Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danae - Danaer - Danaerskänk - Danæus - Danafjorden - Danagäld - Danahof - Danaholmen (Danmark el. Danmarks lilja) - Danaider - Danakil - Danaos - Danburit - Danbury - Danby - Danbyholm - Dançay, Charles de - Danckelmann, Eberhard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Danaer—Danckelmann
426
honom livet, inspärra henne i ett
underjordiskt, kopparklätt fängelse. Men Zeus besökte
henne i form av ett guldregn. När D. därefter
födde sonen P e r s e u s, lät Akrisios innesluta
både moder och barn i en kista samt kasta
dem i havet. De blevo emellertid räddade på
kusten av ön Serifos, och oraklet gick i
fullbordan på det sättet, att Perseus, hunnen
till mogen ålder, uppsökte sin morfader, som
flytt till Larissa (i Tessalien), och ofrivilligt
dödade honom vid en festlig tävlan i
diskus-kastning. A. M. A.*
Dana’er (grek. danaoV, lat. då’na’i). 1.
Samfälld benämning hos Homeros för de
utanför Troja samlade grekerna utan hänsyn till
någon viss nationalitet. — 2. Namn på en
sedermera försvunnen grekisk stam, som
sannolikt hört hemma i Argolis, där dess eponym
Danaos (se d. o.) är lokaliserad. Man
igenkänner d. i de danauna, som nämnas i
egyptiska urkunder omkring 1200 f. Kr.; tills, m.
andra vandrande stammar anföllo de Egypten
från sjösidan. M.PnN-n.
Dana’erskänk, farlig gåva el. förmån,
lämnad från fiendens sida; se T i m e o danaos.
Danæus, L a m b e r t, se D a n e a u.
Danafjorden, yttre del av de vida fjärdarna
utanför Göteborg och Älvsborgsfjorden,
närmast n. om Vinga sand. Begränsas mot havet
av öckerö skärgård. Invid farleden från
Göteborg förbi Vinga fyr den lilla holmen
Danmark (se Danaholmen).
Danagäld, se D a n e g ä 1 d.
Danahof [-håf], se D a n e h o f.
Danaholmen (nu Danmark el.
Danmarks lilja), en till Styrsö socken i
Västergötland hörande liten holme, belägen s. ö.
om Hönön i Danafjorden, vid inloppet till
Göteborg. På denna ö stötte fordom gränserna
mellan de tre nordiska rikena samman. Enl.
Västgötalagen skall vid ett möte på D. mellan
svenske konungen Emund Slemme och
danske konungen Sven Tveskägg en
gränsreglering ha företagits, varvid Skåne, Halland och
Blekinge tillerkändes Danmark och holmen
delades mellan Sverige, Danmark och Norge.
Den påtagliga oriktigheten i Västgötalagens
uppgift (Emund Gamle och Sven Tveskägg
voro ej samtida) har givit upphov till många
gissningar om tiden för mötets hållande.
Sannolikast synes vara O. S. Rydbergs
uppfattning, att i st. f. Sven Tveskägg avses Sven
Estridsen och att gränsregleringen ägt rum
under Emund Gamles regering något av åren
1050—56. Se »Sveriges traktater», I, sid. 45
ff. Jfr C.. Weibulls uppsats i Historisk
Tidskrift för Skåneland, 1917. T. H-r.*
Danalder (grek. Dan ai’des), femtio systrar,
döttrar till Danaos (se d. o.).
Danäkil (sing. dankäli), näst galla och
somalier det mest betydande hamitiska folket
i n. ö. Afrika; bor vid sundet Bab el-mandeb.
Själva kalla de sig afar (»fria»). De äro
nomader med hjordar av kameler, får och
getter. Ivriga muhammedaner och mycket
krigiska, ha de i det ofruktbara inlandet
hittills lyckats motsätta sig så gott som allt
europeiskt kulturinflytande. D. tillhöra efter
engelsk-italienska fördraget i mars 1891
italienska kolonien Eritrea, en mindre del dock
franska kolonien Somaliland. (K. G. L.)
Da’naos (grek. Danao’s, lat. Da’natis), son
till konung Belos i Egypten. För sin broder
Aigyptos och dennes femtio söner flydde han
med sina femtio döttrar, de s. k. d a n a
i-derna, över havet till Argolis, där han
grundläde
staden Argos med
dess borg, La
rissa. Dit
förföljdes han av
sina brorsöner,
vilka fordrade
hans döttrar
till hustrur. D.
efterkom
slutligen denna
begäran men gav
sina döttrar var
sin dolk med befallning att under bröllopsnatten
mörda sina gemåler. Befallningen åtlyddes av
alla utom av Hypermnestra, som skonade sin
make, Lynkeus. Danaiderna straffades med att
i underjorden ständigt nödgas ösa vatten i ett
kärl med genomborrad botten (»danaidernas
såll» — bilden av ett fruktlöst, aldrig slutande
arbete). I Argolis dyrkades de som källnymfer,
och senare allegoriska sagotydningar
betecknade med dem de varje sommar utsinande
källorna och floderna där. A. M. A.*
Danburit, ett i naturen förekommande
kal-ciumborosilikat av formeln Ca B2Si20s.
Danbury [dä’nbori], stad i s. v. Connecticut,
U. S. A., vid Still river; 18,943 inv. (1920).
Fabriksstad, 5,539 arb. Intar en ledande
ställning inom Amerikas hattfabrikation.
Danby [dä’nbi], earl av, se O s b o r n e.
Danbyholm, gods i Björkviks socken,
Södermanlands län, vid sjön Yngarens v. strand,
28 km v. n. v. om Nyköping; 1,282 har,
därav 527 har åker. Tax.-värde 471,000 kr.
(1924). Medeltidsgods; har ägts av ätterna
Kruse (slutet av 1500-talet och under
1600-talet), De Besche och Hamilton. Nuv. ägare
är F. Eswein.
Dangay [däsä’], Charles de, se Danzay.
Da’nckelmann, Eberhard, frih. von,
bran-denburgsk statsman (1643—1722). Blev 1692
president för regeringen i Kleve och 1695
förste minister i Brandenburg. D. gynnade
industrien och främjade inrättandet av univ. i
Halle och Berlins konstakademi. Som
uppkomling och hänsynslöst fordrande chef blev han
hatad av adeln och ämbetsmännen. 1697 fick
han avsked med pension. Kort därefter
anklagades D. för undansnillning av
statspapper m. m., kastades utan dom i fängelse och
förklarades förlustig gods och hederstitlar men
frigavs 1707. Jfr C. Breysig, »Der Prozess
gegen E. D.» (1889).
Danaider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
