Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulwer, sir Henry, baron Daling and Bulwer - Bulwer-Lytton, Edward (1803—73)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Bulwer-Lytton, E.
240
han 1848 utvisad, misstänkt för
stäinp-lingar med progressisterna. S. å. adlades
han (sir Henry B.). Ambassadör i
Washington 1849 och mycket populär där, avslöt
B. det s. k. Clayton-Bulwerfördraget 1850
rörande Englands och Förenta staternas
mel-lanhavanden i Centralamerika. Han var 1852
—55 minister i Florens och 1858—65
ambassadör i Konstantinopel, som sådan mycket
inflytelserik. 1868—71 ånyo medlem av
underhuset, blev han pär 1871. — Som diplomat
var B. känd för sin lysande
konversations-talang och en under masken av likgiltig
sorglöshet dold skarp iakttagelseförmåga. B. vann
även anseende som skriftställare. I »An
au-tumn in Greece» (1826) skildrar han sin resa
i Grekland under upproret 1824. Han skrev
en biografi över Byron (1835, omtr. 1851), en
monografi över Frankrike (2 bd, 1834) och i
anslutning därtill »The monarchy of the middle
classes» (1836). 1867 utkom »Historical
cha-racters» (Talleyrand m. fl.). En bok om
Pal-merston (3 bd, 1870—74) hann B. ej själv
avsluta.
Bulwer-Lytton [boTcoo-li’tn], E d w a r d,
baron L y 11 o n, engelsk författare och
politiker (1803 28/s—73 18/i), bror till Henry B.
Sjuttonårig utgav B. en omogen diktsamling i
Byrons stil, »Ishmael,
and other poems»
(1820). Han studerade
i Cambridge, gjorde
sig bemärkt i
societe-ten, svärmade för
Byron och Schiller, led av
världssmärta och var
en fulländad dandy
med galanta äventyr.
1827 äktade han
Ro-sina Doyle
Whee-ler (1802—82), en
irländsk skönhet med
lit
terär begåvning, förlorade härigenom
understöd från sin mor och tvangs att arbeta för
sitt uppehälle. Hans första roman, »Falkland»
(1827), väckte ej uppseende, men i »Pelham,
or the adventures of a gentleman» (1828) fick
den engelska litteraturen en aristokratisk
roman; denna intima skildring av tidens
by-ronske salongshjälte, dandyn, gjorde B.
europeiskt berömd. I dess satiriska beskrivningar
av det mondäna livet återfann man flera av
tidens mest kända personer. B. skrev sedan
spännande kriminalromaner, t. ex. »Paul
Clif-ford» (1830) och den mera kända »Eugene
Aram» (1832). Uppmärksammad som
politiker, invaldes han som liberal i parlamentet
1831. Under sin rastlösa verksamhet
försummade B. sin hustru; olika lynnen vållade
även strid, de levde var för sig samt skildes
lagligen 1836. Hustrun utgav 1839 »Cheveley,
or the man of honour», en roman, som elakt
karikerade B., och angrep honom även under
1858 års valkampanj. Hon sattes under
uppsikt som sinnessjuk men släpptes och
fort
satte angreppen på mannen, bl. a. i romanen
»The world and his wife» (1858).
Vid ministerkrisen 1834 utgav B. »A letter
to a late cabinet minister on the present
crisis», på grund varav lord Melbourne erbjöd
honom plats i ministären. B. avböjde för sitt
författarskaps skull. 1833 utkommo de
satiriska essäerna »England and the english».
Efter dikten »The pilgrims of the Rhine»
(1834) uppnådde B. med de historiska
romanerna »The last days of Pompeii» (1834) och
»Rienzi» (1835) höjdpunkten av sitt rykte.
Hans följande romaner »Ernest Maltravers»
(1837) och dess fortsättning »Alice» (1838) ge
psykologiska skildringar ur det engelska livet
och mottogos med stort bifall. B. sysslade
även med journalistik och skrev dramer,
sentimentala och förkonstlade men med sinne
för scenen, såsom »Richelieu» (1839, uppf. i
Sverige 1840) och bäst »Money» (1840, sv.
övers. 1842). 1838 blev den då som mest
populäre B. upphöjd till baronet, ärvde 1843
mödernegodset Knebworth i Hertfordshire och
lade då L y 11 o n till fädernenamnet B. (sir
Edward B.-Lytton). 1841—52 var han mest
på resor. »The last of the barons» (1843)
anses av många som hans bästa historiska
roman. Under 1840-talet skrev han även
lyrik, bl. a. polemiserande mot Tennyson. Av
sitt romantiska epos »King Arthur» (1849,
omarb. 1870) hade B. väntat sig mycket, men
det mottogs kyligt. Under inflytande av
Dickens skrev B. 1849 »The Caxtons», en
humoristisk skildring, samt ett slags fortsättning
i den på sin tid högt skattade »My novel, or
varieties of english life» (1853), där de
bul-werska adelsmännen — bleka riddare utan
vank och lyte, iskalla till det yttre men med
hjärtesåret blödande i det inre — erövrade
en svärmisk publik.
1852 uppträdde B. åter som politiker, men
nu som konservativ. Han var 1858—59
kolonialminister i lord Derbys andra toryministär
och blev 1866 pär som baron Lytton of
Knebworth. Till hans senare böcker höra
den mystiskt-spiritualistiska romanen »A
stränge story» (1862), »The coming race»
(1871) och »kenelm Chillingly» (1873). B:s
son (se E. R. B. - L y t t o n, earl av
Lytton) utgav »Speeches of lord Lytton» (2 bd,
1874). En samlad uppl. av B:s skrifter är
»The Knebworth edition» (38 bd, 1873—75).
Hans romaner ha spritts i alla länder och
samtliga, utom »The Caxtons», översatts till sv.
B., som var energisk och smidig, dolde
under en dandys later sin beslutsamhet och
kraft. Han var mycket beläst men utan
grundligare bildning. Det maner, vari han
skrev, är numera föråldrat och många av hans
arbeten glömda. Hans skrivsätt var
teatraliskt, språket konstlat och ofta svulstigt, hans
smak och omdöme bristfälliga, och han saknar
i djupare mening originalitet. Men han var
en smidig talang, utförde sina romaner med
omsorg, hans människoskildring vittnar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
