Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Békés - Bekker, Balthasar - Bekker, Paul - Beklädnadsarbete - Beklädnadsmur - Beklädnadsväxter - Beknip, Komma (vara) i beknip, Beknipa sig - Bekännelse - Bekännelseskrift - Bel - Béla III - Béla IV - Belagt sköldemärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Bekker—Belagt sköldemärke
1126
(1910). Fruktbart
slättland.
Huvudstad: Gyula; 24,785
inv. (1920),
katolska magyarer.
Befolkningen bor till
stor del i stora
stadsliknande byar
med 10,000 inv. el.
mera. — 2. Ort i
komitatet B., vid
sammanflödet av
Vita och Svarta
Körös; 28,044 inv.
(1920), reformerta
magyarer. — 3. B.
Csaba, komitatet
B :s största ort,
vid en kanal till
Vita Körös; 46,679
inv. (1920),
luter
ska slovaker. Järnvägsknut. Hemslöjd
(vävnader), vinodling, jordbruk och boskapsskötsel.
Bekker, B a 11 h a s a r, nederl. reformert
teolog (1634—98). Bekämpade i sitt arbete
»De betoverde weereld» (Den förtrollade
världen; 1691—93) samtidens vidskepliga
föreställningar om djävulsförbund, häxor m. m.
Han framhöll, att en ande, vars väsen är
tanke, icke kan utan lekamlig förmedling
påverka en annan ande, än mindre taga väldet
över en annans lekamen. B. anklagades för
kätteri och avsattes 1691 från prästämbetet.
Bekker, Paul, tysk musikskriftställare (f.
1882). Har såsom musikkritiker, bl. a. i
Frankfurter Zeitung, väckt uppmärksamhet genom
utpräglat moderna tendenser. Bland hans
arbeten märkas en uppskattad monografi över
Beethoven (1911; sv. övers. 1916), »Das
deut-sche Musikleben» (1916; försök till en
sociologisk musikbetraktelse), »Die Sinfonien Gustav
Mahlers» (1921), mindre biografier över Oskar
Fried (1907), Jacques Offenbach (1909) och
Franz Schreker (1919) samt smärre skrifter,
såsom »Das Musikdrama der Gegenwart»
(1909) och »Die Sinfonie von Beethoven bis
Mahler» (1918). H. G-t.
Beklädnadsarbete, den
fortifikationsanord-ning, som utföres intill en jordsluttning för
att åt denna ge större lutning, än jorden av
sig själv medgiver. Beklädnad kan alltefter
olika förhållanden ske genom plackning, d. v. s.
inläggande av ris, halm, torv, lera i sluttningens
yttre jordlager, som tillpackas; medelst ris-,
gärdsel- eller brädbeklädnad; medelst
torvsätt-ning eller torvtäckning, varvid torvorna i förra
fallet staplas på varandra, förbundna medelst
småpålar, i senare fallet läggas bredvid
varandra. Vid beklädnader, som skola stå längre
tid, användas faskiner, flätverk, skanskorgar,
sandsäckar eller stenar. Beklädnaden bör, där
så lämpligen kan ske, förankras medelst vidjor,
galvaniserad järntråd el. dyl. vid i
jordmassan inlagda pålar. Vid permanenta
befästningar klädas brantare sluttningar med en
beklädnadsmur (se d. o.), och för flackare
jordytor användes gazonering, d. v. s.
beläggning med matjordslager, som isås med gräsfrö.
L. W :son M. (L. af P.)
Beklädnadsmur, mur, som användes som
stöd för jordmassor inom fästningsverk och
särskilt vid gravsidorna, varigenom
stormfriheten ökas. Beklädnadsmurarna stärkas
genom anbringandet vid deras inre sida av
strävpelare, s. k. konterforter, och för
att hindra den bakomvarande jorden att vid
murens sönderskjutning nedrasa i graven slås
valv över de i så fall inåt förlängda
sträv-pelama. Dessa valv kallas b ä r v a 1 v och
göras öppna, d. v. s. utan frammur (se fig.), eller
slutna. Jfr Fästning o. Grav. L.W:sonM.*
Beklädnadsväxter, se Textilväxter.
Beknip, Komma (vara) i beknip,
Be-knipa sig. Ett tåg el. annat föremål (på
fartyg), som fastklämts, så att det ej utan
svårighet kan frigöras, säges ha beknipit sig.
Bekännelse. 1. Om b. i juridisk mening se
Erkännande. — 2. Om b. i teologisk
mening se Trosbekännelse.
Bekännelseskrift, se Confessio och
Symboliska böcker.
Bel, ett babyloniskt gudanamn, som
motsvarar kanaanéernas B a a 1. De semitiska
babylonierna identifierade denne sin gud med
den sumeriske guden En-lil (E 11 i 1),
staden Nippurs lokalgud. Han ingick i den
babyloniska teologiens högsta trefald: A n u,
himmelsguden, Bel, den lägre världens herre,
och E a, vattendjupets härskare. Senare
användes Bel som namn på M a r d u k
(Mero-dak), staden Babels lokalgud. N. S.*
Béla, namn på fyra ungerska konungar av
Arpåds ätt. B. I var brorson till Stefan den
helige och regerade 1061—63. B. II, sonson
till B. I, regerade 1131—41.
Béla III, ungersk konung. Regerade 1173—
96, återförenade Dalmatien med riket,
hävdade den inre ordningen och främjade
städernas uppkomst. Uppfostrad i Bysans och
genom giftermål nära befryndad med Filip II
August av Frankrike, införde han såväl
bysantinska som franska element i Ungerns
förvaltning och kulturliv. Se Ungern, hist.
Béla IV, ungersk konung. Härskade först
som medregent till sin fader, Andreas II, sedan
ensam 1235—70. 1241 blev B. vid Sajö
slagen av tatarerna, som inbrutit i Ungern (vid
hans flykt tappades Stefanskronan; sedan dess
är korset, som kröner den, snedvridet). B.
sökte därefter genom återuppbyggande av de
förstörda orterna och inkallande av tyska
kolonister upprätta det genom tatarernas
härjningar ruinerade landet. B., som fått
hedersnamnet »Ungerns andre grundläggare», var en
av de dugligaste regenterna av den årpädska
ätten. Strider med sonen Stefan förbittrade
hans sista levnadsår. Se Ungern, historia.
Belagt sköldemärke kallas sådant, där på
en heraldisk figur, t. ex. en bjälke, är
avbildad en annan figur, t. ex. en ros.
Beklädnadsmur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
