Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bartholin, släkt - Bartholin, Caspar d. ä. - Bartholin, Caspar d. y. - Bartholin, Rasmus - Bartholin, Thomas d. ä. - Bartholin, Thomas d. y. - Bartholinitis - Bartholinska körtlarna - Bartholomae, Christian - Bartholomé, Paul Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947
Bartholin, C.—Bartholomé
948
dra ämbeten. Thomas B. d. ä:s efterkommande
upphöjdes 1731 i adligt stånd.
BaTtholin, C a s p a r d. ä., dansk läkare,
teolog (1585—1629). Var son till Bertel
Jesper-sen (se ovan) och latiniserade sitt urspr.
tillnamn Bertelsen till Bartholin. Han
studerade 1607—11 medicin i Basel, Padova och
Bom, blev 1611 prof, i latin i Köpenhamn och
1613 prof, i medicin. Utarbetade redan 1608
en serie överskådliga handböcker i filosofi och
utgav 1611 sitt förnämsta arbete,
»Institu-tiones anatomicae». Denna handbok i
människans anatomi innehåller visserligen inga
personliga nya upptäckter men redogör klart
och grundligt för andras resultat. I enlighet
med ett under en livsfarlig sjukdom givet
löfte ägnade han från 1624 återstoden av sitt
liv åt teologiska studier och religiösa
betraktelser. Han övertog 1624 en teologisk
professur och utgav, starkt påverkad av Joh. Arndt,
en mängd smärre religiösa avhandlingar.
BaTtholin, C a s p a r d. y., dansk anatom
(1655—1738), son till Thomas B. d. ä. Blev vid
19 års ålder professor i Köpenhamn i filosofi,
tillträdde efter tre års utländska studieresor
1677 sin professur, blev efter faderns död 1680
professor vid medicinska fakulteten och var
från 1704 till sin död dennas dekanus. Han
upptäckte en utförselgång från en av
spott-körtlarna, vilken bär hans namn (Ductus
bar-tholinianus), och de efter honom uppkallade
bartholinska körtlarna (se d. o.).
Ba’rtholin, Rasmus, dansk professor (1625
—94), son till Caspar B. d. ä. Blev 1654 med.
dr i Padova, 1656 professor i Köpenhamn i
geometri och 1657 i medicin. Han vann ett namn
som matematiker, astronom (»De cometis anni
1664 et 1665», 1665) och fysiker, upptäckte
dubbelbrytningen i kalkspat och var Ole
Rö-mers lärare.
Ba’rtholin, Thomas d. ä., dansk läkare,
anatom (1616—80), broder till Rasmus B. Blev
efter studier 1637
—46 i utlandet,
särskilt i Leiden,
Paris och Padova,
professor i Köpenhamn
i matematik 1647,
i anatomi 1648 och
i medicin 1654. Av
hälsoskäl 1660
fritagen från att
hålla föreläsningar,
ledde han alltjämt
som medicinska
fakultetens dekanus
från sitt gods
Ha-gestedgaard vid
Holbæk Danmarks
officiella
vetenskapliga liv. B.
vann tidigt europeisk ryktbarhet genom sin
bearbetning 1641 av faderns anatomiska
handbok med hänsyn till nyare upptäckter (främst
Harveys av blodomloppet). Ung. samtidigt
med O. Rudbeck, men oberoende av denne,
gjorde B. sin stora upptäckt av lymfkärlen
(publicerad i två arbeten 1652—53). Hans
skickliga prosektorer M. Lyser och H. a
Möi-nichen hade sannolikt avsevärd del i
upptäckten men fördunklades av B., som i den ena
skriften efter den andra med naivt
självförhärligande framhöll sina egna förtjänster. Om
prioriteten av upptäckten fördes en häftig
strid mellan Rudbeck och B:s lärjungar.
Senare forskningar ha gjort sannolikt, att
prioriteten tillkommer Rudbeck men att B.
»tidigare än Rudbeck och först av alla uppfattat
upptäcktens hela utomordentligt stora
betydelse» (Panum). B. utgav 1673—80 i 5 bd Acta
medica et philosophica hafniensia, en
vetenskaplig tidskrift, som vittnar om forskningens
livlighet under B:s tid vid Köpenhamns
universitet.
Litt.: Panum, »Universitetets program»
(1880); R. Tigerstedt, »Om lymfkärlens
upptäckt» (i Skrifter utg. af Finska
läkaresällskapet, 1885).
BaTtholin, Thomas d. y., dansk
forn-forskare (1659—90), son till Thomas B. d. ä.
Blev vid 18 års ålder »professor designatus»
i politik och dansk historia i Köpenhamn,
tillträdde efter utländska studieresor professuren
1682 och blev 1684 kunglig antikvarie och
sekreterare i gehejmearkivet. Han utverkade
1685 förbud mot försäljning av isländska
handskrifter till Sverige. Hans »Antiquitatum
dani-carum libri tres» (1689) handlar om »orsakerna
till forndanskarnas dödsförakt» och blev
grundläggande för dansk fornhistorisk forskning.
B. efterlämnade stora handskriftssamlingar
(»Manuscripta bartholiniana» på
universitetsbiblioteket), i synnerhet till Danmarks och
Norges kyrkohistoria före reformationen.
Bartholinltis, inflammation i bartholinska
körtlarna.
Bartholinska körtlarna (Glandulae
bartho-linianae), tvenne rödgula, runda eller ovala,
bönstora kroppar, som ligga en på var sida vid
mynningen av moderslidan och motsvara de
cowperska körtlarna hos mannen. De ha fått
sitt namn efter sin upptäckare, Caspar
Bartholin d. y. (se ovan).
Bartholomae [-mè’], Christian, tysk
språkforskare (f. 1855), prof, i sanskrit och
jämförande språkvetenskap i Giessen 1898 och i
Heidelberg sedan 1909. Hans förnämsta
arbeten behandla de äldre iranska språken, till
vilkas utforskande han lämnat viktiga bidrag;
särskilt böra nämnas hans »Altiranisches
Wör-terbuch» (1904) och hans bidrag till
»Grund-riss der iranischen Philologie», utg. av E.
Kuhn och W. Geiger.
Bartholomé [bartålåme’], Paul Albert,
fransk skulptör (f. 1848). Var en tid målare
(porträtt och friluftsmotiv) och uppträdde efter
att i flera år ha hållit sig utom all tävlan
som skulptör. Hans yppersta verk är »De
dödas monument» (1899, på
begravningsplatsen Père-Lachaise i Paris), som intar en he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
