Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Bokföring
698
Debet BALANSKONTO Kredit
A ktiva ( Kapitalanvändning ) Passiva (Kapitalfördelning )
Tillgängar i
värdeföremål eller fordringar Främmande kapital (skulder)
Eget kapital (förmögenhet)
För det i företaget placerade kapitalet, eget
eller upplånat, ha de motstående tillgångarna
förvärvats. Undantagsvis kan i balanskontots
ena eller andra sida förekomma poster, som
utgöra återföringar, d. v. s. förminskningar av
på motsatt sida förekommande post.
Balanskontots summor införas i huvudboken
på olika konton. Aktiva poster föras till
debet-, passiva poster till kreditsidorna av resp,
konton. Då till passiva räknas ej blott
främmande utan även eget kapital, måste detta
föras till kredit av ett konto, kapitalkonto,
varigenom jämvikt mellan aktiva och passiva
åstadkommes. Rent bokföringsmässigt intar
företagaren (kapitalägaren) till företaget,
representerat av b., samma ställning som övriga
fordringsägare, nämligen som kreditor, och
blir krediterad för kapitalökningar (vinster,
insatser etc.) men debiterad för
kapitalminskningar (kostnader, förluster, kapitaluttag).
Utom i huvudboken införes från inventariet
kassabehållningen i kassaboken, personliga
konton i reskontran etc.
Sedan böckerna upplagts, vidtager det dag
liga förandet av bokföringsposter, primärt och
kronologiskt i dagboken, sekundärt och
systematiskt i huvudbok och reskontra. I stället
för orden Debet och Kredit brukas oftast resp.
»Per» och »An» framför kontonas namn. I
kassaboken, förd i kontoform med
inbetalningarna på debetsidorna och utbetalningarna
på kreditsidorna, bildar kassakontot
motkon-tot till övriga angivna konton. Huvudbokens
totalsummor i debet och i kredit måste
motsvara varandra, sedan dagboksposterna blivit
rätt införda.
B:s ryggrad ligger i rätt fördelning på
riktiga konton av debiteringar och krediteringar.
Vid vanliga affärstransaktioner, m. a. o.
utbyten av värden, skuldskrives den part, som
mottagit ett värde utan att samtidigt avlämna
motvärde, och gottskrives den, som avlämnat
ett värde utan att ha mottagit ett motvärde.
Denna regel för debitering och kreditering är
dock ej fullt tillämplig i varje förekommande
fall, så t. ex. ej, när en b. måste verkställas,
utan att motprestation förefinnes. Om t. ex.
avskrivning göres på fordran, krediteras
gäl-denärens konto utan något motvärde från
dennes sida. Regeln har oegentligt fått
benämningen »personifikationsteorien», emedan även
sakkontona tänkas som personliga emottagare
eller avlämnare av värden. Andra teorier för
begreppen debet och kredit stödja sig på
sambandet mellan aktiva, debet, och passiva,
kre-dit, och formulera denna regel så: »Debitering
ökar aktiva eller minskar passiva.
Kreditering minskar aktiva eller ökar passiva».
Regeln är allmängiltig men hänvisar till en
konsekvens och besvarar ej direkt frågan varför
ett konto skall debiteras eller krediteras.
Genom den dubbelföring, som konsekvent
iakt-tages vid dubbel b. och följande avstämning
av huvudbokens debet- och kreditsummor, fås
god kontroll på att posterna blivit förda med
riktiga belopp. Däremot kan ej på detta sätt
kontrolleras, att de också ingått på rätt konto.
För ändamålet brukas ofta en s. k.
balansbok, förd parallellt med huvudboken, där
kontonas debet- och kreditsaldon, avstämda
mot varandra, noteras. Utom ökad kontroll
har man vid dubbel b., i motsats mot vid
enkel b., fördelen att erfara storleken av
resultatet ej blott som helhet utan också för
de olika verksamhetsgrenarna.
Det tekniska bokföringsarbetet utföres efter
olika metoder, delvis emedan skiljaktig praxis
utbildat sig i olika länder men mest på grund
av företagens olika verksamhet och omfång.
En metod med stor utbredning är den s. k.
synkronistiska (»amerikansk b.»), där i
jäm-bredd med kronologisk notering fördelning på
resp, konton sker i kolumner. Under de
senaste årtiondena bar ett intensivt arbete
nedlagts för att åstadkomma förbättring och
förenkling av b:s teknik. Bland i sådant syfte
vidtagna åtgärder märkas: utbyte av bundna
böcker mot lösbladsböcker, så långt lagen
till-städjer det, och olika kopieringsmetoder,
varmed dubbelskrivningar undvikas.
Genom bokslutet fås kännedom om
ekonomiska resultatet för en period. Om bokslut
göres för helt år, innefattar det även
avslutning av samtliga konton för överföring till
det nya årets böcker. Vissa beräkningar och
sammanställningar äro nödvändiga för att
fastställa resultatets storlek, vilket framgår
av ett vinst- och förlustkonto. I avseende på
förhållandet till vinst- och förlustkonto
indelas huvudbokens övriga konton i a) rena
resultatkonton, innebärande ett omedelbart
noterat resultat av förlust eller vinst, t. ex.
konton för omkostnader, skatter, räntor,
provisioner etc., och b) bestånds- el. värdekonton,
som representera ett visst värde, aktivt eller
passivt. Vissa dylika konton, s. k. »blandade
konton», lämna vinst el. förlust, andra icke,
beroende på huruvida saldot överensstämmer
eller differerar med det värde, som kontot i
fråga representerar.
Exempelvis motsvara på ett varukonto
gjorda debiteringar kostnaderna för varornas
förvärv, krediteringar åter deras
försäljningssummor. Differensen el. kontots saldo utgör
nettoutlägget för varorna. Vid bokslutet
inventeras varulagret, och skillnaden mellan
inventerat värde och saldot utgör nettoresultatet.
Vinsten på ett varukonto kan vara dels in
förtjänad, för sålda kvantiteter, dels
beräknad, för inneliggande lager.
Bokslutsresul-tatet påverkas väsentligt av värderingar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
