Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barn - Barnabas - Barnabasbrevet - Barnafostrare - Barnahärbärge - Barnakällagrottan - Barnamord - Barnarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Barnabas—Barnarbete
896
Den psykiska utvecklingen fortskrider
under första tiden så, att b. i mitten av andra
månaden kan fästa blicken och i tredje
månaden visar tecken till uppmärksamhet. I
fjärde eller femte månaden kan b. gripa efter
föremål. Efter sex månaders ålder känner
b. igen sin omgivning, jollrar och leker. I
början av andra levnadsåret börjar talet
utvecklas. G. G—d.
2. Som juridisk term användes
uttrycket barn till en början för att beteckna
person av lägre ålder. I denna
bemärkelse har dock uttrycket ingen fast
terminologisk användning i svenskt rättsspråk
— i olikhet mot förhållandet i en del
främmande rättssystem, som likt romersk rätt
räkna barnaaldern till sju år. I de fall,
då annat ej uttryckligen är angivet, torde
man kunna anse barnaaldern enligt svenskt
språkbruk beteckna tiden intill femton års
ålder. — För så vitt fråga är om
förhållandet mellan föräldrar och barn eller om
andra förvantskaps- och
vårdnadsförhållan-den, användes i vårt rättsspråk uttrycket
barn för att utan någon åldersbegränsning
beteckna avkomling i första led.
Att märka är emellertid, att barn i
förhållande till sina föräldrar intaga väsentligen
olika rättsställning, allteftersom de ha
äktenskaplig börd el. ej (äro »barn i äktenskap»
el. »barn utom äktenskap»), äro myndiga el.
omyndiga, gifta el. ogifta.
Barn i äktenskap äro, enligt
gällande svensk lag, 1) barn, födda under sin
moders äktenskap el. så snart efter
äktenskapets upplösning, att avlelsen kan ha ägt
rum dessförinnan (dock med visst undantag);
2) barn, vilkas föräldrar gifta sig efter det
barnet fötts; samt 3) barn, avlade före år
1918 och åtnjutande äkta börd jämlikt äldre
lag, ehuru föräldrarna ej blivit förenade i
fullkomnat äktenskap (härmed avses framför
allt barn av trolovade; äro sådana barn
yngre än nu sagts, räknas de som t r
o-lovningsbarn, en underart av barn
utom äktenskap). Barn, som ej höra
till någon av grupperna 1)—3), äro barn
utom äktenskap. Nu angivna
indelning har i svensk rätt avlöst den före 1918
gällande åtskillnaden mellan äkta och
oäkta barn. Om vårdnaden om
bar-n e n och underhållsskyldigheten
gentemot dem se de särskilda art. Skydd
mot fysisk vanvård av barn och tillsyn över
deras uppfostran omtalas i art. F o s t e
r-barnsvård samt Barnaarbete,
Barnavård och Barnavårdsnämnd.
A. W. (C. G. Bj.)
Ba’rnabas, bördig från Cypern, var Paulus’
följeslagare på den första missionsresan och
ivrade liksom denne för de hednakristnas
befrielse från den mosaiska lagens föreskrifter.
Då Paulus skulle företaga sin andra
missionsresa, skildes de (se Apg. 15:2), och B. begav
sig till Cypern, där han skall ha grundat
en kristen församling och lidit martyrdöden.
Enligt sägnen en av Jesu 70 lärjungar.
Barnabasbrevet, ett Barnabas (se d. o.)
säkerligen med orätt tillskrivet sändebrev,
vilket av många i den fornkristna kyrkan ansågs
som en kanonisk skrift. JfrApokryfiska
böcker och Apostoliska fäder.
Barnafostrare, den, som i fosterhem
mottagit fosterbarn, och, då fråga är om anstalt,
dennas föreståndare. Jfr Fosterbarn.
Barnahärbärge avser att för kortare tid
mottaga barn, vilka på grund av moderns
sjukdom el. andra förhållanden ej i hemmen
kunna erhålla lämplig vård. I Stockholm finnas
sådana upprättade av Fattigvårdsnämnden,
Fören. för välgörenhetens ordnande (F. V. O.),
Frälsningsarmén samt av enskilda. Jfr
Barnasyl och Barnkrubba.
Barnakällagrottan, en grotta inom
skalgrus-kalken i Kristianstadstraktens kritområde,
omkr. 0,7 km n. ö. om Levrasjöns n. ö. ända,
i Ivetofta socken, Kristianstads län. B. är
omkr. 10 m lång och sänker sig nära 6 m ned.
Skalgruskalken här är synnerligen fossilrik.
Barnamord kallar vår strafflag (14:22)
följande brott: En kvinna, som blivit havande
genom »olovlig beblandelse», d. v. s. genom en
man, som då icke var hennes vigselfäste make,
dödar uppsåtligen barnet vid dess födelse (jfr
Fosterfördrivning) eller inom kort
tid därefter, medan förlossningsdepressionen
ännu varar. Dödas barnet däremot senare,
blir detta icke b. i lagens mening utan
vanligt dråp eller mord, men straffet för modern
kan väsentligt nedsättas (14:24), såvida
gärningen finnes förövad under inflytande av
den övergivna el. nödställda belägenhet, vari
modern i följd av barnets födelse befunnit sig.
— Lagen straffar även försök till b., om detta
gjorts i berått mod. Om utsättande av
barn se under d. o. Straffet för barnamord,
fordom särdeles hårt, har länge befunnit sig i
sjunkande och är nu, efter senaste lagändring
år 1921, lägst sex månaders fängelse, ev.
villkorlig dom, högst sex års straffarbete. — Att
blotta misstanken för b. ännu kan medföra
straff, se Enslighetvid födseln. Enl.
en 1917 antagen bestämmelse (14: 35) straffas
barnafadern, om han undandragit sig att
giva kvinnan nödig hjälp i anledning av
havandeskapet eller barnets födelse och kvinnan
under inflytande av sin övergivna el.
nödställda belägenhet förgriper sig på barnet. Hans
straff härför är lägst böter, högst två års
straffarbete. Medverkar barnafadern direkt i
förgripelsen mot barnet, straffas han enl.
vanliga regler för mord o. s. v. De speciella
reglerna om b. gälla modern men icke hennes
medhjälpare. A. H. M.
Barnaarbete. Barnens tidiga indragande i
förvärvsarbetet har ansetts medföra faror för
deras kroppsliga, intellektuella och sedliga
utveckling och mångenstädes föranlett
lagstad-gad begränsning av rätten att använda
»minderåriga arbetare». I Sverige har detta skett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
