och
på träfartyg
använda; men den
plåt, som på järnfartyg lägges ovanpå alla
däcksbalksändarna och som medelst
hörnjärn förenas med det utanför balkändarna
liggande »berghultstråket» (fig. 2, c), får i
detta fall oftast namnet
balkvägare-p 1 å t (fig. 2, a), någon gång även
skarn-däcksplåt eller s t r i n g e r p lå t.
Balkåkra, socken i sydligaste Skåne, intill
Östersjön, v. om Ystad; Ljunits härad,
Malmöhus län. 10,85 kvkm, 707 inv. (1924). Marken
småkuperad med bokskogsdungar och
torvmossar. Egendom: Marsvinsholm. 931 har åker,
110 har skogs- och hagmark. Bildar med
Snå-restad och Skårby ett pastorat i Lunds stift,
Ljunits och Herrestads kontrakt.
Bali [bål], Valentin e, irl. geolog och
museiman (1843—95). 1864—81 anställd vid
Indiens geologiska undersökning, upptäckte B.
flera kolfält i Centralindien. B. var 1881—83
prof, i geologi och mineralogi vid Dublins
universitet och därpå direktör för Dublins
ny-upprättade Museum of science and arts, som
han organiserade på ett beundransvärt sätt.
På Irlands vetenskapliga liv utövade B. stort
inflytande. K. A. G.
Ballad (provens, balada, av balar, dansa;
dansvisa), en berättande dikt i sångartad form,
i vilken huvudvikten lägges på den stämning,
som framkallas av händelsen. Urspr.
begagnades namnet om rent lyriska dikter hos de
sydromanska folken. Namnet tillämpades
emellertid från 1700-talets början på vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
