Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deutzia - Deux-battants - Deux ponts - Deux-Sèvres - Deva - De Wahl, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Deutzia—De Wahl
822
Deutzia [däTtsia], växtsläkte av fam.
iSaxi-fragaceae, nära besläktat med schersminerna
(Philadelphus) och liksom dessa buskar med
motsatta, oftast äggrunt lansettlika blad och
vackra vita blommor men med 5-taligt hylle
och vanl. endast 10 ståndare Som rikt
blommande prydnadsväxter i trädgårdar och
inomhus odlas D. crenata och D. gracilis (båda från
Japan); den sistnämnda drives ofta till
blomning redan i februari. G. M-e.
Deux-battants [dö-batä’], fr., döbattang,
dubbeldörr, flygeldörr.
Deux ponts [dö pa’], fr. namnet på staden
Z w e i b r ü c k e n (se d. o.).
Deux-Sèvres [dö-sä’vr], franskt depart., se
S è v r e s.
Deva, skt, »gud», den i vedalitteraturen och
den senare indiska traditionen vanligaste
benämningen på de flesta gudar (också överfört
på särskilt upphöjda mänskliga väsen såsom
bramaner och furstar). Det motsvarande
ordet i Avesta (daiva) har däremot betydelsen
»demon, djävdl»; det är ej hittills med
visshet konstaterat huru denna betydelsemotsats
uppstått. J. Ch-r.
De Wahl [do vä’l], Anders, skådespelare
(f. 1869 9/2), son till Oscar och Anna D. Efter
kontorsanställning elev vid Dramatiska
teatern 1889—91, engagerad hos A. Lindberg
1891—92, hos A. Ranft
1892—1907 (första året
i landsorten, 1893—95
i Göteborg, somrarna
1892—95 vid
Djurgårdsteatern, 1895—98
vid Vasateatern och
1898—1907 vid
Svenska teatern). Tidigt
populär genom sina
framställningar av
ungdomsroller av alla
slag, ss. Ville i hans
ecet älskvärda proverb
»För tidigt», Paul i »Tofslärkan», Nordin i
»Andras affärer», Olof i »Per Olsson och hans
käring» och Hans i »Ungdom», stod D. efter
utvecklingsåren vid Vasateatern, där han bl. a.
spelade Fritz i »Älskog», Lyckoper, Mäster Olof
och Håkon i »Kungsämnena», snart som en
centralgestalt i svenskt teaterliv. Bland hans
roller på Svenska teatern från denna period
må antecknas Bengt lagman i »Bröllopet på
Ulfåsa», Lill-Klas, prins Erik i »Gustaf Vasa»,
Erik XIV, Lars Vivalt i »En lyckoriddare»,
Magnus i »Folkungasagan», Kung Harlekin,
Paul Lange, Karl Henrik i »Gamla
Heidelberg», Prinzivalle i »Monna Vanna», Guido i
»Lucifer», Arme Henrik, Sang i »över
förmåga», Helge i »Johan Ulfstjerna», Falk i
»Kärlekens komedi», Fritz Triddelfitz i
»Livet på landet», Adhémar i »Vi skiljas»,
Blunt-schli i »Hjältar» och prins Henrik i »Henrik
IV». D. var 1907—19 anställd vid
Dramatiska teatern och spelade där bl. a. Kreon
i »Antigone», Valentin i »Äventyret», En-
Blommande Deutzia-art.
var i »Det gamla spelet om Envar», Axel
i »Kamraterna», Hamlet, Perseus i »Perseus
och vidundret», Herboth i »Den stora scenen»,
prinsen i »Det var en gång», Latour-Latour i
»Den gröna fracken», Titus, Erasmus Montanus,
Aladdin och Chlestakov i »Revisorn». Efter
att vårsäsongerna 1920—22 ha varit anställd
vid Svenska teatern och där spelat bl. a.
Stru-ensee och Petruchio i »Så tuktas en argbigga»
återgick D. 1922 till Dramatiska teatern.
Bland hans roller från de senaste åren
märkas Skomakar Aiolos, Othello, Henri i
»Herrans vingård», Fadern i »Sex roller söka en
författare» och Henrik IV (Pirandello). D.
har med stor framgång gästspelat i
Köpenhamn, Oslo och Helsingfors och företagit
turnéer i svenska landsorten. Som uppläsare
intar han en obestridd särställning och har
som sådan utsträckt sina turnéer till Amerika.
D. är en skådespelare av stora mått och
stora medel. Hans framställning bäres främst
av ett impulsivt temperament och en
utomordentligt väl skolad deklamation. Hans
fantasi är lysande, och såväl humorns som
känslans värme väller i rika flöden från djupet.
En outtömlig fond av evigt ungdomligt
överdåd kan ibland förleda D. till att skjuta över
målet, en viss obenägenhet att glömma sig
själv kan någon gång kasta en lätt skugga
över hans framställning, men i gengäld bäres
den i tragedien av ett starkt och
omisskänn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
