Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruegel, Pieter d. ä. (Bonde-Bruegel) - Brueghel, Abraham - Brueghel, Jan d. ä. (Sammets-Brueghel) - Brueghel, Pieter d. y. (Helvetes-Brueghel) - Brugd - Bruges - Brugge - Brugghen, Hendrick ter - Bruggmann, Karl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Brueghel—Brugmann
56
i Bryssel. B. var elev av P. Coecke van Aelst
och gjorde under förra hälften av 1550-talet
en studieresa i Italien. Sina avgörande
intryck mottog han av Hieronymus Boschs
konst, som han omsatte i en mindre mystiskt
färgad, mera nyktert realistisk form.
B. var den främste av sin tids nederländska
konstnärer och en av de få, som motstodo den
italienska konstens övermäktiga inflytande.
Han var utpräglad realist både i ämnesval
och uppfattning; han tecknade flitigt
folktyper, figurscener och landskap efter
verkligheten och målade liksom Bosch genrebilder
ur folklivet med saftig och osminkad realism.
Även hans allegoriska och bibliska bilder ha,
både i landskaps- och figurframställningen, en
utomordentligt stark, för hans tid enastående
verklighetsprägel. I yngre dagar utförde han
teckningar för kopparstick åt kopparstickaren
och förläggaren Hier. Cock, fantastiska och
satiriska framställningar, som i likhet med
hans tidigare målningar, särskilt de i
anslutning till Bosch utförda fantasibilderna, äro
överlastade med detaljer; senare uppnådde
han även vid utvecklandet av motiv med
talrika figurer en storslagen enkelhet i
kompositionen. B. var en betydande och originell
kolorist; hans senare målningar ha en
märklig jämvikt och klarhet i färgfördelningen,
och i motsats mot sina samtida arbetade han
gärna med rena, ljusstarka men harmoniskt
samstämda lokalfärger; hans vinterlandskap
med svarta träd, bruna hus och brokiga
figurer, infattade av snöns vita yta, beteckna en
koloristisk nyhet av hög rang. — B:s
studieresa till Italien fick betydelse för utvecklingen
av hans konst huvudsakligen därigenom, att
han lärde känna Alpernas natur, som han
studerade och tecknade med iver och med stark
känsla för dess storslagna karaktär.
Berglandskapets perspektiv och stora mått
återkomma ofta i hans målningar, där de små
människogestalterna vimla som myror i det
vida landskapet med dess höga träd, stora
terrängformationer och fria rymd.
B:s daterade målningar äro alla från åren
1558—68; den senaste är den gripande,
mästerligt komponerade »De blinda, som leda
varandra till undergången» (i Neapels museum).
Hans egenhändiga målningar äro sällsynta;
de flesta finnas i konsthistoriska museet i
Wien. I Sverige finnes ingen; två utmärkta
kopior, utförda av hans son Pieter, den ena
i Nationalmuseum, den andra i Stockholms
högskolas samling (efter ett försvunnet
original), ge en föreställning om hans konst.
Nationalmuseum äger också ett par av hans
teckningar. Se bilder på vidstående plansch.
Litt.: R. van Bastelaer och G. H. de Loo,
»Peter Bruegel 1’ancien» (1905—07); R. van
Bastelaer, »Les estampes de P. B.» (1908);
monografier av Romdahl (i Jahrbuch der
kunsthistorischen Sammlungen des
allerhöch-sten Kaiserhauses, 1905), Dvofäk (1921) och
Friedländer (1921). H. W-n.
Brueghel [brö’gel], Abraham, flamländsk
målare (1631—omkr. 1690), sonson till Jan
B. d. ä., huvudsakligen verksam i Rom och
Neapel. Målade stilleben med frukter och
blommor. En »Flicka, nedtagande en
druvklase,» tillhör Nationalmuseum. H. W-n.
Brueghel [brö’gol], J a n d. ä., kallad S a
m-me ts - B rueghel, flamländsk målare (1568
—1625), son till Pieter Bruegel d. ä., verksam i
Antwerpen. Gjorde på 1590-talet en långvarig
studieresa i Italien och
besökte flera gånger
tyska städer. Målade
med utomordentlig flit
massor av små
landskap, djur och
blomsterstycken, genrebilder, bibliska och
mytologiska motiv, hållna
i blågrön ton, bruten
av klara, skimrande
lokalfärger. Sitt binamn
har han på grund av
färgens mjukhet och
glans. Ofta
samarbetade han med andra
konstnärer; i Rubens’ »De tre gracerna» i
Nationalmuseum har han utfört landskapet och
blomsterkorgen, i andra målningar av Rubens
m. fl. konstnärer har han medverkat på
liknande sätt, och i landskap av andra målare
utförde han figurerna. Han var mycket högt
ansedd av sin samtid, nära vän med Rubens
och hovmålare hos de spanska ståthållarna i
Nederländerna. Den största och bästa
samlingen av hans arbeten (54 målningar) finns
i Pradomuseet i Madrid. Nationalmuseum
äger tre målningar av honom. — Hans son
Jan B. d. y. (1601—78, far till Abraham
B.) imiterade hans konst med skicklighet och
framgång. H. W-n.
Brueghel [brö’gol], Pieter d. y., kallad
Helvetes-Brueghel, flamländsk
målare (omkr. 1564—omkr. 1637), son till Pieter
Bruegel d. ä., verksam i Antwerpen.
Kopierade, än troget, än fritt, sin fars arbeten (se
ovan) och utförde på egen hand i anslutning
till hans stil landskap, genrebilder och
fantastiska helvetesscener. H. W-n.
Brugd, se Hajar.
Bruges [bry-g], belg. stad, se B r y g g e.
Brugge [bry’-], belg. stad, se B r y g g e.
Brugghen [bry’gen], Hendrick ter,
holländsk målare (1587?—1629), verksam i
Ut-recht, där han var elev till A, Bloemaert.
Studerade 1604—15 i Italien (Rom, Neapel,
Milano). Målade under påverkan av Bloemaert
och Caravaggio bibliska bilder och
genreporträtt. Hans arbeten äro sällsynta;
Nationalmuseum äger två av hans målningar. H. W-n.
Brugmann, Karl Friedrich, tysk
språkvetenskapsman (1849—1919), professor i
indoeuropeisk språkvetenskap i Leipzig sedan
1887. Bland B:s till ett antal av omkring 400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
