Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cigarr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
Cigarr
1078
Europa, i Sverige först 1814. — Den svenska
cigarrproduktionen var till en början
synnerligen blygsam i jämförelse med
piptobaks-och snustillverkningen. Sålunda
uppskattades den 1830 till omkr. 3,000 kg. Under
1840-och 1850-talet inträffade ett betydande
uppsving, och 1857 tillverkades omkr. 300,000 kg
cigarrer, 1877 nära 600,000 kg. Efter en
betydande nedgång vid mitten av 1880-talet
ökades produktionen åter och uppgick 1916
till omkr. 550,000 kg, 1920 till 867,000 kg.
Sedan denna tid är cigarrfabrikationen i
Sverige liksom f. ö. i hela världen stadd i
tillbakagång. En betydande del (omkr. 60 %
1924) av den i statistiken redovisade
tillverkningen av c. utgöres av
cigarrcigarret-t e r (se d. o.). Importen av c., som 1900—20
visade en nästan oavbruten stegring, har
sedermera betydligt minskats.
En c. består av inlagan, ombladet,
som sammanhåller inlagan, och t ä c k b 1
a-d e t, det yttre omhöljet. De olika delarna
tagas oftast av olika tobakssorter. Den för
cigarrfabrikationen avsedda tobaken fuktas,
varefter den »stripas», d. v. s. befrias från
huvudnerven; denna stripning sker sedan
1923 i stor utsträckning med maskiner.
Inlagan, vartill nyttjas mindre blad samt
avfall från omblad och täckblad, torkas, emedan
den, om den är för fuktig, packar ihop sig
och gör, att c. brinner dåligt. Den tobak, som
avses till omblad och täckblad, får ej torka,
enär den då lätt skulle gå sönder vid
användningen. Själva cigarrtillverkningen sker
antingen för hand eller med maskin. I förra
fallet skiljer man mellan hand- och
formtillverkning. Vid handtillverkningen
fattar arbetaren en avpassad mängd inlaga
i handen, ordnar denna jämnt och väl samt
vecklar därom ombladet. Därpå rullas
»vic-keln» — inlaga och omblad — i ett styvt
papper och insättés i ett »fack» för att få
någon fasthet. Sedan tillskäres täckbladet,
som spiralformigt vecklas om vickeln, varvid
arbetaren under denna »överrullning» ger c.
den önskade formen med handen — därav
namnet. Vid framställandet av f o r m
cigarr e r är förfaringssättet detsamma med
den skillnaden, att vickeln i st. f. att rullas
in i vickelpapperet anbringas i en form av
trä för att i denna pressas och mer eller
mindre torka. Här ger alltså cigarrformen,
ej handen, fasonen. Sedan 1920 ha maskiner
för cigarrtillverkningen alltmer kommit i
bruk. Redan förut funnos dock maskiner,
som tillverkade enbart vickeln, medan
över-rullnmgen sedan skedde för hand. Dessa
vic-kelmaskiner ha på senare tid moderniserats
även av svenska ingenjörer och kunna
producera 3 ggr mer vickel än en
handvickelma-kare. Nästa framsteg i cigarrfabrikernas
maskinella utrustning var överrullningsmaskiner
med en 4 ggr större produktion än en
handarbetare, och fabrikationens mekanisering
fullbordades genom konstruerandet av
maski
Ord, som saknas under
ner, som tillverkade hela c. Dessa uppfunnos
i Förenta staterna (av svenska ingenjörer),
och 1922 var Sverige det enda land i Europa,
som använde dem i större utsträckning. En
sådan maskin producerar omkr. 425 c. per
timme och skötes av 4 arbetare, vilka var
och en skulle kunna göra blott 30 c. per
timme för hand. Innan alla dessa maskiner
kommit i bruk, ansåg man, att en c., som
tillverkats för hand, måste vara överlägsen en
maskinfabricerad. Det har dock visat sig, att
maskintillverkade c. äro fullt jämförliga med
de handtillverkade och att maskinerna i
allmänhet lämna betydligt jämnare resultat, än
vad en handarbetare åstadkommer.
Då c. äro färdiga, återstå deras sortering
och förpackning i lådor, vanl. av cederträ (se
d. o.). Man har tre huvudfärger: maduro,
mörka, colorado, medelfärg, och claro, ljusa.
Av dessa anses i allm. de mörka starka och
de ljusa lätta, ett omstritt antagande, då
täckbladet, som ju bestämmer c:s färg, ej
representerar mer än 8—12 % av dess vikt. Bladets
färg är beroende dels på tobakens ursprung,
dels på hur långt tobaken fått mogna och dels
på i hur hög grad den fermenterats (fått jäsa)
före användningen, men dessa båda senare
processer ha ej någon inverkan på täckbladets
styrkegrad. Ett mörkt blad är i regel mer
moget än ett ljust och smakar sötare. Till
täckblad användas i Sverige numera mest
sumatra och java, till omblad sumatra, java,
brasil, havanna och domingo, till inlaga
ha-vanna och andra tobakssorter från Kuba,
brasil samt avfall från omblad och täckblad.
De s. k. äkta havannacigarrerna tillverkas
på Kuba av uteslutande havannatobak, och
man har ej i Europa lyckats framställa c. av
samma höga kvalitet med importerad
havannatobak. Ännu har man ej förmått att
tillfredsställande förklara orsaken till detta
förhållande. De äkta havannacigarrerna bära
namn efter fabrikanten eller fabriken, t. ex.
Bock, Upmann, Cubana, La C orona, eller ock
efter sin fason och kvalitet, t. ex. av högre
kvalitet corona (jämntjock, ena spetsen rund,
andra avskuren), invencibles (lång, spolformig),
bouquet (kort, spolformig) samt av enklare
kvalitet londres (svagt spolformig, ena ändan
avskuren), conchas (spolformig) och panetelas
(coronafason men smalare).
Cigarr- och cigarrcigarrettindustrien
sysselsatte i Sverige 1924 omkr. 1,500 arbetare.
Huvudplatserna för inköpen av råtobak äro
Amsterdam för sumatra och java, Bahia för
brasil och Habana för havanna och annan
kubatobak. I Amsterdam försäljes tobaken
på stora auktioner, s. k. inskrivningar. Den
tobak, som odlas i Sverige, brukades förr
delvis till cigarrer men numera endast till snus.
— Se vidare Svenska
tobaksmono-p o 1 e t och Tobak.
Ordet cigarr härstammar från mayaspråket
(zicar). När spanjorerna först kommo till
Västindien, Centralamerika och Mexiko, rökte
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
