Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balzac, Honoré de - Bamako, Bammmako - Bamberg - Bamberger, Ludwig - Bambino - Bambubjörn - Bambuk, Bambouk - Bambukultur - Bamburör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Balzac, J. L. G. de—Bamburör
810
ningar, varmed han ej sällan så att säga
kommenterar sin egen text. B. erkände själv denna
svaghet och sökte motarbeta den. Han läste
ända till 8 ä 10 korrektur på sina arbeten,
oupphörligt sysselsatt med att förbättra den
språkliga formen. Under senare delen av sitt
liv stod B. i livlig förbindelse med den polska
grevinnan Hanska, som av beundran för hans
arbeten sökt hans bekantskap. Länge
växlades endast brev emellan dem, men småningom
förmedlades en personlig bekantskap, och år
1850 ingingo de äktenskap. — övers, till
svenska äro jämväl »Eugénie Grandet», »Krossade
illusioner», »Kusin Pons», »Pappa Goriot»,
»Kurtisanernas liv», »Kusin Bette»,
»Gob-seck», »Kvinnomakt» och »Kvinnan på trettio
år». — Litt.: P. Flat, »Essais sur B.» (2 dir,
1893—94); E. Biré, »H. de B.» (1897);
Hano-taux o. Vicaire, »La jeunesse de B.» (1903);
Le Breton, »B., 1’homme et 1’æuvre» (1905);
F. Brunetière, »H. de B.» (1906); H. Heiss,
»B.» (1913); Faguet, »B.» (s. å.). — B:s
porträtt återges på vidstående plansch. R-n B.
Balzac [balza’k], Jean Louis Guez de,
fransk författare (1597—1654). B., som livligt
gynnades av Richelieu, har kallats »prosans
Malherbe», då han genom korrektheten i sin
språkbehandling övade ett mäktigt inflytande
på den då ännu vildvuxna franska prosans
utveckling. Ryktbar som brevförfattare blev
han genom sina »Lettres» (1624—35).
Ba’mako, B a m m a k o, stad i Franska
Sudan, Västafrika, vid järnvägslinjen Kayes—
Niger och vid Niger, som från B. är segelbar;
14,496 inv. (1921). Handelskammare.
Ba’mberg, stad i n. Bayern (Oberfranken),
vid Regnitz, nära dess utlopp i Main, och vid
Ludvigskanalen; 49,179 inv. (1919), de flesta
katoliker. Ärkebiskopssäte. B. äger många
vackra, medeltida byggnader. Den med fyra
höga torn försedda katedralen, som från en
höjd behärskar staden, är byggd omkr. 1220
—74; den är en av Tysklands vackraste och
största senromanska kyrkor och prydd med
märkliga skulpturer på portaler, murar och
pelare (jfr Tysk konst). En dyrbar
samling handskrifter och inkunabler samt omkr.
300,000 bd inrymmas i det forna
jesuitkollegiet. B. är en viktig järnvägsknut och
huvudstapelplats för övre Main. Livlig industri:
bomullsspinneri (ett av Tysklands största),
porslinsmåleri, bryggerier, boktryckerier m. m.
I omgivningen humle- och fruktträdgårdar.
— B. var 1007—1802 huvudstad i det
riks-omedelbara biskopsdömet B., kom vid dettas
sekularisering sistn. år till Bayern och blev
15 år senare ärkebiskopssäte. 1585—1803
hade det universitet. Se bilder på nästföljande
plansch.
Ba’mberger, L u d w i g, tysk politiker av
judisk börd (1823—99). Landsflyktig i följd
av sitt deltagande i 1848—49 års
revolutionära rörelser, var B. flera år bankir i Paris
och erhöll först 1866 tillstånd att återvända
till Tyskland. Medlem av tyska riksdagen
Il santo bambino.
från dess början (1871—93), hörde han till
1880 till de ledande nationalliberalerna och
gjorde sig starkt gällande i debatterna om
mynt- och näringslagstiftningen. B. var
ivrig frihandlare och
en oförsonlig
motståndare till Bismarcks
protektionistiska
politik. Detta föranledde
honom att 1880
utträda ur partiet och bilda
de s. k.
secessionister-nas grupp, som 1884
sammansmälte med
framstegspartiet till
tyskfrisinnade partiet
(se d. o.). Vid dettas
upplösning 1893 anslöt
sig B. till den mer åt
höger stående »Frisinnade föreningen». Han
sökte dock icke återval. Under senare år
bekämpade B. kraftigt katedersocialismen och
Bismarcks kolonialpolitik. Bland hans många
skrifter märkas »Monsieur de Bismarck» (1868),
»Deutschland und Judenthum» (1880),
»Bismarck Posthumus» (1899). B:s saml. skrifter
utgåvos 1894—98, hans »Erinnerungen» 1899.
BambFno, it., »litet
barn». — Il s a n t o
b. är en som
undergörande dyrkad
trädocka, vilken föreställer
Kristus som barn. Den
förvaras i kyrkan Ara
coeli i Rom och
utstäl-les blott från julafton
till trettondagen. Jfr
Selma Lagerlöfs
»Antikrists mirakler».
Bambocciader [-[-båt-J*ä’-],-] {+[-båt-
J*ä’-],+} realistiska,
grovkorniga målningar med
motiv ur de lägre
italienska folkklassernas
liv, uppkallade efter P.
de L a e r (se d. o.), i
Italien kallad »il bam-
boccio», »puckeln», vilken verkade i Rom 1623
—39 och där införde denna motivkrets.
Bambubjörn, se Björnar.
Bambu’k, B a m b o u k, berglandskap i
Franska Västafrika mellan Senegal och dess biflod
Falémé; till 1858 ett negerrike. Järn-, koppar
-och guldförekomster.
Bambukultur, se Träkultur.
Bamburör, Bambusa, växtsläkte av gräsens
familj med resliga, ända till 25 m höga,
gre-niga, trädlika arter. B. förekomma endast i
varmare länder, där de ofta bilda stora skogar.
Stammen tillväxer i allmänhet mycket hastigt
och kan stundom under ett dygn förlängas
med 1 m. Den mest kända arten är Bambusa
arundinacea, som växer i Ostindien,
huvudsakligen på sumpiga ställen. I tropiska länder
odlas ofta Bambusa vulgaris (hemland obekant).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
