Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berget - Bergfalk, Pehr Erik - Bergfink - Bergfrid - Berggrav, Eivind - Berggreen, Andreas Peter - Berggren, Jacob - Berggren, Sven - Berggrönt - Berggylta - Bergh, Anton Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1351
Bergfalk—Bergh, A. J.
1352
med tillhjälp av den väpnade parispöbeln
tvangs att utstöta och låta fängsla Girondens
kärntrupp. Inre söndring inom bergpartiet
tillstötte emellertid snart. Danton uteslöts
ur välfärdsutskottet, som kom under ledning
av Robespierre. Denne röjde undan sina
konkurrenter med våldsamma medel men föll
själv offer för en partisammansvärjning, som
slutade med att han fängslades (27 juli, »9
thermidor», 1794) och avrättades. B:s makt
var härmed bruten, och ledningen inom
konventet tillföll ett nytt parti,
thermido-r i s t e r n a (se d. o.). S. B.*
Bergfalk, Pehr Erik, historiker och
rätts-lärd (1798—1890). Fil. mag. i Uppsala 1824
och jur. kand. 1830, blev han 1832 jur. lic.
och docent, 1833 adjunkt och 1838 jur.
ut-riusque doktor samt
var 1838—61
innehavare av
jurispruden-tiæ, æconomiæ et
com-merciorum professuren. Han deltog i
kyr-kolagskommitténs arbeten 1838—46, var
sekreterare i
konstitutionsutskottet 1840—
41, led. av
Lagberedningen 1844—48 samt
1859—68 ordf, i
författningskommissionen. Led. av Vet.-akad.
1862. B. var på 1840-talet vid sidan av Geijer,
vilken han av gammalt stod personligen när{L,
uppsalaliberalernas förnämsta kraft och
utövade ej obetydligt indirekt inflytande på den
liberala pressen och på enskilda riksdagsmän,
liksom han stod i nära samverkan med sin
vän Richert i det juridiska reformarbetet. Som
rättshistoriker intog B. en mycket framstående
plats genom sin samvetsgranna och grundliga
forskning. Särskilt var han den grundligaste
kännaren av vårt lands ekonomiska
författningar; han utarbetade till stor del det genom
författningskommissionen utgivna
»Sammandrag af gällande författningar angående
finansverket» (2 häften, 1866—68). Stundom
meddelade han frukterna av sitt vetande i den
enkla formen av en anmälan eller en
recension av ett arbete, men denna blev genom sina
tillägg eller sin sakrika kritik av bestående
värde. Exempel därpå äro recensionerna av
Geijers, Strinnholms och Nordströms verk i
resp. Skandia 1834 och Frey 1841. B:s flesta
skrifter voro akad. disputationer och
program samt tidskriftsuppsatser. Förutom redan
nämnda märkas »Om svenska jordens
beskattning t. o. m. början af 17 :de årh.» (1832), »Om
svenska städernas författning och förvaltning»
(1838), »Om svenska postinrättningens
uppkomst och utbildning» (1839, ny uppl. 1859),
»Något om guldets framtid» (1853), »Bidrag
till de under de sista hundrade åren inträffade
handelskrisers historia» (i Nordisk
univ.-tid-skr. 1859) samt »Om utomordentliga penninge-
hjälper till kronan under 16:e århundradet
och början af det 17 :e» (1893). — Litt.:
Nekrolog av H. Forssell (i Hist. tidskr. 1890); biogr.
i Sv. biogr. lexikon, III (1922).
Bergfink, se Finksläktet.
Bergfrid, se Barfrid och B e f f r o i.
Berggrav, E i v i n d, norsk präst o. förf,
(f. 1884), folkhögskollärare, sedan 1918
kyrkoherde. Blev 1909 redaktör för tidskriften
Kirke og kultur, som han (till 1914 tills, m.
Th. Klaveness) lett i liberal riktning och med
kraftigt betonande av kyrkans kulturella
uppgifter. Han har utgivit den mycket
uppmärksammade skriften »Krigerliv og religiositet»
(1915; sv. övers. 1916). B. är ivrigt verksam
för östlandsmålens starkare inflytande på
norsk språkutveckling.
Berggreen [-grén], Andreas Peter,
dansk musiker (1801—80). Blev 1838 organist
vid Trinitatiskyrkan i Köpenhamn och
uppsatte 1836 den första danska musiktidningen,
Musikalsk Tidende. Sin största betydelse fick
B. genom verket »Folkesange og melodier»
(11 bd; 2:a tillökade uppl. 1861—71), där han
samlat främst dansk men även andra länders
folkmusik. B. utgav även samlingsverket»
Melodier til salmebog» och (1876) en biografi
över sin lärare C. E. F. Weyse. H. G—t.
Berggren, Jacob, präst, reseskildrare
(1790—1868). Legationspredikant i
Konstan-tinopel 1818—22, företog han därifrån resor
till Syrien, Egypten och Palestina samt reste
senare i Ryssland. B:s »Resor i Europa och
österländerne» (3 dir, 1826—28) blevo
översatta till flera språk. Han dog som
kyrkoherde i Skällvik i Linköpings stift.
Berggren, Sven, botanist (1837—1917).
Blev e. o. prof, i botanik i Uppsala 1881
och i Lund 1883, ord.
prof, i Lund 1898 och
tog avsked 1902. B.
deltog i de svenska
expeditionerna till
Spetsbergen 1868 och till
Grönland 1870 samt
företog 1873—75 en
forskningsresa till Nya
Zeeland. Hans
vetenskapliga verk behandla
huvudsakligen
mossorna men även den
arktiska och nyzeeländska
fanerogamfloran. Han
blev ledamot av Vetenskapsakademien 1880.
Berggrönt, med bergblått besläktad giftig
grön mineralfärg, bestående av basiskt
kop-parkarbonat, sammansatt enligt formeln
Cu CO3 . Cu (OH)2. E-t N-n.
Berggylta, se Snultresläktet.
Bergh, Anton Johan, läkare (1830—
90). B. var den förste läkare i Sverige, som
uteslutande ägnade sig åt ögonläkekonsten.
Även såsom lärare verkade B. framgångsrikt,
ehuru han aldrig var anställd vid någon
medicinsk fakultet. Hans poliklinik och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
