Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cicero, Marcus Tullius - Ciceron - Cicero town - Cichorium - Cicindela - Cicisbeo - Ciconia - Cicuta - Cid, Rodrigo (Ruy) Diaz de Bivar (Mio Cid, El Campeador)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1073
Ciceron—Cid
1074
(»Laelius om vänskapen»), »De officiis» (»Om
plikterna»); förlorade äro flera, bl. a.
»Hor-tensius», om vikten av filosofiens studium.
C. var till sin ståndpunkt eklektiker, dock
mera självständig, än man ofta antagit,
i teoretiskt hänseende mera tilltalad av
den nyare akademien, i praktiskt av
stoi-cismen. — 4. Brev. Av C:s omfattande
korrespondens ha från 68—43 f. Kr. bevarats
omkr. 930 brev i följ, samlingar: a) de s. k.
»Epistulae ad familiares», 16 böcker, till olika
personer, jämväl en del från dessa till C.;
b) »Epistulae ad Atticum», 16 böcker, till C:s
förtrognaste vän, Atticus (se d. o.), intima
brev, som aldrig beräknats komma till
offentligheten; c) »Epistulae ad Quintum fratrem»,
3 böcker till hans broder (Quintus
Tulli u s C., f. 102 f. Kr., dödad 43 f. Kr.,
innehavare av flera statsämbeten, bl. a. ståthållarskap
i Asien och ett befäl under Caesar i Gallien);
d) »Epistulae ad M. Brutum», brev till och
från M. Brutus (se d. o.), varav endast en bok,
den 9:e, bevarats. — C:s korrespondens, som
redan ur språklig synpunkt erbjuder mycket
av intresse, har av E. G. Geijer träffande
karakteriserats så: »Det är Roms historia,
det är världshistorien, men för dagen. Man ser
dess stora med dess lilla, och spegeln för denna
så rörliga tavla är en själ, själv upprörd,
deltagande, lidande, häftig... I dessa brev lär
man hos C. älska människan, ehuru ingen
historisk persons svagheter blivit så förrådda».
På senare tid har en mera historisk samt
därför ock mera rättvis uppfattning av C.,
såsom offentlig personlighet börjat göra sig
gällande än den, som tidigare framställts av
Drumann och Mommsen (nyligen även av
Brändes), vilka betraktade honom såsom en
helt tarvlig människa. Att C. var fri från
många av sina samtidas fel, såsom snikenhet
och grymhet, är obestridligt. Han var ej någon
kallt beräknande handlingens man; å andra
sidan motsvarade den samtida romerska
aristokratien och senaten ej hans
gammalromerska ideal. När han, »en uppkomling», nått
den efterlängtade högsta värdigheten i staten,
kom katastrofen: han måste vika för
övermakten. Nu visade sig, att hans egentliga
kallelse låg på ett helt annat område, det
litterära. Men motsatserna funnos nu en
gång i hans liv; därav hans
självöverskatt-ning och överlägsenhet, försagdhet och energi.
C:s omätliga betydelse för eftervärlden
beror därpå, att han är ett fullödigt uttryck
för den grekisk-romerska kulturen som en
harmonisk enhet och att det språk, varpå
denna kultur förmedlats åt västerlandet, med
honom nått sin höjdpunkt. Under antiken
lästes C:s skrifter så som ingen annans samt
kommenterades; särskilt de latinska
kyrkofäderna värderade högt hans filosofiska
arbeten; från studiet av C:s »Hortensius» daterar
Augustinus ett fullständigt omslag i sitt
inre. Mindre känd under medeltiden, blev C.
med renässansen, särskilt sedan Petrarca
på
träffat en del av hans brev, »återupptäckt»;
humanisterna icke endast sågo i honom det
mönster för klassiskt latin, som han
alltsedan dess varit, utan läste och förstodo honom
på ett helt annat sätt än en senare tid, vars
i och för sig värdefulla detalj forskning
fördunklat helhetsintrycket. Med reformationen
fick C. en hedersplats i den högre skolan.
I nyare tid ha de romanska folken med sin
starkare känsla för formskönhet och sitt mera
omedelbara sammanhang med romerskt språk
och kynne satt C. högre än de germanska,
som särskilt ägnat den hellenska litteraturen
sitt intresse, men bl. a. i deismens och
upplysningstidens tankar, i revolutionstidens
retoriska form o. s. v. kan hans inflytande spåras.
Litt.: G. Boissier, »C. och hans vänner»
(sv. övers. 1915—16); S. Eitrem, »C. og hans
tid» (1910); Th. Zielinski, »C. im Wandel der
Jahrhunderte» (1908; 3:e uppl. 1912). — »De
oratore», l:a boken (övers, av Axel Jacobsson,
1890), »Valda tal» (övers, av J. Centerwall,
1871—83, 1910); »Samtalen på Tusculum»
(övers, av S. G. Dahl, 1880); »En väns tankar
om vänskapen. En åldrings tankar om
ålderdomen» (övers, av P. G. Lyth i »Berömda
filosofer», 12, 1919). — Nyaste totalupplaga: »M.
T. Ciceronis scripta quae manserunt omnia»
(»Bibliotheca Teubneriana», Leipzig, 1914 ff.;
15 bd). — C:s porträtt återges på vidstående
plansch. H. Sgn.
Ciceron [siserö’n], it. cicerone [tj”itferå’ne],
vägvisare, yrkesmässig förevisare för
främlingar av en orts märkvärdigheter. Ordet
nyttjas även som boktitel (»vägvisare»). Det
härledes från Cicero och anses innebära en
antydan om italienska ciceroners svada.
Cicero town [sfsoråu tåu’n], stad i staten
Illinois, U. S. A., förstad till Chicago,
omedelbart v. därom; 44,995 inv. (1920).
Cichörium, se C i k o r i a.
Cicindèla, se Sandjägare.
Cicisbeo [t_fitjizbä’å], it., kavaljer åt gift
dam. Från 1500-talet till 1800-talets början
var det inom fina världen uti Italien ej god
ton, att mannen visade sig i hustruns
sällskap utanför hemmet, utan en c., någon vän
till familjen, åtog sig följeskapet. Numera är
ordet c. tvetydigt och nedsättande. — Jfr C
a-v a 1 i e r e ser v ente.
Cicönia, se Stork.
Cicüta, se Sprängört.
Cid (av arab, sidi, herre), Rodrigo (Ruy)
Diaz de Bivar, det spanska folkets
nationalhjälte, i folkdikten vanl. kallad M i o Cid,
»min herre», vilket namn han fick av morerna,
eller El C a m p e a d o r, som enl. den
allmännaste åsikten betyder »envigeskämpen».
C. föddes tidigast 1040, senast 1044. Efter
Ferdinand I:s av Kastilien död hjälpte C.
hans son Sancho mot dennes syskon, med
vilka han fått dela arvet efter fadern. Då
Sancho besegrats av sin broder Alfonso av
Leön, överrumplade han på C:s inrådan och
med dennes bistånd segraren, som redan låtit
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
