Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brangwyn, Frank - Branicki, Franciszek Xawery - Branicki, Jan Klemens - Brankovan, Konstantin - Branković, släkt - Branly, Édouard - Branlys rör - Bransch - Bransfieldsundet - Branstad - Brant, Joseph (Thayendanega)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1113
Branicki—Brant, J.
1114
Fartyg under byggnad. Etsning av F. Brangwyn.
från moderna storstäder, hamnar, fabriker
(representerad, på Nationalmuseum av
etsningar). Har även utfört hela
rumsinred-ningar och utställt serier av dekorativa
målningar av modernt och symboliskt innehåll,
kartonger för mosaik m. m. G-g N.
Branicki [brani’tski], F r a n c i s z e k X
a-w e r y, polsk riksfältherre (omkr. 1729—
1819). Hade stort inflytande över konung
Stanislaus Poniatowski, vars liv han en gång
räddat och som överhopade honom med gods
och äreställen (han blev bl. a. riksfältherre).
B. svek emellertid Stanislaus och traktade
själv efter polska kronan. Han underskrev
visserligen 1791 års författning, vars
antagande han sökt hindra, men bildade med
Po-tocki m. fl. 1792 konfederationen i Targowica,
varigenom ryssarnas ingripande påkallades.
Då Kosciuszko 1794 blivit diktator,
förklarades B. för landsförrädare. Efter Polens tredje
delning 1795 bosatte han sig i Ukraina.
Branicki [brani’tski], Jan Klemens,
greve, polsk riksfältherre (1688—1771).
Utnämndes av August III till flera höga
ämbeten (riksfältherre, senator), sökte efter
dennes död (1763) själv bli konung men måste
fly och blev på riksdagen i Warschau 1764
förklarad för högförrädare, avsatt från alla
ämbeten och förvisad från Polen. Han
återvände 1765, sedan hans svåger ’Stanislaus
Poniatowski valts till konung.
Bra’nkovan, Konstantin, vojevod av
Valakiet (d 1714). Valdes 1688 efter sin
morbror Sjerban Kantakuzenos till vojevod,
anklagades för hemliga stämplingar med tsar
Peter under dennes krig 1711 mot turkarna,
avsattes och fördes fången till Konstantinopel
1714, där han jämte sina fyra söner halshöggs.
Brankovié [bra’nkåvitj], gammal serbisk
släkt, härstammande från B r a n k o, som på
1300-talet var härskare i Makedonien under
den storserbiske konungen Stefan Dusan.
Brankos son V u k B. (d. 1398) var måg till
konung Lazar av Serbien och under det
storserbiska rikes förfall delfurste i trakten av
Pristina. Utan historiskt stöd har
folktradi-tionen gjort honom till förrädare och beskyllt
honom för att med avsikt ha kommit för sent
till slaget på Trastfältet 1389. Hans son
Juraj I B. (d. 1456) blev 1427 efter sin
morbror Stefan Lazarevic »despot» över
Serbien men måste 1429 undan turkarna fly till
Ungern. Han återvände 1444 till sitt rike men
miste det 1455 till sultan Muhammed II och
dog i turkisk fångenskap. Juraj II B.
(1645—1711), namnet B:s siste bärare, företog
1688 ett genom österrikisk avoghet misslyckat
resningsförsök mot turkarna i Donauländerna.
Vid en ny resning i Slavonien 1703 fängslades
B. och dog i fängelset.
Édouard Branly.
Branly [bräli’], Édouard, fransk fysiker och
läkare (f. 1846), sedan 1876 professor i fysik
vid Institut catholique i Paris. B., som utfört
ett flertal undersökningar inom
elektricitets-läran (särskilt om det ultravioletta ljusets
inflytande på elektriska urladdningar i gaser)
och optiken, är mest känd som uppfinnare av
den på radions tidigare utvecklingsstadium
så betydelsefulla kohären. A. L-m.
Branlys rör [bräli’s-], se K o h ä r e r.
Bransch (fr. branche), affärsgren, fack.
Bransfieldsundet [brä’nsfild-], sund i
Antarktis mellan 56° och 61° v. Igd samt 62° och
64° s. br. Skiljer Joinvilleön och Ludvig
Filips land från Sydshetlandsöarna i n.
Branstad, se Brandstad.
Brant, J o s e p h, indianhövding (1742—
1807); indianskt namn Thayendanega.
Född vid Ohio och tillhörande mohawkfolket,
fick han engelsk uppfostran, deltog på
engelsmännens sida mot kolonisterna i
nordamerikanska frihetskriget och fick efter dess slut
åt sig och sin stam upplåtet ett område i
Kanada. Under kriget hade han gjort sig
känd som tapper krigare och visat humanitet
mot fångna fiender. B. firades vid besök i
England 1786 entusiastiskt för sin lojalitet.
Han var en varm vän av indianmissionen och
översatte Markus’ evangelium till
mohawk-språket. Efter honom uppkallades staden
Brantford (se d. o.). Litt.v Biogr. av W. L.
Stone (ny uppl. 1865); J. G. Bourinot, »The
story of Canada» (1896). V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
