Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider 1918 till de allierades stora offensiv (i mitten av juli)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918
1186
engelsmännen riktade sina
ansträngningar på att stärka Byngs
armé och skydda Amiens, vilket
senare också lyckades genom
försvaret av en blott omkr. 16 km ö.
om staden i hast inredd ställning
vid Villers-Bretonneux, blev det
fransmännens uppgift att insätta
trupper söderifrån ung. över linjen
Noyon—Montdidier för motanfall
i den lucka, som uppstått mellan
den franska linjens vänstra flygel
och den tillbakavikande, nästan i
upplösning varande 5:e engelska
armén. Som vanligt fungerade
härvid transportväsendet väl, och de
franska förstärkningarna, i
huvudsak 3:e armén under gen.
Hum-bert och, till vänster om denna,
1 :a armén under general Debeney,
båda arméerna under gemensamt
befäl av Fayolle, bjödo tyskarna
skarpt motstånd. Särskilt var
detta fallet vid Montdidier, som dock togs av
tyskarna 27 mars.
Det var i hög grad kritiska dagar för
västmakterna. Det nedslående intrycket av
händelserna vid fronten förstärktes ytterligare i
Frankrike genom den beskjutning av Paris,
som alltifrån 23 mars ägde rum genom en
ny-uppfunnen, långskjutande kanon, uppställd
vid Crépy i trakten av Laon, således på 130
km avstånd från Paris. Nu äntligen
genomfördes tanken på enighet i överbefälet, i det
att general Foch 26 mars av franska, engelska
och amerikanska regeringarna förordnades
»att i nära samverkan med franska och
engelska överbefälhavarna samordna de
allierade arméernas aktion», överbefälhavarens
befogenhet, som genom denna fras kan synas
ganska begränsad, vidgades snart till full
myndighet över de allierades härar.
Sedan det lyckats fransmännen att
förhindra tyskarnas framträngande i sydlig
riktning (mot Paris) och de sista
tyska ansträngningarna att nå
Amiens och sålunda avskära de
över staden gående, för den
franskengelska krigföringen synnerligen
viktiga järnvägsförbindelserna ej
krönts med framgång, avstannade
striderna 4 april. Tyska fronten
hade då framflyttats (se kartan)
till linjen Arras—Albert—Moreuil
—något s. v. om
Montdidier—Ribé-court (mellan Noyon och
Compi-ègne). Det väldiga slaget hade
givit tyskarna ett ståtligt byte —
enligt tysk uppgift 90,000 fångar
och 1,300 kanoner —, och
terrängvinsten var större än vid något
föregående tillfälle under
västfrontens ställningskrig. Men det
framför allt eftersträvade Amiens
var ej taget. Trafiken över denna
Tysk stormtrupp före angreppet.
punkt kunde ej hindras, på sin höjd störas
genom beskjutning av grovt artilleri. Och
någon upprullning av fiendens front hade ej
kunnat ske. Av de tyska trupperna måste
således utkrävas nya ansträngningar, om
motståndarens stridsvilja skulle nedslås. På
flyglarna av sin anfallsfront under det stora
Picardieslaget lyckades emellertid tyskarna
efter dess avslutande vinna vissa framgångar.
Terrängvinster gjordes således dels vid Arras
av 17 :e armén, dels (6—8 april) av 7 :e armén
söder om Oise vid Coucy. I slutet av april
(24—25) gjordes ett tyskt försök att genom
stormning av ställningar vid
Villers-Bretonneux erövra Amiens, men det misslyckades.
Då det stora anfallet mot Amiens bragts
att stanna, upptogs av den tyska
krigsledning-en den plan för framstöt även på en annan
viktig del av fronten, för vars
genomförande förberedelser redan blivit träffade. Denna
frontdel var trakten av Armentières. Om ett
Tysk stormtrupp under framryckning.
II. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
