Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damokles - Damon - Dampier, William - Dampierre - Dampskibsselskab, Det forenede - Dampt, Jean Auguste - Damrosch, Leopold - Damsadel - Damspel, Dam - Damspelslilja - Dan (stad) - Dan (Bibeln) - Dan (pseudonym) - Dana, Charles Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Damon—Dana, Ch. A.
422
över hans hjässa på ett tagelstrå upphänga
ett skarpslipat svärd för att därmed antyda
vanskligheten av all jordisk storhet. Ordet
Damoklessvärd nyttjas såsom bildlig
beteckning för en mitt under livets lycka och
njutning överhängande fara. A. M. A.*
Dämon, vanligt mansnamn i herdedikten.
Dampier [dä’mpjo], William, engelsk
sjöfarande och upptäcktsresande (1652—1715).
Gick tidigt till sjöss och vann goda kunskaper
om de centralamerikanska farvattnen, där han
deltog i affärer med
färgträ och i sjöröveri
men också noga
studerade kustensbeskaffen-het. Efter några
äventyrliga år som sjöman
eller pirat i Stilla
havet och Indiska
oceanen återvände han 1691
till England och skrev
»New voyage round
the world» (1697), rik
på träffande
iakttagelser. 1699 sändes han av
eng. regeringen med ett fartyg på
forskningsfärd till Söderhavet, gjorde flera värdefulla
upptäckter vid Australiens kuster men var
mindre lycklig som befälhavare. På återvägen
led han skeppsbrott vid Ascension men
räddades. Han var 1703—07 ute som kapare,
* fast med klent resultat, och deltog i Woodes
Rogers kaparexpedition och världsomsegling
1708—-11. D. var en utmärkt hydrograf,
skicklig kartograf och nedskrev ständigt sina
många rön. J. Masefield har utgivit D:s
»Voyages» (2 bd, 1906—07). — Efter D. ha
uppkallats Dampierarkipelagen och
Dampier land på Australiens
nordvästkust, Dampiersundet mellan Nya
Bri-tannien och ön Rooke inom
Bismarcksarkipe-lagen och Dampierön (även kallad
Karkar) på n. ö. kusten av Nya Guinea.
Dampierre [däpiä’r], slott 30 km s. v. om
Paris, vid floden Yvette, dep. Seine-et-Oise.
Byggdes 1550, ombyggt genom Mansard.
Betydande konstsamlingar; tillhör hertigliga
familjen Luynes.
Dampskibsselskab, Det forenede, se
Rederi.
Dampt [dä], Jean August e, fransk
skulptör (f. 1854), lärjunge av P. Dubois. En
högst skicklig och mångsidig konstnär, har
D. med innerlig känsla och stark karaktär
utfört barnporträtt, byster och statyetter (bl.
de sistnämnda Ludvig XIV som gosse till
häst), statyer (»Johannes döparen som barn»,
i Luxembourg och i Göteborgs museum),
grupper (»Farmoderns kyss», Luxembourg),
gravreliefer, små utsökta arbeten i elfenben eller
metall, guldsmiden, smycken, även
konstindustriella arbeten, möbler med träsniderier
och utstyrsel för hela rum. Hans alster
kännetecknas av finaste smak och stilkänsla samt
av utmärkt teknisk skicklighet. G-g N.
Da’mrosch, Leopold, tysk-amerikansk
musiker (1832—85). Flyttade 1871 från
Bres-lau till New York, där han utvecklade en
betydande dirigent- och tonsättarverksamhet.
Utgav symfoniska verk, sånger, körverk m. m.,
påverkade av tysk nyromantik. T. N.
Damsadel, se Sadel.
Damspel, Dam, ett uråldrigt spel med små
runda brickor på ett schackbräde. De två
spelarna ha 12 brickor var, den ene ljusa, den
andre mörka. De uppställas på de tolv vita
rutorna i brädet
närmast spelarna, som
turvis flytta en bricka
ett snedsteg framåt
Motståndarens bricka
kan slås (avlägsnas ur
brädet) genom att över
hoppas till tom ruta
eller instängas, så atl
den ej kan flyttas.
Bricka, som når fram
till brädets bortersta
rad, kallas dam och
betecknas som sådan (d am é r as) genom att en
bricka av samma färg lägges ovanpå den; den
får då större rättigheter att röra sig. Spelet är
vunnet, när motståndaren ej har någon bricka
kvar, som kan flyttas. Flera varianter finnas.
Damspelslilja, se F r i t i 11 a r i a.
Dan, i forntiden stad på Palestinas
nordgräns. vid Jordans källor: tillhörde först Si don
och kallades Lais men erövrades av daniterna
och uppkallades efter dem. Dess läge gav
anledning till det i bibeln ofta förekommande
uttrycket »från D. till Bersaba» (sydvästligaste
staden i Palestina), d. v. s. från n. till s.
Sedan Jerobeam i D. uppställt en av de gyllene
kalvarna, blev denna stad en huvudort för
bilddyrkan. Platsen, där den låg, heter nu
T e 11 e 1 - K a d i, en 20 m hög kulle med
några rester av en mur, som synes ha
omslutit kullens övre del. (S. H-r.)
Dan (»domare»), en son till Jakob och
Ra-kels tjänstekvinna Bilha samt ättefader för
stammen D. Härstamningen från en
tjänstekvinna torde angiva, att D. var en av de
mindre stammarna. Vid Kanaans delning
fingo daniterna ett område mitt i Juda land
men tågade sedan mot n. och fråntogo
feni-cierna staden Lais, sedan kallad Dan (se
ovan). S. H-r.
Dan, pseud. för A. E. D. Bergman (se d. o.).
Dana [déi’no], Charles Anderson,
nordamerikansk publicist (1819—97). Deltog
1843—46 i ett kommunistiskt experiment med
ett samhälle på ny grundval, Brook farm
com-munity, och blev därpå tidningsman. D. var
1848—62 redaktör för den inflytelserika New
York Tribune, som på 1850-talet var
huvudorganet i kampen mot slaveriet. Under
inbördeskriget tjänstgjorde han 1863-r-65 som
krigsministern Stantons närmaste
medhjälpare och hade stor förtjänst om att Grant
fick överbefälet. D. planerade oeh var en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
