Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bémont, Charles - Ben (anatomi) - Ben (bergspets) - Ben (hebreiska namn) - Benadir - Benares, Banares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1243
Bémont—Benares
1244
Benares.
Bémont [bemå’], Charles, fransk
historiker (f. 1848). Blev 1912 en av
studiedirektörerna vid École pratique des hautes études
i Paris och har sedan 1876 dirigerat tidskriften
Revue historique i samarbete först med G.
Monod och efter 1912 med Ch. Pfister. Han
har bl. a. skrivit »Simon de Montfort» (1885)
och utgivit 3 bd (1896—1906; till 1307) av
»Röles gascons», engelska förvaltningens i
Gascogne arkiv för åren 1242—1460.
Ben. 1. I anatomisk mening förstås med
b. fasta, av benvävnad bestående skelettdelar.
Jfr Bindesubstansvävnad och Skelett.
2. Ställförflyttningsorgan hos djuren (och
människan). — Ben av större fyrfotadjur, såsom
hästar, nötboskap och andra kreatur, användas
för framställning av benaska, benfett, bensvärta,
benmjöl, benlim, benolja och fosfor.
Prydnads-och nyttighetsföremål av ben förfärdigas mest
av häst- och oxben, finare varor av hjort- och
älgben (pianotangenter, knivskaft). G. H-r.
Ben, av kelt. pen, »huvud», »topp»,
bergspets. Förekommer i skotska och irländska
bergsnamn, t. ex. Ben Nevis, Ben Baun.
Ben (hebr.; motsvarar det arab, ibn, »son»)
sättes framför faderns namn, t. ex.
Absa-lom ben David, och genom sammanskrivning
uppstår ett judiskt familjenamn, t. ex.
Ben-david, »Davidsson». Stundom nyttjas den
arabiserande formen E b n. H. A.*
Benadlr, ital. Somalikusten n. ö. om
Juba-floden i Afrika; kallas nu »Södra Italienska
Somaliland». överlämnades 1892 av sultanen
av Sansibar till ital. B.-bolaget och avträddes
1905 mot skadestånd till ital. regeringen.
Benares [binä’riz el. be-] el. Banares (skt
Väränasi, vanligare Käsi). 1. Division i s. ö.
delen av Förenade provinserna Agra och Oudh,
Främre Indien, på ömse sidor om Ganges och
dess biflod Gogra; 27,000 kvkm, 4,809,478 inv.
2. Huvudstad i divisionen B., på n.
stranden av Ganges; 198,447 inv. (1921). B. har
tusentals tempel, bland vilka främst märkas
éivas och Durgas (se dessa ord), men de
äro nästan alla av jämförelsevis ungt datum,
byggda under 1600- och 1700-talen.
Aurang-zebs berömda moské är ett omändrat
hindutempel. Väldiga stentrappor, de s. k. ghåts,
leda ned till Ganges, där årligen omkr. en
million pilgrimer bada i den heliga flodens
vatten, dit döende föras för att i sin sista
stund nalkas detta och därmed vinna
salighet och där på bestämda ställen liken
brännas och askan eller de halvförbrända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
