Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergen, Björgvin - Bergen (Rügen och Belgien) - Bergen, Carl Fredric Berndt von - Bergendal, David - Bergenheim, Edvard - Bergenhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Bergen—Bergenhus
1344
hemsöktes 15—16 jan. 1916 av en förhärjande
brand, och flera kvarter ligga ännu
obebyggda. I dominerande läge s. om dem Bergens
museum. I Utställningsbyggnaden intill Lilla
Lungegårdsvand inrymmes Vestlandske
kunst-industrimuseum, tavelgalleri och
fiskerimu-seum. På stadens östsida kvarstå från
medeltiden Korskyrkan, Domkyrkan (fr. 1200-talet)
och Mariakyrkan. Om övriga huvudbyggnader
jämför kartskiss. B:s förnämligaste kvarter
ligga i s. intill den vackra Nygårdsparken.
Solheimsviken i s. är industri- och
arbetarkvarter. Även Stölen och Skansen samt
Sandviken i n. bebos av arbetare. Kalfaret är
villakvarter, och andra villasamhällen finnas
utmed järnvägen. Andra förstäder uppväxa i
det 1915 inkorporerade Årstad i s. och
Damsgård s. om Puddefjorden. Laksevåg i v.
(skeppsvarv m. m.) ligger utanför stadsgränsen. Längst
i n. Nevengårdens hospital. B. har ett härligt
läge; fjord och stad överskådas från de vackra
fjällvägarna utmed och uppför Flöjfjeldet; till
dess topp går elektrisk bergbana. B. har
åt sjösidan nyare befästningar vid s. och n.
inloppen.
B. är rikt på historiska byggnader och
minnesmärken. Inom Bergenhus’ fästning ligger
bl. a. Håkonshallen, en mäktig stenbyggnad
i gotisk stil, uppförd i mitten av 1200-talet av
konung Håkon Håkonssön, nu restaurerad,
ävensom Rosenkranstornet (förr vanl. oriktigt
kallat Valkendorfs torn), ett medeltidskastell
från 1240-talet, utvidgat av länsherren Erik
Rosenkrans omkr. 1560 och i vår tid
restaurerat. Bakom Bergenhus en liten skans på
platsen för kung Sverres forna borg. Om
hansa-männens gårdar vid Tyskebryggen se ovan. På
Nordneshalvön låg Munkelivs kloster; den
numera öppna platsen kallas alltjämt Klosteret.
B. anlades av Olav Kyrre 1070—75 och blev
snart en viktig handelsstad och av politisk
betydelse samt pryddes med många
praktbyggnader. Den stora Kristkyrkan var
Vesten-fjeldske Norges katedralkyrka. Men handeln
kom i händerna på tyska städer, och omkr. 1350
upprättades här ett av hanseförbundets
handelskontor, som på 1400-talet fullständigt
behärskade staden. B. var då en av nordens
främsta städer, och B:s köpmän innehade hela
handeln på norra och västra Norge. Alltifrån
1500-talet gick hanseaternas och kontorets
makt tillbaka, ett norskt köpmansstånd
bildades, och efter hanseförbundets upplösning
1630 skedde efter hand kontorets övergång i
norska händer. År 1665 utkämpades på Vågen
ett sjöslag mellan en engelsk och en holländsk
eskader, varvid B :s fästningsverk understödde
holländarna. Staden har ofta hemsökts av
stora eldsvådor, av vilka de mest förhärjande
inträffade 1702, då Tyskebryggen ödelädes,
1855 och 1916. — Litt.: Y. Nielsen, »B:s
hi-storie» (1877); »Bergen 1814—1914» (utg. av
B:s kommun 1915); A. Helland, »
Topografisk-statistisk beskrivelse over B.» (2 bd, 1916; i
»Norges land og folk»). A. B-n.
Bergen [-gen]. 1. B. auf R ü g e n,
huvudort på ön Rügen; 4,627 inv. (1919). —
2. Flarn, namn på belg. staden Mons (se d. o.).
Bergen, Carl F r e d r i c Berndt von,
förf., föreläsare (1838—97). B., som under
studietiden i Uppsala tillhörde »Namnlösa
samfundet» och 1863 blev fil. kand., ägnade sig
sedan, påverkad av den tyska
nyrationalismen, åt religiöst-filosofiskt författarskap. Han
utgav 1868—71 och 1877 tidskriften
Framtiden, som hade ett ej ringa inflytande. B. var
länge en mycket omtalad och omtyckt
föredragshållare. Under senare delen av sitt liv
bekämpade B. utilism och agnostieism
samt-fattade även intresse för spiritism och teosofi.
Han stiftade 1890 Svenska sällskapet för
psykisk forskning. Skr.: »Frågor på
dagordningen» (1881), »Vårt reaktionära ’Unga
Sverige’» (1890) m. m.
Bergendal, David, zoolog (1855—1908).
Studerade i Lund, blev docent i botanik 1883
men övergick snart till
zoologien, blev 1886
docent i detta ämne,
1894 e. o. prof, i
jämförande anatomi och
1904 prof, i zoologi.
Lärjunge till
Gegen-baur, specialiserade sig
B. på maskgrupperna
turbellarier och
ne-mertiner, vilka han
undersökte anatomiskt-systematiskt. B. var
en god föreläsare och
omtyckt lärare; vid
Lunds universitet införde han den moderna
mikroskopiska tekniken. Led. av Vet.-akad.
1905. E-k N-d.
Bergenheim, Edvard, finl. ärkebiskop
(1798—1884). Var, då han 1850 blev
ärkebiskop, ansedd som intresserad och
framstående pedagog. Som gymnasielektor i Åbo
hade han där grundlagt ett privatlyceum, där
huvudsaklig vikt lades på moderna språk i
stället för de klassiska. Som stiftsstyresman
bidrog han, ehuru konservativ, till flera
reformer: skolans skiljande från kyrkan,
indige-natsrättens upphävande, folkskoleväsendets
upprättande, domkapitlens omreglering, ny
kyrkolag m. m.
Bergenhus [-gen-], norsk fästning i
nordligaste delen av staden Bergen. Anlades i
början av 1100-talet kring en kungsgård, som
sedermera omgavs med en ringmur. Jämte
kung Sverres borg (anlagd omkr. 1185,
förstörd mot 1400-talets slut av hanseaterna,
ånyo befäst 1660) tjänstgjorde B. som skydd
för staden. Fästningen utbyggdes och
förstärktes på 1500-talet och fullbordades först
1812. B. är numera endast garnisons- och
depåplats. — B:s gamla byggnadsverk äro av
stort historiskt och arkitektoniskt intresse (se
Bergen, sp. 1343). Se bild å sp. 1345 o. 1346.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
