Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charron, Pierre - Charta - Charta partita - Charta sigillata - Charte - Charter - Chartered company - Charters Towers - Chartier, Alain - Chartism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Charta—Chartism
920
en vid liv och att föra oss till religiös tro.
C. kräver självständighet för etiken i dess
förhållande till religionen: naturen och
förnuftet fordra dygden, även oavsett dennas
religiösa sanktion. — Litt.: J. B. Sabrié, »P.
C. (1541—1603). L’homme, 1’æuvre,
1’influ-ence» (1913). S-e.
Cha’rta, lat. (av grek. cha’rtes), urspr.
papyrusväxtens bast, sedermera allt, varpå
något var skrivet eller ritat, liksom även det
skrivna, brev, bok o. s. v. Under medeltiden
betydde det urkund, diplom, t. ex. c. pacis,
fredsfördrag, c. libertatis, frihetsbrev. Den
märkligaste medeltidsurkund, som bär
namnet c., är den i England 1215 utfärdade
Magna charta (se d. o.). Ordets franska
motsvarighet är charte, dess engelska charter
(se dessa ord). I senare tid har namnet c.
(»karta», se d. o.) använts om vissa
oktrojera-de statsförfattningar, t. ex. den 1814 i
Frankrike och den 1826 i Portugal införda.
Cha’rta partita, lat., eg. »delat blad»,
urkund, som under medeltiden användes som
kontrakt mellan två el. flera personer.
Kon-traktsexemplaren skrevos bredvid varandra
på samma blad, överst på detta sattes ett
tänkespråk el. dyl., och när exemplaren
klipptes isär, följde olika delar av överskriften
med vart och ett. Genom att sedan hoppassa
kontraktsexemplaren kunde man övertyga sig
om deras äkthet.
Cha’rta sigilläta, lat., stämpelpapper. —
Chartæsigillatæavgifter,
skattemedel, grundade på stämpelpapper. — Se B
e-villning och Stämpelpapper.
Charte [Jart], fr., urkund, dets. som lat.
charta (se d. o.). — C. constitutionelle
[-kastitysiånä’1], den av Ludvig XVIII år
1814 i Frankrike utfärdade författningen,
»kartan». — Om École des chartes se
d. o. Jfr Karta.
Charter [tja’ta], eng., fribrev, privilegier;
oktrojerad författning; vissa dokument. Jfr
Certeparti, Chartism, Fribrev och
Magna charta.
Chartered company [tfä’tod kampøni], se
British South A f r i c a company och
Handelskompani.
Charters Towers [tJäTez tåu’oz], stad i n. ö.
Queensland, Australien, 100 km från kusten;
9,499 inv. (1921). Uppstod 1872 som
medelpunkt för ett likanämnt gulddistrikt, som
ännu ger betydande avkastning.
Chartier [Jartie’], A 1 a i n, fransk
författare (omkr. 1390—1430 el. 1433). Han var
sekreterare hos Karl VII, som nyttjade
honom i diplomatiska beskickningar. C:s
diktning (t. ex. »Livre de quatre dames» och
»Lai de la belle dame sans merci») var
didaktisk och allegorisk. Av hans prosaverk
må nämnas »Quadriloge invectif», en dialog
om Frankrikes politiska förhållanden,
»Bré-viaire des nobles» och »Le curial»,
handböcker i god ton. Den fullständigaste
upplagan av hans skrifter är av Duchesne. J. M.*
Charti’sm [eng. tJäTizm], en social och
politisk rörelse i England under 1830- och
1840-talet. Medan engelska industrien i början av
1800-talet alltmera utvecklades med
maskinernas hjälp, försämrades samtidigt arbetarnas
villkor; 1832 års parlamentsreform gav dem
icke tillträde till det politiska livet men
betraktades av sina upphovsmän som slutgiltig;
fattigvårdslagen av 1834 och den ekonomiska
krisen under 1830-talet förvärrade ytterligare
proletariatets ställning. 1836 bildades en
förening, The workmen’s association, som skulle
verka för förbättrandet av arbetarklassens
ställning, och 1838 formulerades av en
kommitté ur denna och av radikala
underhusmedlemmar folkets krav i »The people’s
charter» : rösträtt och valbarhet för till myndig
ålder komna män, hemlig omröstning, lika
stora valdistrikt, årliga parlament och arvode
till parlamentsledamöterna. Om dessa sex
punkter, »folkets charta», som ställdes i
motsats till »Magna charta», vilken förklarades
uppbära den aristokratiska författningen,
rasade nu kampen under det följande årtiondet.
»Chartisterna» voro delade i två riktningar:
den ena (under W. Lovett) ville nå målet
på fredlig väg genom att påverka den
offentliga meningen, den andra, under ledning av
den radikale underhusmedlemmen Feargus
O’Connor och hans tidning Northern Star,
ryggade icke tillbaka för våldsåtgärder och
bekämpade The anti-corn-law-league (se A
n-ti - c o r n -1 a w - le ague), delvis emedan
avskaffande av spannmålstullarna skulle
förändra bakgrunden för arbetarnas krav. I
febr. 1839 samlades i London en
»folkriksdag», som i maj s. å. flyttade till Birmingham.
På denna fick O’Connor övertaget; »chartan»
kompletterades och omfattade nu 39 punkter:
om rättvisare skattefördelning, avskaffande
av fattigvårdslagarna m. m. Till parlamentet
överlämnades en petition med över en million
underskrifter om antagande av chartans
fordringar, men den tillbakavisades med stor
majoritet (12 juli s. å.). Under 1839 och åren
närmast därefter sökte chartisterna genom
strejker och fredliga medel, bl. a. en ny
petition 1840, förgäves nå sitt mål, men sedan
stillnade rörelsen av. Efter
februarirevolutionen 1848 fick c. åter vind i seglen. 0’Connor
ville 10 april i spetsen för en halv million
människor till underhuset överlämna en
petition med 5,700,000 underskrifter, men
demonstrationen förbjöds. Antalet av O’Connors
följeslagare krympte ihop högst väsentligt,
och vid närmare granskning befanns
petitionen innehålla mindre än 2 millioner
underskrifter, av vilka dessutom en stor mängd
förfalskats. C. avtynade nu hastigt, och dess
krav upptogos av andra demokratiska rörelser.
— Litt.: Gammage, »History of the chartist
movement 1837—1854» (1894); Tildsley, »Die
Entstehung und die ökonomischen Grundsätze
der Chartistenbewegung» (1898); Bosenblatt,
»Social and economic aspects of the chartist
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
