Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brentano, Georg Joseph von - Brentano, Klemens - Brentano, Lujo - Brentford - Brenz, Johann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1189
Brentano, K___Brenz
1190
sailles som Stockholm. Kort före utbrottet
av Turkiets krig mot Ryssland 1787, som
Frankrike ogillade, återkallades B. Han förde
i Stockholm 1788 hemliga underhandlingar
med Gustav III om kombinerad svensk-turkisk
krigföring mot Ryssland. Utnämnd jan. 1789
till svensk överste, sändes B. till Turkiet som
militär rådgivare. B. hade ej obetydligt
inflytande hos sultanen, men detta upphörde
efter Sveriges separatfred i Värälä 1790.
Förordnad att jämte ministern G. J. B. von
Hei-denstam bevaka Sveriges intressen i
Kon-stantinopel, ryckte B. snart till sig ledningen,
vilket framkallade obehagligheter inom
legationen, och i jan. 1792 fick han i smickrande
ordalag sitt avsked. B. var en duglig officer,
en idérik och energisk men maktlysten man.
Till sin död (i Regensburg) åtnjöt han svensk
pension. Hans betydande diplomatiska
korrespondens förvaras i Riksarkivet.
Brentäno, Klemens, tysk skald (1778—
1842). Levde ett oroligt och kringflackande
liv, sysslade 1819—24 med att uppteckna den
stigmatiserade nunnan Katarina Emmerichs
visioner, som han
beskrev i »Leben der
heiligen Jungfrau
Maria» (1852). Under
sin sista tid vart han
alldeles
sinnesförvirrad. B. var en
fantasirik och genial natur
men samtidigt ojämn
och orolig, överspänd
och självförtärande.
Hans diktning är
originell, ofta bisarr, rik
på lyriska
skönheter, kvicka infall och
mystisk känslighet; däremot sakna hans större
verk (t. ex. romanen »Godwi», 1801—02)
komposition och fast karaktärsteckning. Hans
förnämsta skådespel äro »Ponce de Leon» (1804)
och »Die Gründung Prags» (1815). »Geschichte
vom braven Kasperl und der schönen Annerl»
(1817) och sagan »Gockel, Hinkel, Gakeleia»
(1838; övers. 1876) visa hans förmåga av
enkelt innerlig, folklig, poetisk stil. Denna
ådagalade han även i den epokgörande
samling tysk folkpoesi, »Des Knaben
Wunder-horn» (1806—08), som han utgav med sin
svåger Achim v. Arnim, och sina »Märchen»
(utg. 1847; »Romantiska sagor», 1924). — B:s
»Sämtliche Werke» utgåvos i 18 bd 1910 ff.,
hans brevväxling med hustrun utgavs 1908,
med bröderna Grimm 1914. Se arbeten av R.
Steig 1914 och L. Brentano 1921.
Brentäno, L u j o, tysk nationalekonom (f.
1844), bror till Franz B. Blev 1873 professor
i Breslau, sedan efter vartannat i Strassburg,
Wien och Leipzig samt 1891 i München; tog
avsked 1916. Han var efter revolutionen i
Bayern från dec. 1918 en kort tid minister
för handel och industri. Genom sitt stora
arbete »Die Arbeitergilden der Gegenwart»
(1871—72) har B. förtjänsten att först ha
öppnat vetenskapsmännens ögorr_ för
fackföreningarnas beskaffenhet och innebörd. Av
hans övriga skrifter må nämnas: »Über
das Verhältnis von
Ar-beitslohn und
Arbeits-zeit zur
Arbeitsleist-ung» (övers, till sv. av
S. A. Andrée 1893),
»Agrarpolitik» (1897),
»Schutz der
Arbeits-willigen», »Das
Frei-handelsargument»,
»Entwicklung der
Wertlehre», »Die Ar-
beiterwohnungsfrage
in den Städten», »Die
deutschen Getreide-
zölle» och »Über Syndikalismus und
Lohnmini-mum». — B. räknades redan tidigt såsom en
av de förnämsta »katedersocialisterna».
Under årens lopp har han alltmer kommit att
tillhöra riktningens liberala flygel och har
(särskilt mot Adolf Wagner) uttalat sin oro
för överdrivet ingripande på det ekonomiska
området, varvid han i synnerhet vänt sig mot
»maktpolitiken» och den
agrarprotektionistiska tyska tullpolitiken. E. Ilkr. (K. Å.)
Brentford [bre’ntfod], stad i s. England,
grevsk. Middlesex, vid Brents inflöde i Thames,
invid v. London; 17,039 inv. (1921). Kemiska
och maltfabriker. Vattenverk, som förse v.
London med vatten.
Brenz, Johann, Württembergs
reformator (1499—1570). Studerade från 1514 i
Heidelberg, slöt sig med hänförelse till Luthers
anhängare och gav i sin prästerliga och
akademiska verksamhet i Heidelberg
oförbehållsamt uttryck åt sin övertygelse, anklagades
med anledning därav och blev då (1522) i
stället predikant i Hall i Schwaben, där han
stannade i 26 år. Från Hall nödgades han
fly 1548, då han vägrat foga sig i det s. k.
Augsburger-interim. Efter några av äventyr
och faror fyllda vandringsår kallades han av
hertig Kristoffer i Württemberg till dennes
kyrklige rådgivare, utarbetade 1551 för
Tri-dentinska mötet den s. k. Confessio
wirtem-bergica såsom uttryck för de tyska
luteranernas enhälliga tro och vistades själv en
kort tid vid konsiliet. Från 1553 till sin död
var han såsom prost i Stuttgart och
hertig-ligt råd ledare för hela Württembergs
kyrko-väsen. — Redan i Hall hade B. givit prov på
sin stora organisationsförmåga genom
kyrkoordningarna av 1526 och 1543 med
äktenskaps-, skol- och fattigvårdsordningar samt
flera kateketiska arbeten, däribland hela den
evangeliska kyrkans första katekes. Hans
stränga luteranism framträder särskilt i
natt-vardsläran, där han 1525 (»Syngramma
suevi-cum») uppträdde mot Zwingli och senare mot
Melanchthon. Som predikant var B. en av
reformationstidens flitigaste och yppersta, och
få av tidens lokala reformatorer ha så var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
