- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 4. Bromell - Commodore /
655-656

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carteret, släkt - Carteret, Philip - Cartesian - Cartesianske dykaren - Cartesius, Renatus (René Descartes)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

655

Carteret, Ph____Cartesius

656

guvernörer. Sir George C. (d. 1680) var
1643, liksom förut fadern, sir Philip de C.
(1584—1643), kunglig viceguvernör på Jersey,
som de 1643 tappert försvarade mot
parla-mentstrupperna. Sir George C. utrustade
sedan kapare i Kanalen, gav rojalisterna
fristad på Jersey men nödgades 1657 underkasta
sig parlamentet. Efter restaurationen 1660
var han skattmästare för engelska flottan
(1661—67). Han var även intresserad i
nordamerikanska kolonialföretag, bl. a. i den efter
hans fädernö uppkallade kolonien New
Jersey. Om sonsonen John C., earl Gran ville,
se d. o. V. S-g.

Carteret [kä’torot], Philip, engelsk
amiral och upptäcktsresande (d. 1796). Deltog
1764—66 i Byrons världsomsegling samt
företog 1766—69 en ny resa runt jorden,
varunder han upptäckte flera öar i Stilla havet,
bl. a. Pitcairn, samt kartlade Celebes’ v. kust.

Cartesiän, anhängare av filosofen Cartesius
(se d. o.). — C a r t e s i a n i’s m, det
filosofiska system, som uppställdes av Cartesius.

Cartesiänske dykaren, se Fysikaliska
leksaker.

Cartesius, R e n a t u s (latinisering av hans
franska namn René Descartes [däka’rt]),
fransk filosof, matematiker och naturforskare
(1596—1650). Född i La Haye i Touraine,
tillhörde han en förmögen fransk adelssläkt
och var seigneur du Perron. Sin skolbildning
erhöll han i jesuitskolan i La Flèche. Efter
att en tid ha deltagit i det förnäma
världslivet i Paris, sedan i ett par fälttåg under
30-åriga kriget och så gjort vidsträckta resor,
återvände han till Paris men levde i
tillbakadragenhet, ägnande sig åt vetenskapliga
studier. För att vara mera ostörd flyttade han
1629 till Holland, där han under 20 år
flyttade från stad till stad, tydligen för att ej
bindas av några bekantskaper. Där författade
han sina vetenskapliga arbeten. Men 1649 lät
han genom drottning Kristinas enträgna
inbjudningar locka sig till Stockholm. Hans
svaga bröst uthärdade emellertid ej det
stränga klimatet, och han dog där redan
följande år. Hans stoft fördes 1666 till Paris
och vilar där i kyrkan S:t Geneviève. Såsom
kronprins lät Gustav III 1770 till hans minne
uppföra ett av Sergel hugget gravmonument
i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.

C. är den moderna filosofiens egentlige
grundläggare. Med medeltidens dogmatism
bröt han genom att fordra, att man måste
börja filosoferandet med att tvivla på allt,
nämligen för att finna en verkligt säker
utgångspunkt, varifrån man sedan kan fortgå
med sträng deduktion efter föredömet av den
enda dittills säkra vetenskapen, matematiken.
Han vänder sig därvid tvivlande ej blott mot
alla filosofiska auktoriteter utan även och
framför allt mot den sinnliga erfarenheten och
alla de kunskaper vi tro oss på den kunna
bygga, ty den möjligheten finnes ju, att våra
sinnesförnimmelser ingivas oss av någon
mäk

tig högre makt utan att alls motsvaras av
någon yttre verklighet. Av detta sitt tvivel
på sinnenas vittnesbörd drevs han att i stället
rikta uppmärksamheten inåt, och då fann han
i sitt eget medvetande något, varpå han icke
kunde tvivla. När han tvivlade, kunde han
ej tvivla på att han gjorde det, och sålunda
blev han viss på sin egen tillvaro såsom
tvivlande. Och på samma sätt förhåller det sig
med alla yttringar av vårt medvetande eller
vad C. kallade vårt »tänkande». På så sätt
hade han funnit sin första säkra grundsats:
»Cogito, ergo sum» (jag tänker, alltså är jag
till). Bland mina tankar finnes en, genom
vilken jag kan få visshet även om en annan
verklighet än mitt eget jag. I gudsidén har
jag nämligen begreppet om en fullkomlig
verklighet. Såsom ofullkomlig kan jag ej själv
vara dess grund. Alltså måste det finnas en
Gud (det ontologiska beviset). I
dennes sannfärdighet har jag en borgen för
mina klara och tydliga idéers sanning. Nu
har jag en klar uppfattning ej blott om min
själ såsom en tänkande varelse (res cogitans)
utan även om kroppar såsom i rummet
utsträckta föremål (res extensae). Sålunda
finnes ock en kroppslig värld. Själ och kropp
äro till arten skilda substanser, och
sambandet mellan dem söker C. förklara genom
livsandarna (spiritus animales). Rörande den
kroppsliga verkligheten utvecklade han en
strängt mekanisk fysik, som han utsträckte
även till den organiska verkligheten: djuren
äro maskiner utan medvetande.

C. hade ett bestämmande inflytande på
filosofiens utveckling ända fram till Kant. Den
rationalistiska riktningen på fastlandet
(Male-branche, Spinoza, Leibniz m. fl.) utgick direkt
från honom. Även på den empiriska
riktningen, som hade sin stamort i England (Locke
och hans efterföljare), inverkade han så till
vida, att de i mångt och mycket fingo sina
problemställningar från honom och utvecklade
sina åsikter i opposition mot honom. — På
den moderna naturvetenskapen har C. utövat
inflytande genom sin strängt mekaniska
uppfattning av den kroppsliga verkligheten. Själv
ägnade han sig också åt naturvetenskaplig
forskning, särskilt inom mekaniken och
optiken, varjämte han är en av den analytiska
geometriens grundläggare. Som stilist är han
en av den franska litteraturens klassiker. —
C:s huvudarbeten äro »Discours de la
mé-thode» (1637), »Meditationes de prima
philo-sophia» (1641), »Géometrie» (1637) och
»Diop-trique» (1639). Senaste upplagan av hans
samlade arbeten har utgivits av C. Adam och
P. Tannery (11 bd, 1897 ff.). Inom franska
litteraturen finnas många monografier över C.
av Millet (1870), Liard (1882), Fouillée (1893),
Landormy (1901) m. fl. Den förnämsta tyska
framställningen av hans filosofi har Kuno
Fischer lämnat i »Geschichte der neueren
Phi-losophie», I (4:e uppl. 1897). Åt C:s
förhållande till drottning Kristina och prinsessan

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 11 15:33:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdd/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free