Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cuzzoni - Cvijić, Jovan - Cwt - Cy - Cyamelid - Cyamus - Cyan - Cyanallyl - Cyanamid, Cyanat - Cyanea - Cyanecula - Cyanföreningar - Cyanider - Cyanit - Cyankalium, Cyannatrium - Cyanofycéer - Cyanometer - Cyanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Cuzzoni—Cyanos
236
Cuzzoni [kotså’ni], Francesca, italiensk
sångerska (1700—70). Var en av 1720-talets
allra yppersta koloratursångerskor och
tävlade som sådan med Faustina Bordoni i London
under Händel som operaledare. T. N.
Cvijic [tsvfjitj], J o v a n, serbisk geograf
(f. 1865), prof, i Belgrad sedan 1893. Har
ägnat sig åt geografiska och geologiska
studier av Balkanhalvön (särskilt karst- och
is-tidsbildningar) och bl. a. utgivit »Das
Karst-phänomen» (1893), »Morphologische und
gla-ziale Studien aus Bosnien» (1900—01), »La
péninsule Balcanique» (1918) samt kartverk
över Serbien och Makedonien (1902 och 1903),
atlas med beskrivning över Serbiens bebyggelse
(5 bd, 1902—09) m. m. O. Sjn.
Cwt, förk. av eng. hundredweight.
Se C e n t n e r.
Cy, förk. för radikalen CN (cyan), t. ex.
K Cy = KCN el. K4Cy6Fe = K4(CN)6Fe.
Cyamelld, se Cyanföreningar.
Cy’amus, se Valfisklöss.
Cyän är en förening av kol och kväve,
vilken dels kan finnas i fri form, C2N2, dels som
en radikal, CN, ingå i föreningar (se
Cyanföreningar). I fritt tillstånd är c. en
färglös gas med säregen, stickande och tårretande
lukt. Den är ganska giftig ehuru ej i samma
grad som dess väteförening, blåsyran (se
d. o.). Den brinner med rosenröd låga och ger
ett motsvarande karakteristiskt spektrum.
Kpt — 20,7° C, smpt — 34,4° C. Ehuru c. är
en sammansatt radikal, liknar den dock i
kemiskt hänseende halogenerna klor, brom och
jod och bildar en serie föreningar av analog
byggnad med halogenföreningarna. På
laboratoriet framställes c. genom upphettning av
kvicksilvercyanid i närvaro av
kvicksilver-klorid. I större skala framställes den enklast
genom att man låter en elektrisk ljusbåge
uppstå mellan kol- eller grafitelektroder i
kvävgasatmosfär. E-tN-n.
Cyänallyl, se Senapsolja.
Cyänamld, Cyanät, se Cyanföreningar.
Cyänea, brännmanet, se Manetdjur.
Cyanècula, se B 1 å h a k e.
Cyanföreningar. Cyan förenar sig med väte
till cyanväte, HCN, vars vattenlösning
kallas cyanvätesyra el. blåsyra (se
d. o.). Om cyanvätes användning som
desinfektionsmedel se Desinfektion. Med
metaller omsätter sig blåsyra till salter, som
benämnas cyanider. De tekniskt
viktigaste äro cyankalium och c y a n n a
t-r i u m samt järnets mera komplicerat
byggda dubbelcyanider, gult och rött b 1 o
d-1 u t s a 11 (se Blodlutsalt).
Cyankalium framställes fabriksmässigt enl. flera
olika metoder, av vilka de viktigaste äro följ.:
Enl. Siepermann-Beilby upphettas en
blandning av kaliumkarbonat och grov träkolsstybb
till ljus rödvärme i retorter, och däröver
ledes en ström av ammoniak. Smältan
urlakas, erhållen lösning indunstas, och
cyankalium renas genom omkristallisation.
Di
rekt ur luftkväve erhålles cyankalium enl.
Franks och Erlweins metod, varvid kalkkväve
(se d. 0.) först framställes. Vid dess
behandling med vatten bildas dicyanamid
(CNNH2)2 som ett vitt salt. Vid dess
omsmältning med kaliumkarbonat och kol uppkommer
rent, vitt cyankalium. Det har starkt alkalisk
reaktion och bittermandelliknande lukt.
Sönderdelas av luftens kolsyra under frigörande
av cyanväte. Lättlösligt i vatten, mera
svår-lösligt i alkohol; brukas inom
galvano-plastiken vid förgyllning och försilvring, inom
fotografien, till framställning av andra c.
och framför allt till extraktion av guld- och
silvermalmer. — Cyannatrium
framställes på analogt sätt med cyankalium och brukas
på samma sätt som detta. — Med väte och
syre bildar cyan en obeständig syra, c y a
n-s y r a, HOCN, vars salter benämnas c y
a-n a t. Syran kan endast erhållas i fri
form genom upphettning av cyanursyra,
(HOCN)s, en trebasisk syra, som bildas vid
upphettning av urinämne. Syran är endast
beständig under 0° C och är en lättrörlig
och lättflyktig vätska med om isättika
påminnande, starkt sur lukt. Vid och över 0° C
värmer syran upp sig, börjar koka och övergår
i en fast, porslinsliknande massa, c y a m e 1 i d,
en högmolekylär, polymer form. — En med
cyan-syra besläktad kropp är rodanvätesyra,
HSCN, vari svavel ingår i st. f. syre. Dess
kaliumsalt, rodankalium, framställes
genom hopsmältning av svavel och cyankalium.
Brukas mom analytiska kemien som reagens
på salter av trevärdigt järn samt koppar och
silver. Får klor inverka på cyanvätesyra,
bildas klorcyan, C1CN, en
lättkondenser-bar gas, kpt 15° C, vilken har genomträngande
lukt och är starkt tårretande. Behandlas
klorcyan med gasformig ammoniak, uppkommer
cyanami l, CNNH2, vilken bildar små,
färglösa kristaller med smpt 40° C.
Synnerligen viktig är dess kalciumförening, k a
1-ciumcyanamid, CNNCa, el. kalkkväve
(se d. 0.). Om cyaniders användning i
kväveindustrien se d. o. E-t N-n.
Cyanider, se Cyanföreningar.
Cyanlt, mineral, se D i s t e n.
Cyankalium, Cyännätrium, se
Cyanföreningar.
Cyanofycéer, Cyanophyceae, se Blågröna
alger.
Cyanomèter, instrument för mätning av
himlens blå färg, av olika konstruktion,
nyttjas icke numera utan har ersatts med s p e k
t-ralfoto metern (se d. o.).
Cyanos [-å’s] (av grek. ky’anos, mörkblå)
kallas en mer el. mindre i blått stötande
miss-färgning av hud och slemhinnor. C.
förekommer framför allt vid sjukdomar, där blodets
syrsättning är minskad, vare sig orsaken är att
söka i en försämrad blodcirkulation (vid
hjärtsjukdomar) el. i sjukdomar i lungorna, det
organ, där syrsättningen sker. Mest
framträdande är c. i blåsjukan (morbus caeru-
Ord, som saknas under
C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
