Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern - Bronte - Brontë, Charlotte - Brontosaurus - Bronx - Bronzino, Agnolo, Agniolo di Cosimo di Mariano (Agnolo Allori) - Bronzit - Bro och Lossa - Bro och Vätö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Bronte—Bro och Vätö
22
Litt.: O. Montelius, »Die älteren
Kulturperioden im Orient und in Europa» (1916—23),
»La Grèee préclassique» (1924), »La
civilisation primitive en Italie» (1895—1904); F. v.
Pulszky, »Die Kupfer-Zeit in Ungarn» (1884);
J. Déchelette, »Manuel d’arehéologie II»
(1910); (C. H. Read) »British museum. A
gnide to the antiquities of the bronze age»
(1920); F. Kauffmann, »Deutsche
Altertums-kunde» (1913); A. M. Tallgren, »Die
Kupfer-und Bronzezeit in Nord- und Ostrussland» (i
Finska fornminnesfören :s tidskr. 1911 o. 1919)
och »L’age du cuivre dans la Russie centrale»
(i samma tidskr. 1922); Hackman, »Die
Bronzezeit Finlands» (i samma tidskr. 1897);
Montelius, »Vår forntid» (1919), »Minnen
från vår forntid» (1917); O. Almgren,
»Sveriges fasta fornlämningar» (1923); Müller,
»Vor oldtid» (1897); Gustafson, »Norges
old-tid» (1906). H. R-h.
Bronte, stad på Sicilien, i ital. prov.
Mes-sina, vid Etna; 17,997 inv. (1911). Vinodling.
Bronte [brå’nti], Charlotte, engelsk
författarinna (1816—55). Hon vistades mest
i sitt hem, prästgården i Haworth, Yorkshire,
men var kortare tider guvernant och
lärarinna. 1842 reste hon
och systern Emily B.
(1818—48) till Bryssel
för att studera
främmande språk. I
föreståndaren för det
läroverk de besökte där,
Héger, mötte hon en
man, till vilken hon
fattade kärlek. Héger
torde aldrig ha hyst
mer än vänskap för
sin lärjunge. Hon
utvecklades under den
själsligt upprörda vistelsen i Bryssel, som
avbröts genom en bråd hemresa i jan. 1844, till en
i både tänkesätt och könst självständig
personlighet. Under märket Currer Bell
utgav hon tre romaner, av vilka den första,
»Jane Eyre» (1847; sv. övers. 1850), genast
fick en utomordentlig framgång. Boken är
kvinnans skildring av kvinnokärleken, gjord
med en glöd och energi i uttrycket och en
psykologisk realism i kärleken, som fängslade
läsarna. »Shirley» (1849; sv. övers. 1855) är
väsentligen fylld av minnen och bilder från
Yorkshire. »Villette» (1853; sv. övers. 1854)
är en självbiografisk roman, där hennes
Brysselminnen härska. Se arbeten av fru
Gaskell (1857), A. Ch. Swinburne (2:a uppl.
1894), C. Shorter (1906 och 1907), Chadwick
(1914) och Frederika Macdonald (s. å.) samt
The Bronte society’s publikationer (1895 ff.).
— Emily B:s roman »Wuthering heights»
(1847) fick först mot 1800-talets slut rättvist
erkännande för djup känsla och intim
psykologisk undersökning. R-n B.
BrontosåiiTus, ett släkte av utdöda
jätteödlor, tillhömnde dinosaurierna (se d. o.),
funnet i avlagringar från översta jura i v.
Nordamerika (Klippiga bergen). Det i New
Yorks naturhistoriska museum uppställda
skelettet (se bild på nästföljande plansch) är
det enda i sitt slag och tillika det största
fossila skelett, som någonsin uppställts. Dess
totala längd är 20,3 m och dess höjd 4,6 m.
Djurets vikt har på ett ungefär beräknats
till 90 ton; det fossila lårbenet väger 258 kg.
B. överträffade sålunda vida i storlek alla nu
levande landdjur men uppnådde dock ej de
största nu levande valarnas längd, än mindre
deras volym.
Huvudet, som satt på en mycket lång och
kraftig hals, var påfallande litet, mindre än
de bakre halskotorna; jättedjurets intelligens
har säkerligen ej varit vidare utvecklad. Den
egentliga kroppen var relativt liten och torde
ha uppburits av ben, som till sin ställning
närmast påmint om elefantens. B :s tänder
giva vid handen, att djuret varit en
växt-ätare, som levat av mjuka, saftiga växtdelar.
Man håller för sannolikast, att b. hållit till
i sumpmarker och fört ett amfibiskt
levnadssätt, ungefär som nutidens flodhästar (se
plansch), varvid benens tunga skelettdelar
satt den i stånd att gå på bottnen av
grundare vatten. Av den närstående, ännu större
Atlantosaurus äro endast vissa skelettdelar
kända, främst det 1,8 m långa lårbenet (se
plansch), som länge gällde som det största
fossila benet, till dess överarmbenet av
Bra-chiosaurus (se d. o.) blev känt. T. O.
Bronx, stadsdel i New York, n. om
Manhattan; 732,016 inv., därav 6,133 svenskar (1920).
Här ligger New Yorks stora botaniska och
zoologiska trädgård. Jfr New York.
BronzFno, A g n o 1 o, egentl. Agniolo di
C o s i m o di Marian o, även kallad A
g-n o lo A 11 o r i, florentinsk målare (1503—
72). Utbildad under ledning av J. da
Pontor-mo, vars medhjälpare han var under lång tid;
starkt påverkad av Michelangelo. Målade,
ofta på uppdrag från det florentinska hovet,
bibliska och mytologiska kompositioner med
maniererat statuarisk figurstil och kall, hård
färg samt porträtt, som ha föga värde såsom
personskildringar men som med sin
representativa hållning äro högst karakteristiska för
B:s tid och miljö och som med sin ljusa,
silvertoniga färg stå väsentligt högre än de
nyssnämnda målningarna. — Monogr. av H.
Schulze (1910). H. W-n.
Bronzlt, ett pyroxenmineral (se d. o.).
Bro och Lossa, kommun inom Uppsala län.
Omfattar församlingarna Bro och Lossa (se
dessa). 74,44 kvkm, därav på Bro 47,55 och
på Lossa 26,89; 1,670 inv. (1925), därav i Bro
1,040 och i Lossa 630. 2,407 har åker, 4,550
har skogs- och hagmark.
Bro och Vätö, skeppslag på Upplands kust,
vid Ålandshav, n. om Norrtäljeviken,
Stockholms län; 225,18 kvkm, 4,421 inv. (1925).
Ut-göres av en större, västlig fastlandsdel med
Vätö samt stora och små öar i ö.; däremellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
