Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Coronel - Coronella - Coroner - Coronilla - Corot, Jean Baptiste Camille - Corporale - Corps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Coronella—Corps
88"
Oamille Corot vid sitt staffli. Samtida träsnitt.
»Gneisenau» samt 3 lätta kryssare). Mellan
kl. 1/27 och ^28 e. m. utkämpades mellan de
båda styrkorna en artilleristrid på 10,000—
5,000 m avstånd, under vilken de båda
brittiska pansarkryssarna sänktes. Intet tyskt
fartyg förlorades. Tyskarna tillfogade genom
segern brittiska amiralitetets prestige ett hårt
slag och fingo för tillfället lokalt herravälde
i ö. Stilla havet, vilket, såsom
handelsstatistiken utvisade, verkade starkt hämmande
på sjöförbindelserna mellan Sydamerikas
västkust och ententens områden. Omfattande
brittiska åtgärder vidtogos också omedelbart i
avsikt att nedkämpa den tyska östasiatiska
eskadern, vilket ägde rum omkr. 6 veckor
senare genom »sjöslaget vid Falklandsöarna» 8
dee. 1914 (se Falklandsöarna). ö-g.
CoroneTla, se Snokar.
Coroner [kå’ronø], engelsk och amerikansk
ämbetsman, som har till uppgift att med
biträde av jury fastställa dödsorsaken vid
dödsfall till följd av våld el. under misstänkta
omständigheter. C. äger förordna om häktning
av för dråp el. mord misstänkt person. Han
är därjämte i vissa fall vikarie för sheriffen
samt äger att verkställa undersökning om
jordfynd. C., som i regel väljes av
grevskapens el. städernas råd, är avlönad och utses
för livstiden. — Ämbetet kan i England spåras
tillbaka till 1100-talet och var fordom en
obetald hederssyssla men är nu fast avlönat.
Litt.: Jervis, »Coroners» (1898).
Coroni’lla, se Kronärt.
Corot [kårå’], Jean Baptiste
Garn i 11 e, fransk målare (1796—1875). Son till
en modehandlare i Paris, började C. sina
konststudier vid 26 års ålder, var elev av Michallon
och i tre år av klassikern V. Bertin, odlade
då det historiska landskapet, vistades i
Italien 1825—28, återkom dit senare, uppehöll
sig eljest i olika delar av Frankrike och var
till sin död bosatt i Paris, där han levde en
anspråkslös borgares liv. De två små
romerska motiv (från 1826) han testamenterade
till Louvre visa säkerhet i blick och
uppfattning, lätthet i behandlingen och delikat
målerisk känsla. Han valde sedan sina motiv
från norra och södra Frankrike, oftast från
Paristrakten. Under oavlåtligt naturstudium
gick han lugnt och följdriktigt, utan mycket
experimenterande och utan brytningar, den
väg hans konstnärslynne utstakat för honom,
arbetande sig fram till det egenartade
behandlingssätt, som blivit förenat med hans
namn. Han blev naturpoet; hans små
målningar äro hållna i ett skisserat
behandlingssätt, skenbart enkelt, men de stämningar han
med denna metod återger visa en utsökt och
raffinerad känsla för ljusets skiftningar, för
luftverkan, för tonernas valör. Det är i hans
målningar mera ton än färg, där äro
romantik och musik. I dessa naturmålningar med
silverdimma — den corotska silvertonen -—
över ängar och sjö samlar han
morgongryningens eller aftonens poesi i ett enda mjukt
och smekande färgackord. I kompositionerna
kan man spåra minnen av hans ungdoms
klassiska studier — hans sätt att bygga upp ett
motiv är dock hans eget och visar ofta en
raffinerad modernitet. Även som
interiör-och figurmålare söker han i främsta rummet
tonskönhet — han tävlar i sina bästa verk
på detta område med de yppersta gamla
nederländska mästare.
Alltifrån 1827, då han utställt ett italienskt
motiv, »Bron vid Narni», deltog han i den
årliga salongen i Paris till 1874. Under sitt
sista skede var han jäktad av konsthandlare
och amatörer och kunde då i sina målningar
upprepa sig själv — då uppstodo även
imitatörer, som tillverkade »falska Corots» i stor
mängd, vilka utprånglades ej minst utanför
Frankrike. Han är mycket rikt företrädd i
Louvre, även i andra franska museer, i
Bryssel och Haag — Mesdags museum —,
förträffligt i Köpenhamn (i Glyptoteket såväl av
landskap som av figurbilden »I tankar» samt
av teckningar). Nationalmuseum i Stockholm
äger flera landskap, Göteborgs museum en
grupp, »Kvinna med barn». Bland monogr.
märkas A. Robaut, »Oeuvre de C.» (1904),
Moreau-Nelaton, »C.» (4 bd, 1904—06), Hamel (1905),
C. Michel (1906) m. fl. Se även K. Madsen, »C.
og hans billeder i nordisk eie» (1920). G-gN.
Corporäle (av lat. co’rpus, kropp), det
linnekläde, varpå i katolska kyrkan hostian och
kalken ställas vid konsekrationen.
Corps [kår], fr. (av lat. co’rpus), kropp; kår.
— C. de logis [-do lå^i’], huvudbyggnad,
manbyggning å herrgård m. m. — C. d i p 1
o-matique [-ti’k], diplomatiska kåren (se
d. o.). — C. législatif [-le^izlati’f], lag-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
