Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dauphin, titel - Dauphiné - Dauthendey, Max - Davaine, Casimir - D’Avaux - Davenant, Charles - Davenant, sir William - Davenport - Davenport, Charles Benedict - Daventry - Dawes, Charles Gates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Dauphiné—Dawes
562
av grevarna av Viennois; vapenbilden är
sålunda icke ursprung till titeln. Om »Le grand
d.», Ludvig XIV :s äldste son, se Ludvig,
fransk tronföljare. Efter julirevolutionen 1830
upphörde förlänandet av titeln d. Jfr Ad
u s u m. (B. H-d.)
Dauphiné [dåfine’], landskap i s. ö.
Frankrike mellan Rhöne och ital. gränsen, avvattnas
av Rhönes bifloder Isère, Dröme och Durance,
motsvarar dep. Isère, Dröme (största delen)
och Hautes-Alpes. Delas i en västlig
låglands-del, Bas-Dauphiné (huvudort Vienne),
och en östlig del inom Västalperna, H a u
t-Dauphiné (huvudort Grenoble). Bas-D.
uppfylles i n. av moränkullar och
rullstens-fält med skogar och kärr; vid floderna talrika
industriorter (papper, textilvaror). I s. täckas
Rhönedalens sidor av olivlundar samt vin- och
trädgårdar. Haut-D. höjer sig brant över
Rhönebäckenet; längst i v. löper ett stråk
av skogklädda kalkberg: G rande Chartreuse
(2,087 m ö. h.), Vercors (2,346 m),
Drömeal-perna. I ö. vidtaga Dauphinéalperna
med massiven Belledonne (2,991 m), Grandes
Rousses (3,473 m), Pelvoux (4,103 m) och
Champsaur (3,438 m); Cottiska alperna bilda
gräns mot Italien. Befolkningen lever främst
av boskapsskötsel; i Graisivaudan (Isèredalen
ovanför Grenoble) bördig jordbruksbygd
(odling av frukt, vin, tobak, majs). Vid Isère
och övre Durance många elektriska kraftverk;
elektrokemiska fabriker. Livlig turisttrafik,
särskilt till Grenoble. — D. var urspr.
benämning på besittningar, tillhörande dauphin
(se d. o.) av Viennois, blev 1349 franskt län
och 1364 apanage åt franske tronföljaren samt
indrogs 1456 till kronan. D. var ett av
reformationens huvudsäten i Frankrike. — Se
bilder på vidstående plansch samt vid art.
Alperna, sp. 636.
Dåu’thendey, Max, tysk författare (1867—
1918). D. började som lärjunge till Stefan
George, skrev färgstark lyrik med
impressionistisk stil, lidelsefull och åskådlig (»Ultra
Violett», 1893, »Reliquien», 1900, »Der
bren-nende Kalender», 1907, »Insichversunkene
Lieder», 1908, »Weltspuk», 1910), fängslande
reseskildringar (»Die geflügelte Erde», 1910),
berättelser (»Die acht Gesichter am Biwasee»,
1909), teaterstycken (»Spielereien einer
Kai-serin»; »Kejsarinnan», uppf. i Sthlm 1912) och
självbiografiska, innehållsrika prosaverk, som
»Der Geist meines Vaters» (1912) och
»Gedan-kengut aus meinen Wanderjahren» (2 bd,
1913). Sami, verk i 6 bd (1925). D. dog på
Java, varifrån världskriget hindrade honom
att återvända hem.
Davaine [davä’n], Casimir, fransk läkare
(1812—82). Blev med. dr 1837 och ägnade sig
som privatlärd åt studiet av bakterier och
inälvsmaskar. Genom sina banbrytande
forskningar över mjältbrandens bakterie inskrev
han sitt namn i bakteriologiens (se d. o.)
historia. T. O.
D’Avaux [davå’], se d’Avaux.
Davenant [dä’v(i)nont], Charles, engelsk
nationalekonom och finanspolitiker (1656—
1714), son till sir W. D. (se d. o.). Var 1683—89
förvaltare av accisen men kom efter
revolutionen 1688 i opposition mot regeringen. Vid
drottning Annas tronbestigning (1702) trädde han
ånyo i statens tjänst och var från 1705 till
sin död generalinspektör för rikets in- och
utförsel. Trots att D. stundom nyttjade
frihandelsvänliga argument, var han
utpräglad merkantilist och anhängare av
handelsbalansläran. Han hyste ingen oro för
utflödet av ädla metaller, var ivrig anhängare
av ostindiska handeln, som krävde export av
silver, och ivrade för acciser i st. f. det av
whigs grundlagda statsskuldssystemet. Bland
D:s skrifter (samlad uppl. 1771) må nämnas
»An essay on the East-India trade» (1697) och
»Discourses on the public revenues and on the
trade of England» (2 dir, 1698). E. Hkr.*
Davenant [dä’v(i)nent], sir W i 11 i a m,
engelsk teaterman (1606—68), fader till Ch. D.
Populär genom sina teaterstycken och
maskspel, utnämndes D. till »poet laureate», införde
operaföreställningar i England 1656 och
lyckades på så sätt under puritanernas välde
kringgå förbudet mot uppförande av skådespel. Han
utgav sig som naturlig son till Shakespeare.
Davenport [dä’vnpät], stad i U. S. A., ö.
delen av lowa, vid Mississippi; 56,727 inv.
(1920). Ståtliga broar över floden till Rock
Island (Illinois). Maskinindustri
(jordbruksredskap, tvättmaskiner); stor spannmålshandel.
Davenport [dä’vnpåt], Charles
Bene-d i c t, nordamerikansk biolog (f. 1866). Blev
1904 föreståndare för Carnegie institutions (se
d. o.) anstalt för experimentell
utveeklings-lära i Cold Spring på Long island. D. är
ex-perimentalzoolog och ärftlighetsforskare samt
en av de främsta målsmännen i Amerika för
rashygienen. Bl. a. har han undersökt huru
hudfärgen nedärves samt sökt visa, att flit
och lättja (»indolence») utgöra ett mendlande
egenskapspar, där lättjan dominerar. T. O.
Daventry [dä’vntri el. déFntri], stad i
mellersta England, Northamptonshire, 19 km v.
om Northampton; 3,530 inv. (1921). Stor
rundradiostation (25,000 watt).
Dawes [dåz], Charles Gates,
amerikansk finansman och politiker (f. 1865 27/s).
Var först advokat, därpå industriman, var
under Mac Kinley
kontrollör i
finansdepartementet (1897—1901)
och blev därefter
ledare för stora
bankföretag i Chicago. D.
deltog i världskriget,
först vid
järnvägstrup-perna, senare vid
intendenturen; okt. 1918
utnämndes han till
brigadgeneral. Efter
kriget återgick han till
sin bankverksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
