Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daubenton, Louis - Daubigny, Charles François - Daubrée, Gabriel Auguste - Daubréelit - Daucus - Daudet, Alphonse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Daubigny—Daudet, A.
556
»Vid stranden av Oise.» Målning av Ch. F. Daubigny.
(1716—99); Buffons medarbetare och
konservator, sedan professor vid Collège de France
och senator. Skrev den anatomiska delen i
Buffons »Histoire naturelle» och tillämpade
där, särskilt på skelettet hos däggdjuren, för
första gången konsekvent den jämförande
metoden, vilket hade stort inflytande på
biologiens utveckling. D. sysslade även med
växtfysiologi och mineralogi. E-k N-d.
Daubigny [dåbinji’], Charles Frangois,
fransk målare (1817—78). D. försökte sig
först som miniatyrmålare, vistades i Italien
1835—38, levde sedan mest på franska
landsbygden, blev en av Fontainebleauskolans
främsta och en bland skaparna av det moderna
intima landskapet. Hans styrka låg framför
allt i förmågan att fånga det omedelbara
na-turintrycket, luftens, ljusets och de fuktiga
dagrarnas spel, att återge den friska grönskan
och växtlivets frodighet, vårens blomning och
sommarens alstringskraft. Hans levnad
upptogs av oavlåtligt friluftsstudium ute på fälten
och ej minst på floderna, där han långa tider
levde i sin båt, outtröttligt »annoterande»
stämningar och färgverkan. Han målade med
improvisatörens snabbhet och fart, brett och
lugnt, stort och samlat, utan mycket
experimenterande med uttrycksmedlen, ständigt med
det enda målet att tillfredsställa sitt
konst-närssamvetes fordringar. D. nådde
mästerskap i sin art och har utövat ett betydande
inflytande på ett yngre målarsläkte, även
utanför Frankrike. D. utförde även utsökta
raderingar. Han är förträffligt representerad
i Louvre och andra franska gallerier, utmärkt
i Mesdagmuseet i Haag; även i
Nationalmuseum i Stockholm är han företrädd. Monogr.
av F. Henriet (1878), J. W. Mollett (1890) och
J. Laran (1913). G-g N.
Daubrée [dåbre’], Gabriel August e,
fransk geolog och mineralog (1814—96). Var
först prof, i Strassburg och blev 1861 prof, i
geologi vid naturhistoriska museet i Paris och
1862 prof, i mineralogi vid École des mines,
vars chef han var 1872—84; 1867 blev han
generalinspektör för de franska bergverken. —
Banbrytande äro hans
arbeten inom den
experimentella geologien och
mineralogien, främst »Études
syn-thétiques de géologie
expé-rimentale» (1879). Led. av
sv. Vet.-akad. 1892. K.A.G.
Daubréelit [dåbrelFt], se
Meteoriter.
Dåu’cus, se Morot.
Daudet [dådä’],
Alphon s e, fransk
författare (1840 13/5—97 17/12). D.
kom jämte sin broder
Er-nest D. (se d. o.) vid 17
års ålder till Paris från
födelsestaden, Nimes, för att
bryta sig en bana som
tidningsman. 1858 utgav han
diktsamlingen »Les amoureuses», som ej
väckte någon större uppmärksamhet men lär
ha förmedlat hans bekantskap med hertigen
av Morny. Hos denne, Napoleon III:s
halvbror och allsmäktige minister, var D. 1861—
65 privatsekreterare. 1868 utgav han sin
första roman, »Le petit chose» (»Lille parfvelns
historia», 1879), en självbiografisk skiss; två
år tidigare hade han med sin första samling
berättelser från hembygden, Provence,
»Lett-res de mon moulin», grundlagt sin
berömmelse. 1872 följde »Tartarin de Tarascon» (sv.
övers. 1881), det odödliga monumentet över
provensalsk levnadslust och självtillräcklighet,
ett klassiskt verk i fransk litteratur. Dickens
hade varit hans ungdoms läromästare;
mot-ståndslöst påverkad av naturalismens teorier,
framför allt sådana de representerades av
bröderna Goncourt och Zola, hängav sig D. sedan
åt satirisk samhällsskildring. Dickens’ infly-
Alphonse Daudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
