Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baltimorefågeln - Baltischport, Baltiski - Baltisk - Baltiska havet - Baltiska höjdryggen, Baltiska lanthöjden - Baltiska issjön - Baltiska isströmmen - Baltiska provinserna - Baltiska sjöplatån - Baltiska skölden - Baltiska språk - Baltiska staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Baltischport—Baltiska staterna
804
konstrikt sammanväxt och hänger på smala
grenar. Födan består mest av bär men även av
insekter. B. övervintrar i Västindien och
Centralamerika. Hålles ofta som burfågel. Rend.
Baltischport, estn. B a 11 i s k i, stad i
Estland, vid Finska viken, 42 km v. s. v. om
Reval; 1,053 inv. (1922). Har järnväg till
Reval och är vinterhamn och sedan 1920
frihamn. Handel med fisk. B. var rysk
flottstödjepunkt under världskriget.
Ba’ltisk, som tillhör Östersjön el. länderna
däromkring.
Baltiska havet (lat. Ma’re ba’lticum), se
Östersjön.
Baltiska höjdryggen, Baltiska 1 a n
t-höjden, det område i södra
östersjötrak-terna, följande Östersjöns strand från
Östersjöprovinserna genom Preussen, Pommern,
Mecklenburg till Holstein. som bildas av
änd-moränlandskapet från den yngre baltiska
isströmmen (se Istiden). Landskapet är
ganska kuperat och rikt på insjöar. För sin
rikedom på sjöar har den del av denna höjdrygg,
som tillhör Pommern och Mecklenburg, fått
namnet Baltiska sjöplatån. K. A. G.
Baltiska issjön kallas den till sist mycket
betydande isdämda sjö, som under istidens
gotiglaciala avsmältningsskede efter hand
upptog hela s delen av den baltiska dalen
mellan Öresund och Bälten, som då lågo
något högre än nu och mgjorde sjöns avlopp,
och den norrut avsmältande landisen. Dennas
rand bildade åt detta håll issjöns strand och
uppdämde dess yta till en höjd av några
tiotal meter ö. h., ända till den uppdämmande
isranden passerat Billingens n. ända, då den
stora issjön plötsligt tappades genom en
våldsam katastrof, varigenom det baltiska bäckenet
kom i förbindelse med världshavet. G. D. G.
Baltiska isströmmen benämndes av O.
Torell en antagen isström, som mot istidens slut
på grund av istäckets minskade mäktighet
till sin rörelseriktning bestämdes av
östersjö-dalen men åt sidorna antogs övergå i
omgivande landis. Senare har man urskilt minst
två baltiska isströmmar, en yngre och en
äldre. Den yngre baltiska isströmmen,
fattad som en självständig, av isfritt land
omgiven isström, vilken därtill antogs
motsvara en ny utbredning av isen, sökte G.
De Geer 1884 urskilja. På grund av
glaciär-räfflornas riktning samt utbredningen av s. k.
östeA sjökalk, gotländska, åländska och andra
baltiska ledbergarter såsom flyttblock i den
översta moränbädden antar han, att
ifrågavarande isström på svenska sidan nått fram
till Kalmarsund och v. kusten av Hanöbukten
samt överskridit s. v. Skåne ung. fram till
linjen Simrishamn—Eslöv—Hälsingborg och
till sydligaste Kattegatt. Den fruktbara
moränlera, vilken såväl inom s. v. Skåne som på
angränsande danska öar bildar huvudmassan
av åkerjorden, har sålunda tilldanats och
dit-förts av den yngre baltiska isströmmen.
Dennas utbredning åt s. v. är ännu ej säkert
fast
ställd och ej heller dess förhållande till
istäckets centrala delar. Numera är dock känt,
att ifrågavarande isström ej blott varit
begränsad till Östersjödalen utan även varit
vida kortare än man till en början förmodat.
Den har sålunda tillhört ett skede, äldre än
de stora svensk-finländska ändmoränerna, vid
vilkas bildningstid israndens utbuktning inom
östersjödalen redan i det närmaste torde ha
försvunnit, över den baltiska isströmmens
yta torde Romeleklint och antagligen något
senare även Bornholms högre del ha höjt sig.
— Den äldre baltiskaisströmmen,
vars tillvaro redan 1880 gjordes sannolik
genom fyndet av åländska block ända nere i
Sachsen och Schlesien, belystes efterhand
genom påvisandet av olika slags baltiska block
såväl i n. Skåne, Halland och Jylland som i
Oldenburg och Nederländerna samt andra
trakter, belägna mer eller mindre långt utanför
området för den yngre baltiska isströmmen.
Den äldre strömmens moräner ha dock ofta
förstörts eller övertäckts av yngre
isströmmar och dessas avlagringar, varför kunskapen
om deras förhållande till de senare ännu är
mycket ofullständig. Emellertid synes den
äldre baltiska isströmmen, som påtagligen
varit vida mäktigare än den yngre, under lång
tid ha bildat den nordeuropeiska landisens
huvudavlopp ut till Nordsjön. Med ledning av
glaciärräfflorna sökte L. Holmström för den
yngre baltiska isströmmen urskilja ett h ö
g-och ett lågbaltiskt skede av isens
avsmältning inom s. Sverige. För avsmältningens
närmare fastställande pågå undersökningar av
de varviga smältvattenlager, som avsatts
utefter den bortvikande isranden. G. D. G.
Baltiska provinserna, före världskriget
detsamma som östersjöprovinserna; se d. o. och
Baltiska staterna.
Baltiska sjöplatån, se Baltiska h ö j
d-ry ggen.
Baltiska skölden, se Fennoskandia.
Baltiska språk är det sammanfattande
vetenskapliga namnet på de tre med varandra
mycket nära besläktade språken;
litauiskan se Litauiska språket och
litteraturen), lettiskan (se
Lettiska språket och litteraturen) och
den på 1600-talet utdöda preussiskan
(se Preussiska språket och
litteraturen). De bilda en gren av de
indo-europeiska språken, inom vilka de ha sina
närmaste fränder i den slaviska språkgrenen,
varför dessa båda stundom sammanföras till
en enhet, slavo-baltiska språk.
Baltiska staterna kallas stundom med ett
gemensamt namn republikerna Estland,
Lettland och Litauen, som tillsammans
upptaga de sydöstra kustlanden av Östersjön
(»Baltiska havet») från Finska viken i n. till
Kurisches Haff och östpreussens gräns i s.
Området gränsar i ö. till Ryssland och Polen.
Fy-siskt-geografiskt övergår det utan någon
skarp gräns i de ryska landsdelarna och bildar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
