Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Batthyány, Lajos - Batthyány, Theodor - Battik - Batting - Battisti, Cesare - Battistini, Mattia - Battle creek - Battling - Battoni, P. G. - Batu - Batua, Batwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1017
Batthyåny, T.—Batua
1018
befälhavare, furst Windischgrätz, till
medlidande. Han avvisades, blev kort därefter
fängslad och dömdes av krigsrätten att hängas
men undgick detta vanärande dödssätt genom
att såra sig i halsen med en dolk, som hans
hustru sänt honom, och blev i stället skjuten.
Först 1868 återfick familjen de konfiskerade
godsen. 1870 bisattes B:s stoft med stora
högtidligheter i Budapest.
Batthyåny [bå’tjänji], T h e o d o r, ungersk
politiker (f. 1859). Blev 1892 riksdagsman,
tillhörde först J. von Jusths oppositionella
partigrupp, sedan författningspartiet och var
1917—18 minister utan portfölj i Wekerles
ministär. Vid revolutionen blev han
inrikesminister under Kärolyi men förjagades jämte
denne genom Béla Küns bolsjevikiska
revolution mars 1919. B. var åren närmast före
världskriget en bland allmänna rösträttens
ivrigaste förkämpar i Ungern.
Battik, se Batik.
Ba’tting, »bankovitten», 1/» skilling banko.
Battfsti, Cesare, ital. patriot från
Tren-tino (1875—1916). Var född i Trento (Trient),
blev 1897 fil. dr i Florens och drev därpå i
Trento i sin tidning II popolo (en tid med B.
Mussolini som medarbetare) en häftig
kampanj för självstyrelse åt Trentino och
italienskt universitet i Trieste. För samma
syften arbetade han även i österrikiska
riksrådet, vari han 1911 invalts som irredentistisk
socialist. B. flydde vid världskrigets utbrott
1914 till Italien, verkade i tal och skrift för
dess deltagande i kriget mot Österrike och
ingick efter krigsförklaringen 1915 i
italienska armén. Under striderna i Trentino maj
—juni 1916 togs B. till fånga, dömdes av en
österrikisk krigsrätt till döden som
högförrädare och avrättades i Trento 12 juli s. å.
Battistfni, Mattia, ital. sångare (f. 1858).
Debuterade vid omkr. 20 års ålder på
operascenen i Rom och har senare på vidsträckta
turnéer i Europa och Sydamerika hyllats som
en av de främsta
nutida representanterna
för italiensk
konstsång. B:s höga,
sällsynt välljudsrika
baryton, som in i
ålderdomen utövat
oförminskad tjusning, har
i Stockholm 1920—24
årligen från
konsertestraden eller
operascenen väckt beundran.
B., vars dramatiska
framställning främst
präglas av
gammal
dags nobless, har här uppträtt som Rigoletto,
Scarpia i »Tosca», Alfonso i »Leonora», Germont
i »Den vilseförda» och Barberaren. H. G—t.
Battle creek [bätl krik], stad i s. Michigan,
U. S. A., 190 km v. om Detroit; 36,164 inv.
(1920). Snabbt växande handels- och
industricentrum för omgivande jordbrukstrakt.
Battling [bä’tlirj], eng., »stridande»,
förekommer ofta framför boxarnamn, exempelvis
»Battling Siki».
Batto’ni, P. G., se B a to ni.
Batu, mongolisk kan (d. 1256), sonson till
Djingis-kan. Se Mongolerna.
Batua, B a t w a (bantuord), i olika delar av
Centralafrika förekommande benämning på
primitiva, gärna småväxta, vanligen i ödsliga
trakter levande små stammar, de flesta
jägare. Trots namnlikheten synas de ej alla vara
närmare besläktade. De mest bekanta b. äro
dvärgarna av samma namn i n. ö. Kongos
skogar, de pygmoida, med bantublod
uppblandade b. i Urundi n. om Tanganjika och b. i
Bangveoloträsket (se nedan). Andra
batua-dvärgar finnas i s. Kongobäckenet
(Kassai-området). Det sydligaste folk, som bär
namnet, äro buschmännen, som av kaffrerna kallas
abatua (abatwa). K. G. L.
Batua (B a t w a) eller Träskfolket
kallas en i v. delen av Bangveoloträsket i
Centralafrika levande, nomadiserande folkstam.
Singularformen av b a t w a är m u t w a. B.
äro småvuxna men ha kraftig kroppsbyggnad
med särskilt rik utveckling av armarnas och
bålens muskulatur. Hudfärgen är mörkt
brunsvart. Ansiktena förete två typer, en grövre
(bild 2 o. 4 å pl.) och en finare, vilket kan
tyda på en rasblandning, exempelvis mellan
bantustam och något småvuxet urfolk. Folket
lever i byar, bestående av ett eller annat
tiotal små, bikupsformade, grästäckta hyddor,
uppförda på naturliga gungflyöar, som göras
mindre sanka genom pålägg av papyrus- eller
vassknippen (se bilder å pl.). De familjer, som
bo närmast den fasta stranden, flytta upp dit
under regntiden. All samfärdsel mellan byarna
sker i kanoter (bild 1), som stakas genom
naturliga och konstgjorda kanaler. B. äro
ypperliga simmare och dykare. Männens vanliga
dräkt utgöres av ett skört av skinn. Kvinnorna
bära långa mantlar av skinn från
träskanti-loper med ornamentik i en sorts läderplastik
(bild 3). Bamen gå alldeles nakna (bild 6).
Folket livnär sig uteslutande av träskets
produkter. Jakt, fiske o. insamling av vilda,
matnyttiga växter utgöra dess huvudsakliga
näringskällor (bild 5). Jaktredskapen utgöras av
pilbågar, spjut, harpuner och vippsnaror. Pilarna
äro ofta bestrukna med ett hastigt dödande
gift, berett av Strophanthus Welwitschii.
Fisket bedrives utom med nät, krok och
mjär-dar även med gift. Det grunda vattnet i de
öppna lagunerna förgiftas medelst till mos
sönderstötta blad och kvistar av Tephrosia
Vo-gelii, varvid fisken dövas och flyter upp.
Hus-gerådet är ytterst primitivt. Sköldpaddskal
och pumpskal brukas som skålar, musslor som
skedar. Eld uppgör man på mindre än en minut
genom att drilla en pinne mot en annan (bild 4).
Mot antilop- och utterskinn tillbyter sig folket
järn av angränsande fastmarksstammar.
Männen leva i månggifte. De olika familjerna i
en by styras av en byhövding, som lyder under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
