Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curtius, Ernst - Curtius, Ernst Robert - Curtius, Georg - Curtius, Theodor - Curzola - Curzon, George Nathaniel, markis Curzon of Kedleston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Curtius, E. R____Curzon
226
schichte», och »Die Stadtgeschichte von Athen»
(1891). C. var den egentlige upphovsmannen
till de stora utgrävningarna i Olympia under
1870-talet, och det var han, som 1874 å tyska
riksregeringens vägnar avslöt fördrag med
Grekland därom, liksom han var meJutgivare av
den officiella redogörelsen för företaget
(»Olympia», 5 textbd m. m., 1877—96). — Monogr. av
F. Curtius (1903) och Hashagen (1904).
Curtius [ko’rtsios], Ernst Robert, tysk
romanist (f. 1886). Från 1920 prof, i romansk
filologi i Marburg, har C. gjort sig känd som
skarpsinnig skildrare av den moderna franska
litteraturen genom bl. a. »Ferdinand
Brune-tière» (1914), »Die literarischen Wegbereiter
des neuen Frankreichs» (1919), »Maurice
Bar-rès» (1920), »Balzac» (1923) och »Französischer
Geist im neuen Europa» (1925). R-n B.
Curtius [ko’rtsios], Georg, tysk
språkforskare (1820—85), bror till E. C. Sedan
1862 prof, i klassisk filologi i Leipzig, ägnade
sig C. åt den jämförande språkforskningen
och den klassiska filologien. Hans huvudsyfte
var att åstadkomma en förening mellan dessa
båda vetenskapsgrenar, varigenom den
jämförande språkforskningens resultat skulle
komma filologien till godo. Sina åsikter i denna
fråga framställde han i »Die
Sprachvergleich-ung in ihrem Verhältniss zur classischen
Phi-lologie» (1845; 2:a uppl. 1848) samt i
»Philo-logie und Sprachwissenschaft» (1862), och han
tillämpade dem på ett lysande sätt i sina
huvudarbeten, »Grundzüge der griechischen
Etymologie» (1858—62; 5:e uppl. 1879) och
»Das Verbum der griechischen Sprache» (1873
—76; 2:a uppl. 1877-—80), genom vilka han
lade en ny och fast grundval för den grekiska
grammatiken och lexikografien. Genom sin
efter samma principer utarbetade »Griechische
Schulgrammatik» (1852; 25 :e uppl. 1906), till
vilken ansluter sig »Erläuterungen zu meiner
griechischen Schulgrammatik» (3 :e uppl. 1875),
omskapade han det grekiska språkstudiet vid
elementarläroverken. »Studien zur
griechischen und lateinischen Grammatik» (10 bd,
1868—78) innehålla bidrag dels av C. själv,
dels av hans vänner och lärjungar. F. ö. ut-
Ord, som saknas under
övade han även genom det av honom bildade
och ledda Grammatische Gesellschaft i
Leipzig ett synnerligen stort inflytande på
språkstudierna där. — Litt.: Windisch, »Georg C.»
(1887). Ad. N-n.*
Curtius [ko’rtsios], T h e o d o r, tysk
kemist (f. 1857). Blev prof, i Kiel 1887, i Bonn
1897 och i Heidelberg 1898. C. har upptäckt
de acykliska diazoföreningarna, hydrazin och
den viktiga kvävevätesyran. Led. av sv.
Vet.-akad. 1917. L B.
Cu’rzola, dalmatisk ö, se K o r c u 1 a.
Curzon [käzn], George Nathaniel,
markis C. of Kedleston, engelsk
statsman (1859 u/i—1925 20/3). Blev efter studier
i Eton och Oxford 1885 biträdande
privatsekreterare hos lord
Salisbury och valdes
1886 till (konservativ)
led. av underhuset.
Han företog under de
närmast följande åren
(1888 ff.) vidsträckta
resor i Centralasien,
Persien, ö.-tasien och
Pamirplatån, till stor
del i syfte att studera
möjligheterna för och
antagligheten av ett
ryskt framträngande
mot Persien och Indien; resultaten av dessa
färder, som 1895 inbragte honom Geographical
society’s guldmedalj, har han nedlagt i tre
arbeten: »Russia in Central Asia» (1889),
»Persia and the persian question» (2 bd, 1892)
och »Problems of the Far East» (1894; 2:a
uppl. 1896), av vilka i synnerhet boken om
Persien utmärker sig för ingående kännedom
om detta land. Efter att ha varit
understatssekreterare för Indien 1891—92 och för
utrikes ärenden 1895—98 blev C. sistnämnda år
utnämnd till vicekonung över Indien, vilket
ämbete han innehade 1899—1905. Samtidigt
blev han irländsk pär (baron C. of Kedleston).
Knappast någon generalguvernör el.
vicekonung torde ha kommit till Indien med så
stora och för posten lämpliga kunskaper om
landet och i synnerhet dess utrikespolitiska läge
som C. Erkännas bör även, att han outtröttligt
arbetade för Indiens tryggande mot
möjligheter av anfall utifrån, i så fall naturligen
från landsidan och utan tvivel från ryskt
håll, så bl. a. genom sitt avskiljande av
Northwestern frontier province (1901) i syfte att
underlätta den nordvästra gränsens försvar, sin
färd till Persiska viken (1903), sir F.
Young-husbands expedition till Lhasa (1903—04)
och avslutandet av ett nytt fördrag med
Af-ganistan (1905). Hos de infödda furstarna och
stordignitärerna ville C. ständigt inplanta
lojalitet mot England, knyta dem allt fastare
vid detta land och imponera på dem genom
att åskådliggöra rikets makt, så t. ex. genom
den oerhört lysande durbaren i Delhi 1903, då
Edvard VII:s tronbestigning högtidlighölls.
C, torde sökas under K. V. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
