Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Colbert, Jean Baptiste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Colbert
1208
J. B. Colbert. Kopparstick av Nanteuil efter målning
av Ph. de Champaigne.
finansministern Fouquet. Någon efterträdare
till denne utnämndes icke (konungen ville
själv styra), men C. blev finansminister till
gagnet, fast han först 1665 erhöll titeln
»con-tröleur général des finances»; därjämte blev
han ledare för flottan, statens
byggnadsföretag, handel, industri och sjöfart och hade ett
dominerande inflytande på så gott som alla
statens områden med undantag av armén och
utrikespolitiken.
C:s finanspolitik började med ett slags
reduktion; han minskade statens skuld genom
att underkänna, avskriva eller konvertera
sådana lån, där långivaren ansågs ha
otillbörligt riktat sig på statens bekostnad; många
dömdes t. o. m. att återbetala betydande
belopp. Han uppgjorde en planmässig budget
över statens inkomster och utgifter, yrkade
på sparsamhet i utgifterna (bl. a. genom
indragning av överflödiga ämbeten) och sökte
reformera skatteväsendet. Den i olika
landsändar olika stora direkta skatten (»la taille»)
var oftast en tryckande börda, så mycket
mera som i stort sett de förmögna voro
befriade från att erlägga den. C. reviderade nu
orsakerna till befrielse, införde förbättrad
skatteuppbörd och sökte ersätta »la taille»
med andra beskattningsformer, som drabbade
alla lika. — C:s mål var att göra sitt land
rikt och mäktigt, framför allt genom att
utveckla handel och näringar. I sitt arbete hade
han oftast konungens mäktiga stöd, handlade
i hans namn och sökte stärka konungamakten
på parlaments och provinsständers bekostnad;
han fortsatte den av Richelieu påbörjade cent-
ralisationen genom att vid de ganska
självständiga provinsämbetsmännens sida sätta
kungliga intendenter.
Handelns utveckling sökte C. främja genom
att gynna exporten och hindra importen; hans
nära nog prohibitiva tullsatser ledde till ett
handelskrig med Holland, som 1672 övergick
till verkligt krig. Genom statsunderstödda
industrier (bl. a. Les gobelins, 1667), genom
att införa utländska industrier och arbetare
och förbjuda franska arbetare att emigrera
sökte han öka produktionen. Han bildade
flera handelskompanier, som fingo privilegier
på utrikeshandeln men som till stor del till
följd av sin byråkratiska ledning
misslyckades. C. sökte även underlätta samfärdseln
inom Frankrike och med utlandet,
förbättrade vägväsendet, anlade kanaler, bl. a. Canal
du Midi (se d. o.), gjorde sig mycket förtjänt
om utvecklingen av landets kolonialvälde,
särskilt i Amerika, främjade sjöfarten och
skapade en örlogsflotta, som snart blev Europas
främsta. Han arbetade på att avlägsna de
skrankor, som gamla tullmurar, skiljaktighet
i mått, vikter, lagar m. m. bildade mellan de
sinsemellan mycket olika franska landskapen.
Genom lagsamlingar, bl. a. en lag om
näringarna (1673) och en koloniallag (»code
noir», 1685), sökte C. skapa enhet i
lagskip-ningen. Vid tillämpningen brast det ofta, och
C. rekommenderade domarna att döma så
många som möjligt till galärerna —
krigsflottan var ett av hans skötebarn. Som
statssekreterare för Paris ordnade han stadens
polisväsen och ivrade för bättre
gatubelysning och renhållning. Han inlade stor
förtjänst om skogsbruket, men lantbruket
åsidosattes och besvärades av täta exportförbud,
som urspr. torde ha avsett att skapa
spann-målsreserver för att förebygga hungersnöd.
C:s utomordentliga arbete på alla dessa
områden bar dock föga varaktiga frukter.
Orsakerna till misslyckandet voro många: det
oriktiga i C:s ekonomiska åskådning
(»col-bertism»; jfr Merkantilsysteniet), den
byråkratiska överorganisationen och de många
detaljerade föreskrifterna, som hindrade
näringarnas fria utveckling och bl. a. fastlåste
hantverket vid skråväsendet, nationens sega
motstånd mot nyheterna och icke minst
konungens slöseri och de kostsamma krigen, som
rubbade C:s på sparsamhet och arbete på lång
sikt anlagda finanspolitik. Mot slutet av C:s
liv sjönk hans inflytande alltmer, i samma
mån som krigsministern Louvois steg i
konungens ynnest, och C. vann ej heller någon
popularitet bland sina samtida. Vid sidan av
sin omfattande verksamhet i statens tjänst
fann C. tid att omhulda litteratur och konst;
han verkade nitiskt för Louvres fullbordande
och grundade fem nya akademier, bl. a.
Aca-démie des inscriptions et belles lettres (1663),
Académie des Sciences (1666) och Académie
d’architecture (1671).
C. förvärvade en stor förmögenhet och gyn-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
