Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böckman, Martin - Böda - Bödtker, Sigurd - Böe, Frants Diderik - Böggild, Ove Balthasar - Bögh, Erik - Bögildgaard - Böhlau, Helene - Böhle, Fritz - Böhl von Faber, Cecilia - Böhm, Rudolf - Böhm-Bawerk, Eugen von - Böhme, Franz Magnus - Böhme (Böhm), Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Böda—Böhme
416
under fängelsetiden (1664) till svenska
regeringen finnas i Riksarkivet. Jfr biogr. i
»Dic-tionary of national biography», där han
kallas Beckman. V. S-g.
Böda, socken, omfattande nordligaste delen
av Öland och omsluten på tre sidor av havet;
Åkerbo härad, Kalmar län; 124,40 kvkm, 1,526
inv. (1925). Mer än hälften av socknens yta
upptages av skogsmarker, de betydligaste på
ön och till större delen tillhöriga Böda
krono-park (å 5,902 har). Dessutom stora
flygsands-fält. I socknen Böda hamn på östra sidan och
Byxelkroks hamn på den västra, den förra
ändstation för Borgholm—B. järnväg. 1,256
har åker, 8,532 har skogs- och hagmark.
Pastorat i Växjö stift, Ölands norra kontrakt.
Bödtker, Sigurd, norsk kritiker (f. 1866).
Har beklätt befattningar inom
administrationen och som teaterkritiker, 1897—1908 i
Verdens Gang, från 1910 merendels i Tidens
Tegn, ådagalagt kvickhet och lidelsefull energi.
Skr.: »Kristiania-premierer» (2 bd, 1923—24).
Böe (B ö), F r a n t s D i d e r i k, norsk
målare (1820—91). Var bergensare, studerade i
Köpenhamn och Paris, vistades länge på
Lofoten, målade havsfåglar därifrån, även
stilleben, skogens djur och blommor. Representerad
även i svenska statssamlingar. G-gN.
Böggild, Ove Balthasar, dansk
mineralog och geolog (f. 1872), blev 1912 professor
i mineralogi vid Köpenhamns universitet.
B:s väsentligaste arbeten behandla frågor
från mineralogiens och petrografiens område;
han har beskrivit mineral från Grönland
(»Mineralogia groenlandica», 1905) och
bearbetat bottenprov från flera havsexpeditioner.
Inom Danmarks geologi märkes hans
arbete om »Den vulkanske aske i moleret
samt en oversigt over Danmarks ældre
ter-tiærbjærgarter» (1918). K. A. G.
Bögh, Erik, dansk författare (1822—99).
1844 var han medlem av ett kringresande
danskt skådespelarsällskap i Sverige och, när
detta upplöstes, i några år kringresande
porträttmålare. I Oslo
skrev han 1848 en
lustig revy, som hade
stormande framgång.
B. återvände 1849 till
Köpenhamn, där han
gjorde stor lycka som
författare av vådeviller
och andra stycken för
scenen, de flesta
bearbetningar av franska
och tyska förebilder.
1855—60 var B.
direktör för Kasinoteatern.
1860 övertog han redaktionen av Folkets Avis,
som till följd av hans lätta kåserier fick stor
spridning, och övergick sedan till Dagens
Nyheder, vars medredaktör han var till 1885.
Urval av dessa kåserier utgåvos årligen i 25
år under titeln »Dit og dat». 1881 vart B.
censor vid Köpenhamns kungl. teater, en ställning,
som han ej var vuxen. Han var ivrig
skandinav och väckte 1876 stort uppseende genom
sitt häftiga angrepp i »Mester Oles prædiken»
mot den förenade vänstern. — B:s
»Dramatiske arbejder» utkommo 1858—71 i 7 bd och
1885—86 i ett urval på 3 bd. Dessutom utgav
han samlingar av sina visor och många
prosaskrifter, bl. a. romanen »Jonas Tværmoses
ærgrelser» (1864—75; sv. övers. 1864) och
memoarverket »Erindringer» (1894—97). E.Ebg.*
Bögildgaard [bö’gilgår], dansk
uppfostringsanstalt för straffade eller vanartiga pojkar
vid Kjellerup på Jylland mellan Viborg och
Silkeborg. Plats för 50 pojkar.
Jordbruksarbete, folkskoleundervisning m. m. B.
inköptes 1830 av staten och lämnades till
sles-vigaren P. P. Schmidt, som med outtröttlig
hängivenhet ledde anstalten till sin död 1885,
närmast efter mönster av Hofwyl i Schweiz.
Böhlau [bö’lau], H e 1 e n e, tysk
författarinna (f. 1859). Fick en vårdad uppfostran,
som avslöts med vidsträckta utrikes resor,
särskilt i orienten. I Konstantinopel ingick
hon äktenskap med Omar al-Raschid bej men
flyttade senare till Tyskland. Bland hennes
många noveller och romaner må nämnas
»Ratsmädelgeschichten» (1888), »Der
Rangier-bahnhof» (1896; »Rangerbangården», 1902),
»Die Recht der Mutter» (1896; »Modersrätt»,
1899), »Das Halbtier» (1899), »Die
Kristall-kugel» (1903), »Das Haus zur Flamm» (1907),
»Der gewürzige Hund» (1914) och »Die
leicht-sinnige Eheliebste» (1925). Fru B. började
med friska och ljusa berättelser från det gamla
Weimar men övergick sedan till att i
naturalistiska arbeten föra den förtryckta kvinnans
talan. Karakteriseringsförmåga och lidelse
utmärka hennes författarskap. R-n B.
Böhle, Fritz, tysk målare och skulptör
(f. 1873), en särdeles mångsidig begåvning,
har målat religiösa, mytologiska och
romantiska ämnen, porträtt, bondeliv och landskap,
har utfört kärnfulla skulpturer (»Karl den
store i Frankfurt», »Tjurtämjare») och
storstilade raderingar. Rikt representerad i
gallerier i Stuttgart och flerstädes i Tyskland.
Monogr. av Klein 1909. G-g N.
Böhl von Faber [bol fån-], Cecilia, se
C a b a 11 e r o.
Böhm, Rudolf, tysk farmakolog (f. 1844),
1884—1921 professor i Leipzig. Har bl. a.
behandlat hjärtgifter och pilgiftet kurare.
Böhm-Ba’werk, Eugen von, se Böhm
von Bawerk.
Böhme, Franz Magnus, tysk
musikhistoriker (1827—98). Utgav betydande
samlingsverk av tyska folkvisor (»Altdeutsches
Liederbuch», 1877; 1500-talets
folkvismelo-dier), skrev »Geschichte des Tanzes in
Deutsch-land» (1886). T. N.
Böhme (Böhm), Jakob, tysk mystiker (1575
—1624). Var 1599 skomakarmästare i
Gör-litz. Han läste grundligt bibeln och tyckes
även ha studerat åtskilliga naturfilosofiska
och mystiska skrifter, bl. a. Paracelsus. 1612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
