Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caravaggio, Polidoro da (Caldara) - Carbo - Carbo, familj - Carbolineum - Carbonado - Carbonari - Carboneum - Carborundum - Carcagente - Carcano, Giulio - Carcassonne - Carcer - Carcharias - Carcinoma - Carcinus - Carco, Francis - Cardamine - Cardamombergen - Cardamomum - Cardanlänk - Cardano, Geronimo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Carbo—Cardano
588
några få målningar med bibliska motiv äro
bevarade. De senare visa en entonig kolorit och
ett inslag av realistisk uppfattning. H. W-n.
Ca’rbo, lat., kol.
Ca’rbo, familjenamn för en gren av ätten
Papirius i Rom. — 1. Gaius Papirius
C., talare, understödde gracchernas
reformsträvanden men övergick sedan till
optima-terna, som dock misstrodde och läto åtala
honom. — 2. G n a e u s Papirius C.,
talare, folkledare, var en av Marius’ anhängare.
Vid Sullas återkomst till Italien 83
bekämpade han utan framgång denne och flydde
därpå till Afrika. Han blev sedan på
Pom-peius’ befallning avrättad. R. Tdh.*
Carbolinèum, se Karbolineum.
Carbonädo, se Diamant.
Carbona’ri (egentl. »kolare»), medlemmar
av ett hemligt politiskt sällskap, vilket omkr.
1810 grundades i konungariket Neapel, senare
utbreddes över hela Italien och fick
efterbild-ningar i andra länder, särskilt i Frankrike.
C. kämpade urspr. mot fransmännens
herravälde i Italien, sedan mot österrikarna och
inhemska reaktionära regeringar samt för
Italiens enhet. De hade först sitt tillhåll i
Abruz-zernas och Kalabriens bergstrakter och lånade
från det i dessa trakter bedrivna kolaryrket
och från den kristna religionen olika uttryck,
som i sin nya betydelse endast förstodos av
de invigda. En carbonariloge kallades sålunda
»baracca» (hydda), ett möte »vendita»
(försäljning), utomstående »hedningar», yttervärlden
»skogen», som skulle rensas från »vargarna»,
d. v. s. tyrannerna. Sällskapet hade
medlemmar av alla samhällsklasser och spelade
särskilt vid revolutionen i Neapel 1820 en stor
roll men förföljdes sedan av myndigheterna
och uppgick så småningom i Mazzinis mera
livskraftiga organisation »Det unga Italien».
Efter c:s förebild grundades omkr. 1820 ett
omsorgsfullare organiserat franskt sällskap,
»La charbonnerie frangaise», med A. Bazard
(se d. o.) som ledare. Detta hade stor andel
i upprorsförsöken 1821—22 och beredde
marken för julirevolutionen. Dess flesta
medlemmar blevo sedan anhängare till Ludvig
Filip. — Litt.: R. M. Johnston, »Napoleonic
empire in Southern Italy» (2 dir, 1904);
Spa-doni, »Sette, cospirazioni, e cospiratori» (1904).
Carböneum, lat., kol.
Carboru’ndum, se Karborundum.
Carcagente [-^ä’n-], stad i ö. Spanien, prov.
Valencia, 40 km s. om Valencia, på en bördig
slätt, bevattnad av kanaler från Jücar; 14,041
inv. (1920). Apelsiner, ris, råsilke.
Ca’rcano, G i u 1 i o, italiensk förf. (1812—
84). Var född i Milano, deltog 1848 i
resningen mot österrikarna, blev landsflyktig och
återkom hem först 1859, då han blev prof,
i estetik i Milano. Hans diktning var
romantisk och idyllisk med religiös anstrykning.
Särskilt omtyckt blev familjeromanen
»An-giola Maria» (1839). C. översatte
förtjänstfullt Shakespeares dramatiska arbeten.
Carcassonne [-så’n], huvudstad i depart.
Aude i s. Frankrike, vid Aude; 29,314 inv.
(1921). Biskopssäte; vin, garverier m. m. Är
livligt handels- och industricentrum, beläget
där floddalen öppnar sig mot medelhavsslätten
samt vid Canal du Midi. Huvuddelen på
vänstra flodsidan, anlagd på 1200-talet, på högra
sidan förstäder, däribland på en kulle det
gamla C., La Cité, en nästan orörd lämning
av det medeltida C., en imposant
fästnings-stad med murar, torn, slott och katedral (se
vidstående plansch). Detta äldre C. har
romerska murlämningar, gjordes av västgöterna
till en stark gränsfästning och fick sina
me-deltidsmurar som huvudstad för vicomterna
av Trencavel. 1247 tillföll C. franska kronan.
Monogr. av Jourdanne (1901) och J. Poux(1922).
Ca’rcer, lat., fängelse, särskilt vid skolor
och universitet i äldre tider.
Carchärias, se Hajar.
Carcinöma, se Kräfta.
Ca’reinus, se Krabbor.
Carco [karkå’], Francis, fransk
författare (f. 1886). Född på Nya Kaledonien
(Oce-anien), har C. väckt uppmärksamhet genom
sina ryskt påverkade, impressionistiskt
livfulla skildringar från de socialt och moraliskt
förkomnas kvarter i Paris. Hallarnas apacher
och Montmartres glädjeflickor, vilkas »argot»
han fullständigt behärskar, äro hjältar och
hjältinnor i hans flesta romaner. Bland dessa
märkas »Jésus-la-Caille» (1914), »L’équipe»
(1918) och »L’homme traqué» (1922; behandlar
en fransk Raskolnikovfigur). Tills, m. André
Picard har han skrivit den kryddade
folkpjäsen »Mon homme» (1921). Som vislyriker
brås han närmast på Verlaine. Kj.S-g.
Cardämine, se Ängskrasse.
Cardamömbergen, bergland i s. Främre
Indien, Travancore, en fortsättning på
Anama-lai (se d. o.) och uppbyggt av gnejs och
kri-stalliniska skiffrar. Rika på kryddväxter,
ha de givit namn åt kardemumman
(Eletta-ria cardamomum).
Cardamömum, se Kardemumma.
Cardanlänk, detsamma som kardanknut. Se
A x e 1 k o p p 1 i n g, sp. 626.
Carda’no, G e r o n i m o, italiensk
naturforskare, matematiker (1501—76). Var
professor först i
matematik, sedan i
medicin. Sitt liv
skildrade han i »De vita
propria» (ty. övers.
1914, med biogr.).
I sitt matematiska
huvudarbete, »Ars
magna» (1540),
publicerade han
lösningen till en
generell kubisk
ekvation, som mot
tyst
hetslöfte delgivits honom av Tartaglia.
Lösningens form är emellertid tillskriven C. För
övrigt gå hans matematiska diskussioner i
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
