Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Canticum - Cantilena - Cantillon, Richard - Cantino - Canto - Canton (Ohio) - Canton (Kina) - Canton, John - Cantor - Cantor, Georg Ferdinand Ludvig Philip - Cantor, Moritz - Cantù, Cesare - Cantus - Cantzler, Axel Leopold - Canutus - Canynges - Canyon Diablo - Canzon, Kanzon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Cantilena—Canzon
566
ingå i klostergudstjänsten. Inom romerska
kyrkan skiljer man mellan cantica minora
och majora; de senare upptogos i luterska
kyrkan och kallas därför ofta evangeliska
(Marias, Sakarias’ och Simeons lovsånger).
I gamla koralpsalmboken av 1697 finnas de
ännu i sin gamla musikaliska form. Cantica
höra till liturgiska sångens allra äldsta
delar och stå närmast (den davidiska)
psalmsången; ofta kallas Davids psalmer själva
för cantica. T. N.
Cantile’na, it., kort, visartat sångstycke;
under medeltiden en folkvisartad melodi, under
1600-talet melodisats (motsats: recitativ).
Cantillon [eng. käntiTan, fr. kätija’],
Richard, irländsk-fransk affärsman och
nationalekonom (omkr. 1680—1734). Var först
köpman i London, sedan bankman i Paris,
där han med dristighet drev affärer,
spekulerade och skördade stora vinster; bosatte sig
slutligen i London; han mördades av sin kock.
— C. anses vara förf, till den av Jevons som
nationalekonomiens vagga betecknade »Essai
sur la nature du commerce en général» (1755;
angiven som övers, från eng.). Här göres den
sedan vanliga åtskillnaden mellan normalt
värde och marknadsvärde. I penningläran
utvecklas kvantitetsteorien rätt fullständigt:
penningens värde bestämmes av den summa,
som utbjudes mot mängden saluhållna varor;
penningtillgången beror även av pengarnas
omloppshastighet; penningkvantiteten
utgö-res ej blott av metallmynt utan även av
pap-persmynt, »fiktiva och imaginära pengar».
CantFno, it., fiolkvint.
Ca’nto, it., sång; huvudmelodi i ett
flerstäm-migt stycke, vanligen i diskanten. — C.
fe’r-mo (ca’ntus fi’rmus), den gregorianska,
unisona kyrkosången; varje melodi, som lägges
till grund för en kontrapunkt. — C. pia’no
(ca’ntus plänus), gregoriansk koral; c.
figu-ra’to el. misura’to (ca’ntus figurälis el.
mensu-rälis), mensuralsång, flerstämmigt stycke i
bestämd rytm.
Canton [kä’ntan], stad i staten Ohio, U. S.
A., 80 km s. s. v. om Cleveland och Eriesjön;
87,091 inv. (1920). Stor industri- och
järnverks-stad. Hälften av arbetarna sysselsattes inom
järn- och stålindustrien.
Canton [käntån], stad i Kina, se K a n t o n.
Canton [kä’ntan], John, engelsk fysiker
(1718—72). Framställde konstgjorda
magne-ter utan hjälp av naturliga, bestämde den i
leidnerflaskan samlade elektricitetsmängden,
ådagalade samtidigt med Franklin, att några
moln äro positivt, andra negativt laddade,
samt uppvisade, att vatten är
sammantryck-bart. Han sökte även förklara kompassnålens
dagliga riktningsändring och gjorde viktiga
iakttagelser vid Venuspassagen 1761.
Ca’ntor, lat., sångare, försångare i en
församling. Se vidare Kantor.
Ca’ntor, Georg Ferdinand Ludvig
Philip, tysk matematiker (1845—1918). Blev
1879 professor i matematik vid universitetet
Ord, som saknas under
i Halle. C. är skaparen av mängdteorien (se
d. o.). 1870 bevisade C. sin berömda
entydig-hetssats för funktioners utveckling i
trigono-metriska serier, och det var hithörande
problem, som föranledde honom till de
mängdteoretiska undersökningarna och
begreppsbildningarna. Åtskilliga av hans viktigaste
avhandlingar stå i de första årgångarna av
Acta Mathematica. T. B.
Ca’ntor, Moritz, tysk matematiker (1829
—1920). Verksam från 1863 som professor i
Heidelberg, där han nästan uteslutande
ägnade sig åt forskningar i matematikens
historia. Resultatet av dessa är utgivet under
titeln »Vorlesungen über die Geschichte der
Mathematik» (4 dir, 1880—98; I i 4:e uppl.
1922). Grundat på noggranna källforskningar
och säkra iakttagelser, anses det som
förnämst på sitt område. T. B.
Cantu, C e s a r e, italiensk historiker och
vitter förf. (1807—95), slutligen, från 1878,
direktör för arkivet i Milano. Bördig från
Lombardiet, blev C. av österrikarna för sitt
arbete »Ragionamenti sulla storia lombarda
nel secolo XVII» (1832—33) ådömd ett års
fängelse. Under fångenskapen skrev han den
populära romanen »Margherita Pusterla» (utg.
1838, många uppl.) och senare en mängd
historiska verk, bl. a. en stilistiskt förtjänstfull
världshistoria, »Storia universale» (35 bd,
1836—42) och »Storia degli italiani» (6 bd,
1854) samt vittra och litteraturhistoriska
skrifter, bl. a. ett arbete om sin andlige
läromästare, »A. Manzoni, reminiscenze» (2 bd,
1883). Genom sin världshistoria och sina
mycket spridda folk- och ungdomsskrifter utövade
C. en stark inverkan på Italiens andliga liv.
Ca’ntus, lat., sång. Jfr C a n t o.
Ca’ntzler, Axel Leopold, skulptör (1832
—75). Utbildad i Stockholm, München och
Italien, gjorde sig C. känd genom statyerna
»Eri-gone» (utställd 1863, Nationalmuseum),
»Kra-ka», »Psyche, buren av amoriner». C. målade
även landskap i gammaldags maner. — Hans
bror Johan Oscar C. (1844—1921) målade
porträtt och genre. G-gN.
Canütus, lat. form av namnet Knut.
Canynges [kä’ninz], se C a n n i n g, sp. 551.
Canyon Dia’blo [kanjå’n ], se Meteoriter.
Canzön, K a n z ö n (av it. canzo’ne, sång,
dikt), i metriken namn på väsentligen
likartade lyriska diktformer med vanligen
jam-bisk rytm. C. har provensalskt ursprung men
utbildades inom italienska vitterheten. Mest
bekant är canzone petrarchesca,
som består av oftast 5—10 med hänsyn till
versernas antal (9—20), rimföljd o. s. v. oftast
lika byggda strofer (stanze) samt en fåradig
avslutningsstrof (congedo). Verserna äro olika
långa och rimma inbördes efter versschema,
vilka ej äro lika bundna som sonettens. De
förnämsta italienska canzonskalderna äro
Dante, Petrarca, Tasso och G. Leopardi, vars
c. äro orimmade. — I svensk poesi infördes
c. av L. Hammarsköld och Atterbom; av
se
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
