Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolmört - Bolo-affären - Bolo bolo el. Bauchi - Bologna - Bologna, Giovanni da (Jean de Boulogne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Bolo-affären—Bologna
752
Bolmört, Hyoscyamus niger.
och innehålla liksom fröna m. m. giftiga
alka-loider, främst bland dem hyoscyamin och
sko-polamin (se dessa ord). Bolmörtsgiftet, känt
sedan äldsta tider, orsakar ett yrseltillstånd
med »röster» och syner, ofta av angenäm
natur. G. M-e.
Bolo-affären, en ryktbar förräderiaffär i
Frankrike under världskriget. En fransk
äventyrare, Paul Marie Bolo (1867—
1918), hade lyckats knyta förbindelser i den
politiska världen, bl. a. med J. Caillaux (se
d. o.). Efter världskrigets utbrott föreslog han
i egenskap av finansombud för kediven Abbas
Hilmi av Egypten, som givit honom
pascha-titel och efter sin avsättning bodde i Genève,
att en presskampanj för snar fred skulle
organiseras i Frankrike. Stödd av tyskt kapital,
återupplivade B. tidningen Rappel i Paris och
träffade i jan. 1916 preliminärt avtal om
förvärv av den vitt spridda Le Journal för
mill. frcs. Köpet fullföljdes med hjälp av
rikliga medel, som B. fått genom förmedling av
tyske ambassadören i Washington, Bernstorff.
Telegramväxlingen mellan Bernstorff och
tyske utrikesministern Jagow om denna affär
uppsnappades, Bolo häktades i Paris i sept.
1917, dömdes mot sitt nekande till döden och
avrättades 17 april 1918. V. S-g.
Bolo bolo el. B a u c h i, landskap i n. Nigeria.
Bologna [bålå’nja]. 1. Provins i n. Italien
i landskapet Emilien, på nordsidan av
Apenninerna, kring Pos biflod Reno; 3,795 kvkm,
642,200 inv. (1921). — 2. Huvudstad i nämnda
provins mellan floderna Reno och Savena;
211,157 inv. (1921). Är genom sitt läge vid
foten av Apenninerna, där vägarna norrifrån
samlas till övergång av bergen, en
naturlig huvudort för handeln och sedan äldsta
tider en av Italiens mest betydande orter. B.
är viktig järnvägsknut, omgives av ett rikt
jordbruksdistrikt, har ett flertal industrier
(kvarnar; tillverkning av järnvaror,
parfymer, likörer, siden, tobak m. m.), är
ärkebiskopssäte, stark fästning och
universitetsstad. B. omgives av en medeltida mur. De
inre stadsdelarna erinra genom sin
rektangulära anläggning om B:s tid som romersk
koloni. Märkligaste medeltidskyrkan är San
Petronio. Talrika palats från medeltid och
renässans, däribland Palazzo del podestä (1200)
och Palazzo comunale (1290). Två märkliga
»lutande torn» från 1100-talet. Husradernas
arkader känneteckna stadsbilden även i de
moderna stadsdelarna. — B. anlades av
etruskerna, blev romersk koloni (Bononia), var
under medeltiden fri stadsrepublik och deltog i
striden mot kejsaren samt segrade över
Fredrik II :s son, konung Enzio, vid Fossalta 1249.
Striden mellan guelfer och ghibelliner
flyttades senare inom murarna, och blodiga strider
utkämpades mellan familjerna Bentivoglio,
Visconti m. fl. 1506 kom B. under påvarna.
Fick betydelse i renässansens konstutveckling
framför allt genom konstnärsfamiljen Carracci.
B. anslöt sig i mars 1860 till konungariket
Sardinien. — Det under medeltiden vida berömda
universitetet i B., som 1888 firade sitt
800-årsjubileum, fick stort uppsving genom det i
B. återupplivade studiet av romerska rätten.
Det blev Italiens främsta universitet,
besöktes på 1100- o. 1200-talet av 3,000—5,000
studerande årl. ;har nu omkr. 3,700 studenter. A. B-n.
Bologna [bålå’nja], Giovanni da, egentl.
Jean de Boulogne, flamländsk
bildhuggare (1524—1608), efter Michelangelo och före
Bernini barockens ledande skulptör. Utbildad
i Flandern, reste B. omkr. 1554 till Rom och
kom omkr. 1556 till Florens, där han förblev
bosatt, från omkr. 1559 till sin död i tjänst
hos medicéerna. Bland hans mest kända
skulpturer äro »Neptunusbrunnen» i Bologna (1563
—67), statyn »Merkurius» i Museo nazionale
(1563), »Oceanusbrunnen» i Boboliträdgården
(1576), de i Loggia dei Lanzi uppställda
grupperna »Sabinskornas bortrövande» (färdig
1583) och »Herkules och Nessus» (färdig 1599)
samt Cosimo I:s ryttarstaty (1587—94) vid
Palazzo vecchio. Talrika andra arbeten
lämnade hans verkstad, som drevs med biträde
av många konstnärer. — Den nederländska
»manierismens» stil, Michelangelos och
Celli-nis konst, antiken och samtidens
klassice-rande skulptur spåras som element i den av
B. skapade stilen, vars främsta kännetecken
är en dekorativ form med flytande
konturlinjer och målerisk massfördelning. Den
senare barockskulpturens metod att komponera
med kontraster mellan plastisk volym och
tomrum uppträder för första gången hos
honom. Med sin rent eklektiska läggning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
