Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bogsprötare - Bogsta - Bogstad - Bogurodzica - Boguslawski, Albert von - Boguslawski, Wojciech - Bogutschütz - Bog-åra - Bogö - Bohem - Boheman, Carl Adolf Andersson - Boheman, Carl Henrik - Bohemund (furstar) - Bohemund I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Bogsprötare—Bohemund I
660
Bogsprötare, se Rovsteklar.
Bogsta, socken i s. ö. Södermanland, n. ö.
från Nyköping; Rönö härad, Södermanlands
län; 30,48 kvkm, 471 inv. (1925). Kuperat land
med den bäst odlade bygden utmed sjön
Runn-viken. Omkr. 2/3 av socknen upptagas av
smärre herrgårdar, såsom ökna, Norrby och
Näsby. 950 har åker, 1,826 har skogs- och
hagmark. Bildar med Sätersta ett pastorat i
Strängnäs stift, Nyköpings östra kontrakt.
Bogstad, gods 8 km n. v. om Oslo, i
Akers-hus fylke, Akers härad, Norge. Har tillhört
Peder Anker (se d. o.), som inköpte det 1775
och ombyggde huvudbyggnaden (från 1700-talets
mitt). Det ärvdes 1824 av hans dotter, g. m.
greve Herman Wedel-Jarlsberg, och kom från
dennes släkt genom gifte till godsägaren
Westye P. Egeberg, som 1916 moderniserade
huvudbyggnaden. Inrymmer värdefulla
konstsamlingar. W. P.—G.
Bogurodzica [-si’tsa], en hymn till Guds
moders ära, som under medeltiden blev polsk
krigssång och småningom polsk nationalhymn.
B. omnämnes först på 1300-talet; dess första
del finns bevarad i en uppteckning från 1407.
Den trycktes första gången 1506. A. Kgn.
Bogusla’wski [bågo-], Albert von, tysk
general o. militärskriftställare (1834—1905).
B., som deltog i krigen 1864, 1866 och 1870,
har författat en mängd taktiska, strategiska
och krigshistoriska arbeten, bl. a. »Die
Ent-wiekelung der Taktik von 1793 bis zur
Gegen-wart» (4 bd, 3:e uppl. 1885; »Nutidens taktik»,
1871) och »Taktische Folgerungen aus dem
Kriege 1870—71» (1871; sv. övers, s. å.).
Bogusla’wski [bågo-], W o j c i e c h, polsk
skådespelare o. dramatisk förf. (1760—1829).
Är grundläggare av den polska nationalscenen.
Han blev 1790 direktör för nationalteatern,
var själv framstående karaktärsskådespelare
och skapade genom en mängd originalarbeten
och översättningar en polsk repertoar.
Bogutschütz [bä’got-], landskommun i
polska delen av Oberschlesien invid Katowice;
22,292 inv. (1919). Zinksmältverk, kolgruvor.
Bog-åra, den främsta åran i en båt. Vid
»dubbel rodd», d. v. s. där årorna föras
parvis bredvid varandra, kallas de båda främsta
årorna bogåror. Roddarna, som sköta dessa,
kallas plikthuggare.
Bogö, liten ö mellan Själland, Falster och
Möen, Danmark; 13 kvkm, 1,226 inv. (1921).
Jfr Berg, Chr. P., sp. 1321.
Bohem, en sorglöst och oregelbundet levande
krets av personer, i synnerhet artister,
författare och studenter. — Ordet b. kommer
från fr. Bohème, Böhmen, såsom antaget
hemland för zigenarna (fr. bohémiens). Sin
överförda betydelse fick uttrycket genom den
franske skalden Murgers »Scènes de la vie
de Bohème» (1848).
Boheman, Carl Adolf Andersson,
ordensvurm (1764—1831). Bördig från
Jönköping, invigdes han som kontorist i
Amsterdam i frimureriet, vistades en tid i England
och slog sig 1794 ned i Danmark, där
fantastiska rykten spredos om det sätt, varpå
han erhållit sin då rätt betydande
förmögenhet. Under besök i Sverige vann B. stort
insteg hos hertig Karl, som i honom hälsade
»den hemliga vishetens mästare» och utnämnde
honom till hovsekreterare. Av Gustav IV
Adolf misstänkt för politiska stämplingar,
förvisades han 1803 ur Sverige och, på svensk
begäran, även ur Danmark, varvid han genom
en på hans egendom anställd tvångsauktion
ruinerades. Då han vid besök i Sverige 1814
sökte vinna skadestånd, blev han på
kronprins Karl Johans föranstaltande ånyo
utvisad. B. dog i armod i Waldeck-Pyrmont.
Hans politiska verksamhet torde ej ha varit
av nämnvärd betydelse.
Boheman, Carl Henrik, entomolog (1796
—1868), brorson till C. A. A. B. Ägnade sig
först åt militäryrket
men bedrev samtidigt
med iver
entomologiska studier. Som
kapten och lantbrukare i
Småland kallades B.
1841 till professor och
intendent för
Riksmuseets entomologiska
avdelning, i vars svenska
insektsamling de av
honom under bortåt
60 år i nästan alla
delar av Sverige gjorda
samlingarna alltjämt bilda huvudstommen.
Från denna befattning erhöll han avsked 1867.
Främst var B. kännare av skalbaggarna. Led.
av Vet.-akad. 1838. T. O.
Bohemund, furstar av Antiokia. Den
nor-manniske hertigen Robert Guiscard av
Apu-lien, Kalabrien och Sicilien hade i sitt första,
icke furstliga gifte med Alberada sonen B. I
(se d. o.), som grundade en furstedynasti i
Antiokia. Hans son B. II (f. 1108) var gift
med Alice, dotter till konung Balduin av
Jerusalem, prisas som tapper och högsint och
stupade 1130 i strid mot en emir i Cilicien.
Han efterträddes av dottersonen B. III (se
d. o.), son till Raimond av Poitou. Med B. VII,
furste av Tripolis (i Syrien; Antiokia hade
gått förlorat till Bibars av Egypten 1268),
utslocknade ätten 1287; en tronstrid påskyndade
förlusten av korsfararstatens sista fasta
platser till saracenerna (S:t Jean d’Acre 1291).
Bohemund I, furste av Antiokia (d. 1111).
Deltog 1081—85 i sin faders, Robert
Guis-cards, krig mot kejsar Alexios I Komnenos;
vid faderns död 1085 tillföll dennes rike B:s
yngre halvbror Roger, och först efter strid
erhöll B. furstendömet Tarent. Tapper,
förslagen och ärelysten, anslöt han sig av
övervägande politiska skäl till första korståget,
gick 1096 med en talrik normannisk här över
till Grekland och blev korsfararhärens bäste
fältherre. Vid Antiokia lyckades B. förmå
armeniern Firuz att i juni 1098 släppa in nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
