Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bayreuth - Bayrischerwald - Bazaine, François Achille - Bazard, Amand - Bazin, René François Nicolas Marie - Bazzi, Giovanni Antonio de’ - Bazzini, Antonio - B. B. - Bdellium - B dur - Be (kemi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Bayrischerwald—Be
1050
från 1871. Han ligger begraven i trädgården
till Villa Wahnfried därstädes. B. var tidigare
residensstad för markgrevskapet B. (se A n
s-bach) och har från den tiden
slottsbyggnader, opera m. m.
Bayrischerwald [bäPriJervalt],
bergsträcka i ö. Bayern, förberg till Böhmerwald, skilt
från detta genom Regens och Hz’ dalgångar,
följes av Donau, som längst i s. ö.
genombryter B. i en trång dalgång. Högsta toppar:
Einödriegel (1,126 m), Dreitannenriegel (1,092
m). Geologiskt hör B. till Bömiska
urbergsmas-sivet. Skogrikt, delvis väl befolkat. Skarp
naturlig gräns mot Böhmerwald och Regendalen
genom »der Pfahl», en omkr. 150 km lång,
rätt nordvästgående kvartsgång, som utfyller
en förkastningsspricka i de kristalliniska
skiffrarna och genom vittring framträder i
terrängen som en låg bergmur, 8—10 m (se
kartskiss till Bayern). K. A. G.
Bazaine [bazä’n], F r a n c o i s A c h i 11 e,
fransk general (1811—88). Hade i Algeriet och
på Krim förvärvat sig anseende som en av
franska arméns mest framstående officerare,
redan då han 1863
erhöll överbefälet över
den franska
expeditionen i Mexiko.
Ärelysten, beräknande och
intrigant samt beklädd
med en okontrollerad
makt, syftade han
högt för egen
räkning och bedrev
hemliga underhandlingar
med demokratpartiet
i Mexiko. Han
utnämndes 1864 till
marskalk av
Frank
rike och återvände från Mexiko först 1867.
Då det i 1870 års krig började gå illa för
fransmännen, sökte Napoleon lugna den
uppskrämda opinionen genom att lämna
överbefälet över Rhenarmén till B., men genom
striderna 14, 16 och 18 aug. vid Vionville och
Gravelotte kastades B. tillbaka till Metz, där
han inneslöts. Åldrad och förslappad, var B.
föga mer än en skugga av den kraftige
officeren från fordom, men den egennyttiga
intriglystnaden var oförminskad. Han inledde
hemliga förhandlingar med befälhavaren över
belägringsarmén och med tyska regeringen
samt med den till England flyktade
kejsarinnan men trädde ej i förbindelse med den nya
nationalregeringen i Paris. Hans beräkningar
synas ha gått ut på att ha armén i behåll
för att efter den fred han trodde sig kunna
åvägabringa genomföra en napoleonsk
restauration. Han utvecklade därför icke
tillbörlig kraft i försvaret eller i
utbrytningsför-sök och måste, då livsmedlen började taga slut,
den 27 okt. kapitulera med fästningen och en
styrka på omkr. 180,000 man. Ställd inför en
krigsrätt under ordförandeskap av hertigen av
Aumale, blev B. 1873 dömd till degradering
och dödsstraff, men straffet mildrades av Mac
Mahon till 20 års fängelse. B. lyckades 1874
rymma från fästningen S:te Marguerite på en
ö i Medelhavet och levde sedan i obemärkthet
och torftighet i Spanien.
Bazard [bazä’r], Am and, fransk socialist
(1791—1832). Var en glödande idealist och
en agitatorisk kraft och grundade 1820 efter
förebilden av Italiens carbonari (se d. o.) ett
hemligt revolutionärt samfund, »La
charbon-nerie frangaise», som snart räknade över
200,000 medl. Som ledare av ett
resningsför-sök dömdes han till döden men undkom. Han
blev därefter en entusiastisk anhängare av
saint-simonismen, som han överförde till det
ekonomiska området. Han och Enfantin (se
d. o.) blevo rörelsens ledare, men B. drog sig
1831 tillbaka till följd av
meningsskiljaktighet med Enfantin i kvinnofrågan.
Bazin [bazä’], René Frangois
Nico-las Marie, fransk romanförf. o.
reseskildrare (f. 1853). B., som är professor i
kriminalrätt i sin födelsestad Ångers, gjorde sig
först känd som
författare genom
skildringar från franska
landsbygden. Hans
förnämsta arbete, »La terre
qui meurt» (1899),
lämnar en lika
gripande som sann
framställning av den
franske bondens enformiga
och sparsamma liv och
av folkminskningen på
den franska
landsbygden. B. har även
skrivit uppmärksammade
resebrev från Italien och Spanien. Bland hans
senare böcker märkes »Les Oberlé» (1902),
som skildrar motsättningen mellan de franska
och tyska folkelementen i Elsass. Han har
även författat ett par arbeten, innehållande
skildringar från världskrigets år. Är led. av
Franska akademien sedan 1903.
Ba’zzi, Giovanni Antonio de’, ital.
målare, se Sodorna.
BazzFni, Antonio, ital. violinist och
tonsättare (1818—97). Gjorde vidsträckta
konstresor, blev kompositionsprofessor och senare
direktör för konservatori et i Milano. Han
ansågs som en utmärkt virtuos, visade i sina
kompositioner förtrogenhet med tysk musik
och ivrade mycket för den klassiska
tonkonstens spridning i Italien.
B. B., förk. för barnbördshus (se d. o.).
Bde’llium, Gummi resina Bde’llium, olika slag
av gummihartser, av vilka en del anses
härstamma från arter av släktet Commiphora.
Jfr M y r r a.
B dur, den durtonart, vars grundton är b
och vilken har förtecknet b för h och e
(parallelltonart: g moll).
Be, kem. tecken för en atom beryllium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
