Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Docka - Dockmästare - Dockum, Karl Edvard van - Doctor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Dockmästare—Doctor
1082
Fasta torrdockor äro antingen
utgrävda ur lös mark samt då vanligen
försedda med inklädsel av sten el. betong el.
■ock utsprängda ur fast berg. En sådan d.
har formen av en avlång bassäng, som på tre
sidor omslutes av fasta väggar men på ena
kortsidan (dockhuvudet) är öppen och i
förbindelse med sjön. Vid dockhuvudet kan
d. tillslutas medelst dockportar (slussportar,
pontoner m. m.), försedda med slussluckor för
vattnets genomsläppande. D:s längd kan vara
avsedd för ett el. flera fartyg; i senare fallet
kan den vanl. avdelas medelst särskilda portar
för att bereda mindre fartyg besparing i
kostnad för utpumpning och dockunderhåll. Den
fasta d:s tvärsektion är i regel trappformig
nedtill och har vertikala sidor högre upp.
Botten i d. är försedd med en el. flera rader
kölblock, på vilka fartyget uppstöttas mot de
trappformiga sidoväggarna.- För länsning
nyttjas merendels pumpverk, men i hamnar
med starkt tidvatten begagnar man sig ock
av ebben för att länsa d.
Dockning av ett fartyg tillgår sålunda, att,
sedan fartyget intagits i d., denna tillslutes
och länspumpas; vid utdockning fylles d., som
därefter öppnas för fartygets uthalning.
I Sverige förfoga åtskilliga större
skeppsvarv (öresundsvarvet i Landskrona, Malmö,
Lindholmens i Göteborg, Oskarshamns,
Finn-boda i Stockholm m. fl.) över fasta
torrdockor. Dessutom finnas några smärre
torrdockor, belägna vid hamnar invid Göta kanal,
näml, i Trollhättan, Sjötorp, Motala och
Söderköping. För flottans räkning finnas sju
fasta d. i Karlskrona, en i Stockholm och en
invid Härnösand. (Se tab. A.)
Flytande torrdockor, vilka tidigare
utfördes av trä, byggas numera av järn och
stål och ha på senare tid kommit till
allmännare bruk än fasta d. En dylik d:s
huvuddel utgöres av en horisontal bärponton,
som vid nyare d. uppdelas i flera delar och
med hänsyn till d:s styrka och stabilitet
ävensom för reglerande av bärpontonens
sänkning och höjning förses med stående
sido-ponton (vall), anbragt antingen på
bärpontonens båda långsidor el. blott på den ena.
Efter formen av den sålunda uppkomna
tvärsektionen kallas d. i förra fallet U - d o c k a
och i senare fallet L - d o c k a. Såväl bär-
pontonen som sidovallarna äro numera, för
d:s manövrering samt till förhindrande av
d:s kantring el. sjunkning, genom vattentäta
skott uppdelade i ett antal rum, som genom
i d. befintliga pumpar och rörledningar kunna
vattenfyllas och länsas. Bärpontonen är
därjämte försedd med nödiga kölblock för
fartygets uppbärande. D:s kortsidor äro numera
öppna. För att öka stabiliteten äro
L-dockor-na stundom medelst balanssträvor förbundna
med kaj el. med särskilda s. k. stöttpontoner.
Flytande d. utföras ofta i skilda delar,
avpassade för mindre fartygsstorlekar, men de
kunna för att lyfta större fartyg förbindas
med varandra till en större d.
Vid dockning av ett fartyg insläppes vatten
i pontonerna och sidovallarna, så att d.
ned-sänkes tillräckligt, för att fartyget skall
kunna gå in över kölblocken. Härefter
utpumpas vattnet, tills d. med det på kölblocken
uppstöttade fartyget lyft sig, så att
bärponto-nernas inre botten kommer ovan vattenytan.
Vid utdockning blir förfaringssättet det
omvända. Flytande d. äro i regel självdockande,
d. v. s. varje del av d. el. av bärpontonen kan
dockas med tillhjälp av de andra. Till en
flytande d :s utrustning höra förutom pump- och
belys-ningsverk erforderliga mekaniska inrättningar
för reparationer m. m., lyftkranar,
sväng-armar o. s. v. — De i Sverige befintliga
flytande d. äro förlagda i Stockholm och
Göteborg. Deras lyftförmåga jämte
huvuddimensioner framgå av tab. B här nedan.
Flytdockorna äro i regel överlägsna motsv.
fasta d. ej blott ur kostnadssynpunkt utan
även enär de i vida mindre grad äro beroende
av fartygens storlek samt dessutom kunna
byggas var som helst för att sedermera
transporteras till den ort, för vilken de äro
avsedda. Ax. L.
6. Upphöjning av trä på valsen till ett
ankarspel (se d. o.), på ett vindspel o. dyl.
Dockmästare, tjänsteman el. arbetschef, som
har uppsikt över skeppsdocka och ombesörjer
fartygs torrsättning medelst sådan.
Dockum, Karl Edvard van, dansk
amiral (1804—93). Deltog på franska flottan
i Navarinoslaget (1827), förde i 1864 års krig
befäl över danska eskadern i ö. Östersjön samt
var sjöminister två ggr (1850—52 och 1866—67).
Do’ctor, lat., lärare, se Doktor.
B. Flytande torrdockor i Sverige.
Läge Ägare N: r [-Lyftkraft-] {+Lyft- kraft+} i ton Längd i m Bredd mellan vallar i m Största
fartygs-djupgä-ende iin Anmärkningar
Göteborg A.-b. Göteborgs skeppsdockor 1 8,000 123,75 25,0 6,3 U-typ
2 18,000 181,25 25,0 8,3 U-typ
Eriksbergs 1 verkstad | 1 1,700 69,3 13,5 5,2 U-typ
2 7,000 127,0 2O,o 7,o U-typ, självdockande
3 20,000 182,0 27,4 9,0
Stockholm Finnboda varv 2,100 74,<m — 4,27 L-typ, i 2 delar om 45,71 och 27,73 m längd
> Södra varvet 350 31,0 9—11,56 4,5 U-typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
